JAN-OLOF SANDGREN: På den tiden sex var underground 

En gång på mellanstadiet tecknade jag en porrbild av Napoleon Bonaparte, som blev viral och cirkulerade i klassrummet under lärarens radar. Jag kunde rita tjejer också, och bidrog på så sätt till den subkultur pojkar i alla tider odlat för att hantera sin förvirrade libido. Mina kompisar var inte lika begåvade på teckning, men några hade äldre bröder som kunde berätta häpnadsväckande saker. Eller hittade dom bara på. Man vet inte.

På den tiden var sex ”underground”, och så länge vi respekterade den grundregeln var det inte brukligt att vuxna ”lade näsan i blöt”. Den sexualundervisning vi fick i skolan handlade mest om biologiska basfakta, som hur svällkropparna fungerade eller hur livmodern är konstruerad. Upplevelsebiten med alla dess sociala komplikationer fick vi i stort sett hantera själva.

Jag vet inte hur vi hade reagerat om vår trygge slöjdlärare Rolf inlett lektionen med: ”Idag ska vi svarva penisar”. Och när ni är klara med er penis, kan ni gå över till syfröken och lära er hur man virkar en vagina. Kanske hade vi reagerat lika positivt som de här barnen från Ankarsskolan i Träslövsläge, när de intervjuades av Lilla Aktuellt. Samtidigt tror jag vi upplevt (utan att vara kapabla att uttrycka det i ord) hur något tagits ifrån oss. Det träsk vår fantasi dittills simmat omkring i, hade blivit dränerat och ofruktbart. Blivit de vuxnas egendom. När fernissan på våra träpenisar torkat, och dom ställts ut för att beundras av föräldrar och skolpersonal, hade jag antagligen känt mig kränkt.

Tanken att sexundervisningen ska vara något mer än bara några informativa biologilektioner, utvecklas i den här skriften från Skolverket 2014: ”Sex och samlevnadsundervisning i grundskolans tidigare år”.

Skriften konstaterar redan i inledningen att ”Sex och samlevnad” handlar om själva livet och begränsas inte till något enskilt ämne, utan måste prägla hela skolarbetet. Frågor rörande sex, relationer, känslor, identitet och genus ska integreras med historia, religionskunskap, engelska, slöjd, musik, bild och idrott, för att ta några exempel. Till och med ämnen som matematik och teckenspråksundervisning kan på olika sätt nudda vid elevens sexualitet.

Bakom skriften anar man ett inflytande från den mäktiga lobbyorganisationen RFSL, som för några år sedan gav ut den här broschyren, betalad av våra skattepengar. Den vänder sig visserligen inte till barn, men väl till nyanlända migranter, ofta från kulturer där sex är strängt tabubelagt. Teckningarna i broschyren illustrerar normbrytande sexualitet på ett sätt som skulle fått min Napoleon att rodna, och vet man inget om vårt land tror man förstås att det är ”så vi gör i Sverige”. Statliga satsningar av det här slaget minskar knappast risken att invandrarfamiljer väljer att låsa in sina döttrar, eller att unga afghaner tror att svenska flickor är lovliga byten.

När jag var tolv år var det mest upphetsande man kunde få tag i, ett exemplar av herrtidningen FIB-aktuellt, viket kan verka futtigt med tanke på att dagens tolvåringar kan logga in på Pornhub direkt från sina mobiler. Men största skillnaden ligger i att sex på den tiden var just ”underground”. För att träda in i lustgården var man tvungen att passera en tröskel, i alla fall mentalt. Ta risken att kliva ner i den avgrund som bringar oss i kontakt med outforskade animala instinkter och undanröja de hinder som ligger i vägen. I mytologins värld ofta illustrerat av en ung man som efter en del strapatser står inför en port, där han bara blir insläppt om han lyckas knäcka koden.

Idag försöker skolan i möjligaste mån hjälpa oss knäcka koden, så att ingen ska lämnas utanför. Ibland går man till och med så långt att man låter sjätteklassare tillverka sina egna dildos, eller ger barn i uppgift att skriva sexnoveller som uppsatsövning i svenskan. Puberteten med hela dess subtila känsloregister har förvandlats till ett kärnämne, hanterat av erfarna pedagoger.

Har det då lett till att ungdomar uppvisar en mer mogen och harmonisk sexualitet? Har partners idag lättare att finna varandra? Är sexuella övergrepp mindre vanliga?

Antagligen inte. Istället lever vi i en tid av sexuell förvirring, där många inte ens klarar av att svara på vilket kön de tillhör. Lågstadiebarn grubblar över ifall de är homosexuella, manlighet beskrivs som något toxiskt och allt fler unga vuxna förlikar sig med att leva som incels.

Trots massiva utbildningsinsatser lyckas man inte ”knäcka koden” utan blir kvar utanför porten. Så nästa sexuella revolution kommer förhoppningsvis inte att handla om att frigöra oss från moralisterna, utan att frigöra oss från pedagogerna.

Jan-Olof Sandgren