PATRIK ENGELLAU: Lite mer sans och balans om jag får be

Såklart man har rätt att kritisera president Trump när han uppträder obelevat. Själv blev jag illa berörd när han inte kunde låta bli att hela tiden störa Biden i talet vid kandidaternas första tevedebatt. Han förstod nog att han hade gjort bort sig ty det gick mer civiliserat till vid den andra debatten. Det går faktiskt att uppskatta goda insatser från folk man ogillar liksom det är möjligt att i vissa frågor ta avstånd från dem man gillar. Vem har inte blivit arg på sin fru eller blivit glatt överraskad över en oväntad vänlighet från den korkade och illvillige grannen?

Men den sortens trevande mänsklighet verkar inte föreligga på Sveriges mest framstående tidningsredaktioner som mer liknar propagandacentraler. Propagandan skiljer sig från det normala mänskliga tilltalet däri att den alltid anser sig ha rätt och att den utkämpar sina bataljer genom att aldrig lyssna och alltid försöka klubba ner.

En propagandacentral visar sig ligga på Gjörwellsgatan 30 i Stockholm där Dagens Industri har sina lokaler. Den 8 november, när det tycktes stå klart att Joe Biden vunnit det amerikanska presidentvalet, tog känslorna överhanden. Tidningens 13 första sidor ägnades åt översvallande tacksägelser för valets utgång. ”GRATTIS VÄRLDEN” var den enda texten på förstasidan. Framstående svenska människor log och tackade ödet. En företagsledare förklarade att ”det kommer att bli lättare att andas”. En partiledare skrev en debattartikel om att ”det behövs en vuxen i Ovala rummet”. Gissa vem den vuxne var. Det var inte Trump med hans ”grova, rent vulgära språkbruk”. (Själv har jag lyssnat på åtskilliga tal av Trump och för det mesta funnit dem en aning bombastiska men välformulerade och ofta roande. När jag frågar bekanta om vari det vulgära ligger nämner de det famösa uttrycket ”grab´em by the pussy”. Ja, det var grovt.)

Partiledaren oroar sig för att den politiska polariseringen från Amerika ”har blivit värre även hos oss” och allt sämre blir det ju mer sociala medier växer. Den här bloggen är väl ett socialt medium kan jag tänka. Partiledarens ”första lärdom” av presidentvalet är att situationen är allvarlig och att han och andra ledare i svensk politik ska motverka polariseringen, således, tycks det, bloggar som detgodasamhallet.com.

Sedan får läsaren reda på att Biden har en ”enorm uppförsbacke” eftersom man kan räkna med att Trump kommer att djävlas med honom. En svensk toppdiplomat fyller i resonemanget: Biden ”representerar lugn och dialog. Men det accepteras inte av många republikaner idag”. Nästan hälften av det amerikanska folket röstade på Trump. Ska svensk utrikespolitik baseras på föreställningen att dessa på det hela taget inte intresserar sig för lugn och dialog?

Tidningens ledare framför tacksamt uppfattningen att ”en mardröm håller på att slut”. På något sätt tonar halva USA:s väljarkår bort. Alla republikaner försvinner ur siktet: ”Joe Biden omges nu av ett jubel över hela USA. Scenerna från amerikanska städer påminner om Berlin 1989”. Att Trump blir bortröstad med en liten marginal jämställs med den östtyska kommunistdiktaturens fall. Ledaren har rubriken ”Idag är vi alla amerikaner”. ”Vi” betyder antagligen alla svenskar. Hela meningen ska nog utläsas som att alla svenskar idag är som den hälft av de amerikanska väljarna som röstat på Biden. Vad det egentligen betyder är inte lätt att förstå men det blir ofta sådär konstigt när känslorna tar överhanden.

En annan propagandacentral med ungefär samma budskap är Dagens Nyheter som liksom av en tillfällighet också ligger på Gjörwellsgatan 30 på Kungsholmen. Där insinuerar en ledarartikel under rubriken ”Gör Amerika till en republik igen” att Trump uppfört sig som om han trodde att USA var en monarki med sig själv som kung ”åtminstone i betydelsen att Trump beter sig som en pamp med skrytsamt kostsam livsstil”.

I de samlade svenska propagandacentralerna verkar det inte finnas många som ens besvärar sig med att försöka förstå hur halva det amerikanska folket ser på livet. Kanske tycker de inte ens att det spelar någon roll eftersom Trumpväljarna ändå mest betraktas som, med Hillary Clintons nedsättande ord,  ”deplorables”, ”beklagliga” (något som Dagens Industris ledarskribent förtjänstfullt invänder mot).

Patrik Engellau