BITTE ASSARMO: Sverige är landet där brott lönar sig, del III

Vad kostar det att misshandla, förnedra, våldta och råna en människa i dennes eget hem? Vad kan man få för straff om man begår ett så grovt brott – och om man dessutom också begått narkotikabrott?

Svaret är: Två år och nio månaders fängelse. Det är den dom som Göteborgs tingsrätt utfärdade mot de två män som begick just detta brott i en lägenhet i Majorna i Göteborg i augusti i år.

Vart och ett av de brott männen begått kan ge upp flera års fängelse – våldtäkt upp till sex, rån upp till sex och narkotikabrott upp till tio. Det är över 20 år – men de får inte ens tre. Signalen är pinsamt tydlig: brott lönar sig.

Den här typen av domar har blivit mer regel än undantag på senare år. Våldtäkt mot en nioåring – ett år och två månader. En annan man döms till två år och tio månader för två våldtäkter mot barn och sju fall av sexuellt ofredande av barn – två år och tio månader. Upprepad misshandel av egna barn – nio månaders fängelse. I alla fallen kunde strängare straff ha dömts ut, med den lagstiftning som redan finns, om domstolarna hade haft ambitionen att verkligen skipa rättvisa.

I oktober i år dömdes en kvinna som jobbade på ett städföretag, som anlitades av hemtjänsten i södra Stockholm, för två rån, ett rånförsök och ett fall av grov stöld. Hon trängde sig in i offrens hem med våld och pressade tejpbitar över munnen på dem så att de inte skulle kunna slå larm medan hon länsade deras hem på värdesaker. Bland hennes offer fanns en 83-årig man, som hon stängde in på toaletten, en 89-årig kvinna i Johanneshov och en 96-årig man i Farsta.

Straffet? Två år och sex månader – medan hennes offer sannolikt aldrig kommer att känna sig trygga igen, inte ens i sina egna hem.

När frågan om straffen kommer upp i debatten, vilket händer då och då när folket är mättat på domstolarnas omoraliska syn på rättvisa, dyker det alltid upp en eller annan jurist som förklarar för de oupplysta medborgarna hur saker och ting är. Låga straff är bättre för ”samhället”, brukar det heta, och människor som vill att straffen skärps är ”populister”. Dessutom sägs det ofta att människor ”tror” att domstolarna dömer ut lägre straff än de egentligen gör. Sen har vi förstås den eviga myten om att hårdare straff inte hjälper.

Det där är förstås det dummaste argumentet av alla. För det är klart att hårdare straff hjälper. Långa fängelsestraff håller brottslingarna borta från gatorna, vilket naturligtvis hjälper offren.

I Sverige är det dock gärningsmännen som har högst status, som blir omhuldade av riksdagspolitiker och får gråta ut i pressen. Offren är det få som bryr sig om. Och så länge vi dras med den skeva inställningen till rätt och fel, brott och straff, orättvisa och rättvisa, så länge kommer brott också att löna sig.

BILD: Frånsidan av ett svenskt mynt från 1864 med Karl XV:s valspråk: ”Land skall med lag byggas”.

Bitte Assarmo