Många samhällen i världshistorien har lyckats skaffa sig ett avsevärt ekonomiskt överskott, alltså resurser som överstiger vad som behövs för att människorna ska kunna reproducera sig och produktionsapparaten ska hållas intakt. En sak som jag tycker är spännande är att undersöka hur sådana framgångsrika samhällen väljer att utnyttja sina överskott. Observera att det handlar om ett val, inte om något som bestämts av ödet, även om det kanske inte är ett uttalat val och framför allt inte ett val som underställts folket för demokratiska beslut.

Ofta används överskottet till något som vi skulle anses helt onödigt men som troligen kan förklaras med något religiöst som egentligen är politiskt, typ att en härskande klass av präster ville säkra sin kontroll över samhället och därför hävdade att det fanns stränga gudar som krävde att folket byggde monument till gudarnas ära. Det egyptiska faraonväldet är ett bra exempel. Nilens bördiga stränder gav skördar som tillät en ansenlig del av befolkningen att försörja sig som byggare av storslagna pyramider, sfinxer, tempel och andra byggnadsverk som inte erbjöd någon som helst praktisk nytta utan enbart, som jag har förstått det, var till för att legitimera prästerskapets maktutövning.

Historiens normala mönster är att de härskande skikten bygger palats och satsar på ett överdådigt leverne för överskottet. Man kan se resterna av detta om man exempelvis besöker Paris eller London eller reser runt och tittar på slott och herresäten i sådana länder.

Det som är märkvärdigt med det moderna västerlandet är att det ekonomiska överskottet någon gång vid 1800-talets slut i ökande utsträckning kom att delas ut till folket i form av ett tilltagande allmänt välstånd. Det kan ha med demokratin att göra men troligen berodde det mer på att den moderna produktionen inte fungerade med en förtryckt och piskad arbetskraft i någon sorts livegenskap. Men för all del, det kan också ha berott på att folket fått gå i skola och stött på nya idéer om jämlikhet från Amerika.

Att folket blev en legitim intressent vid överskottets fördelning innebär inte att härskande klasser inte som vanligt skulle ta kontroll över en bra bit av dessa resurser för att använda till något onödigt som ändå hade betydelse för deras maktutövning. Min uppfattning är att Sveriges härskare under det senaste halvseklet koncentrerat sig på att utveckla lyxen att hålla sig med ett verklighetsfrämmande tänkande. Det kan nämligen bli ohyggligt dyrt för en nation att drivas av världsfrånvända ideologier. Men med tillräckligt med ekonomiska resurser kan nästan vilka tokigheter som helst finansieras.

Rune Barnéus, vars senaste bok jag nyligen anmälde, skriver att han inte blir imponerade när han får frågan ”Tror du inte på vetenskapen?”:

Jag har genom livet förbehållit mig rätten att tänka själv, söka egna förklaringar, göra egna bedömningar. Det kostar på, måste jag erkänna, inte minst i ett land som Sverige som bara känner till en åsikt i taget och som troligen har världens smalaste åsiktskorridor. Detta är inte bra för Sverige. Under mitt aktiva liv var Sverige ett mer öppet land, med någon ödmjukhet för komplexiteten i svåra frågor. Hur gick det till att vi blev mer troende än vetande? Detta är en avgörande skillnad mellan Sverige då och nu. Hur gick det till att vi blev så dogmatiska, så troende, så ovilliga att leva med flera åsikter och bedömningar, så övertygade om vår förträfflighet, så övertygade om att det offentliga Sverige äger sanningen? Den nya skolan som ersatte vår ”pluggskola” skulle i stället lära oss att tänka och pröva nya trender. Så blev det inte.

Det är enligt min uppfattning sant att vi i Sverige blivit mer inkrökta under det senaste halvseklet. PK-ismen har blivit enda tillåtna religion och PK-isterna är lika intoleranta mot andra synsätt som muslimerna (annat än just mot muslimerna, kanske).

PK-ismen är den svenska överhetens religion. Överheten har ingen ”ödmjukhet för komplexiteten i svåra frågor”, den vill inte ha några öppna diskussioner, den vill bara ha makt. Det sista den vill är att folk ska ta efter Rune Barnéus som föredrar att tänka själv och göra egna bedömningar. Den vill gradvis göra åsiktskorridoren allt smalare, om det behövs genom att med lag inskränka yttrandefriheten.

Denna svenska religion, vars enda syfte är att hylla makthavarna och försvara deras kontroll över tänkandet, är dyr för skattebetalarna. Räkna vad migrationsprojektet, vanskötseln av skolan, vandalismen på biblioteken och allt det andra som följer på PK-ismen årligen kostar! Politikerna drar sig inte för några utgifter för att åstadkomma omöjliga saker som till exempel att skapa ett mångkulturellt samhälle. Det blir väldigt dyrt att göra omöjliga saker eftersom man inte kommer närmare målet hur mycket man än satsar.

Min slutsats är att Sveriges sätt att göra av med överskottet, vår motsvarighet till de egyptiska pyramiderna och de engelska slotten och herresätena, är att finansiera och verkställa den utsiktslösa planen att göra Sverige till en humanitär stormakt i syfte att skänka ära och fortsatt maktinnehav åt våra härskare.