Frankrike har en lång, invecklad historia av mer eller mindre påtvingad samvaro med muslimska befolkningsgrupper. Under århundraden överföll nordafrikanska pirater skepp från Europa och tog kristna fångar för att göra dem till slavar, också ett inte obetydligt antal svenskar. (Muslimer fick inte förslavas). Denna verksamhet avvecklades först i samband med Frankrikes kolonisering av Nordafrika 1830–1847. I samband med Algeriets frihetskrig kom också många muslimer till Frankrike, särskilt efter den fred som gjorde de algerier som samarbetat med fransmännen icke önskvärda i hemlandet. På senare tid har allt fler muslimer kommit som en del av den moderna folkvandringen.

Numera utgör den muslimska andelen ungefär 10 procent av befolkningen, eller sex miljoner. Dessa utgör den största muslimska befolkningsgruppen i Europa.

Denna sammanställning från 2016 visar en del av de problem som samvaron mellan majoriteten fransmän och franska muslimer medför. Det framgår också att politiker har svårt att veta hur de skall förhålla sig till islam: hur skall de kunna ingripa effektivt mot terrorismen utan att också riskera att avogheten mot alla muslimer ökar och leder till diskriminering?

Detta problem plågar fortfarande franska politiker.

Det franska samhället är extremt centraliserat. Det medför också att den politiska korrektheten gärna får stöd från högsta politiska håll. Under detta hårda lock frodas – dolda och ohörda – andra meningar. De gula västarnas demonstrationer blev med tiden allt bittrare, allt våldsammare. Vid ett tillfälle utsattes den franska filosofen Finkielkraut för våldsamma smädelser av omgivande gula västar (se videon nere på sidan!). Naturligtvis finns det också avoghet gentemot muslimer liksom avoghet, trakasserier och våldshandlingar av mer vardaglig typ från deras sida mot majoritetssamhället. Följande sammanställning visar fransmännen ökande tveksamhet gentemot den muslimska minoriteten. (60 procent anser att muslimerna är för synliga och har för stort inflytande i samhället och 43 procent anser att deras närvaro är ett hot mot den franska identiteten. Där jämförelser finns har inställningen blivit mer negativ under senare år. Detta är inte att förvånas över. Här finns en närmast oändlig lista av attentat och attentatsförsök under de senaste 10 åren som resulterat i 438 döda och 1 730 skadade).

Detta är den politiska och samhälleliga miljö som den franska regeringen och Macron verkar i. De måste få ett stopp på den muslimskt inspirerade terrorismen samtidigt som främst vänstern i Frankrike (muslimerna röstar i övervägande utsträckning vänster) men också den politiska korrektheten i landet och utomlands reagerar på de åtgärder som den franska regeringen ansett vara nödvändiga.

På regeringens hemsida publiceras det brev som Macron skrev till Financial Times där hans åtgärder kritiserats. (Denna artikel har FT tagit bort). Här (bakom betalvägg) återges texten på engelska.

Vad kan förklara denna reaktion (som alltså nu endast kan spåras i Macrons svar) mot Macron och Frankrike? En förklaring till den anglosaxiska kritiken av Macron för att stigmatisera muslimer, hänvisar till kulturella skillnader. Sådana finns förvisso. Något begrepp motsvarande det franska laïcité finns inte i USA eller i England. Hur skulle det kunna göra det? Där, främst i USA, himlar man ju gudligt med ögonen så fort man får tillfälle.

Den tyngst vägande förklaringen är brutalt enkel: 438 döda och 1 730 skadade.

Varje fransk regering skulle vara tvungen att ingripa. Macron ingriper hårt, samtidigt som han försöker hålla en gräns som skall skilja vanliga muslimer från dem han kallar för islamistiska separatister. Om det finns en sådan gräns eller inte har han inte möjlighet att spekulera om. Han är tvungen till handling, samtidigt som han måste hålla ryggen fri mot dem som kan tänkas angripa honom för rasism och diskriminering.

För några dagar sedan publicerade jag Macrons och den franska regeringens program. BBC NEWS har en sammanställning som innefattar också den senaste utvecklingen: Macrons och inrikesministerns möte med muslimska ledare. Det finns inget officiellt publicerat från detta möte, men i alla olika referat som dykt upp återkommer två viktiga punkter, två krav skall skrivas in i det kontrakt mellan stat och muslimska organisationer som det talats om redan tidigare: förbud mot utländsk inblandning och förkastandet (förbud mot?) av politisk islam. Det är ju också intressant att man behöver personnummer för att kunna kontrollera att alla barn går i skolan.

Macron stöds nu, efter den senaste uppgången på två procentenheter, av 43 procent av fransmännen, vilket är betydligt fler än för något år sedan.

Jag undrar hur många döda och skadade det kommer att behövas innan en svensk regering vågar vara lika bestämd som den franska?