Gästskribent ANGRY FOREIGNER: Utanförskapsområden är sosseområden

Det sägs att framtidens politiker, människorna som ska ta över Sverige, formas under sin tid i ungdomsförbunden. Det säger då mycket när en av Socialdemokraternas största SSU-distrikt togs över av islamister.

Efter mediarubriker om SSU Skåne hade vissa kunnat tro att problemet löstes. Istället blev det då SSU Helsingborg som hamnar i blåsväder, när det upptäcks att en ledande figur konverterar medlemmar till islam.

SSU-skandalen är så klart inte enda exemplet på vad som händer med den svenska vänstern. Redan 2013 skrivs det om hur tidigare S-toppen Omar Mustafa också är representant för Muslimska Brödraskapet. Året därefter avslöjas det att socialdemokrater gjort avtal med Sveriges Muslimska Råd för att få in fler muslimer på riksdagslistor, kommuner och landsting. Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare, beskriver denna förening som islamistisk.

Sedan får vi heller inte glömma hur Vänsterpartiet behandlat Amineh Kakabaveh, samt skandalerna kring Miljöpartiets islamistkandidater. Exemplen är många.

Idag regnar skandalrubrikerna om hur hedersförtrycket brett ut sig i samhället, shariapoliser, stenkastning och islamistiska föreningar som får skattebidrag. Detta samtidigt som svenska vänstern gör skumma avtal med auktoritära, mörka krafter för att vinna nya väljare. Är allt verkligen bara en slump?

Under minst ett decennium har vi blivit uppläxade om hur Sverigedemokraterna “inte är som andra partier”. Det stämmer. De har inte blivit infilterade av islamister, och de bedriver heller inte kohandel med fascister som vill nedmontera Sveriges demokrati. Det folk sagt om SD i alla år stämmer egentligen bättre om S, MP och V – där man omfamnar antisemiter, sexister och rasister för att kunna stärka egna makten och garantera feta riksdagslöner.

Socialdemokraterna gick från att vara ett arbetarparti för svenskar, till att bli ett arbetslöshetsparti för invandrare. Då man inte gärna bosätter sig i mångkulturella områden själva, kan socialisterna glatt offra samhällets trygghet för alla andra – allt för att bevara sin historiska roll som moderpartiet.

Men hur hamnade vi här?

Historiskt sett var det vänstern som ställde sig kritisk till öppna gränser. Den tidiga arbetarrörelsen argumenterade för restriktiv migrationspolitik, och facken påpekade att för mycket invandring skadar arbetarklassen. Sedan får vi heller inte glömma Luciabeslutet 1989. Det var faktiskt borgarna som drev igenom liberalare migrationspolitik på 90-talet.

En gång i tiden brydde sig alltså svenska vänstern om arbetarklassen. Och det gav resultat. Faktiskt blev vänsterpolitiken lite väl lyckad, då arbetarklassen blev så pass rik att retoriken om klasskamp inte längre gick att applicera på verkligheten. När det vanliga för en svensk arbetare blev att äga villa och båt går det knappast prata om kapitalistiskt förtryck.

Det är bara att tacka för en socialdemokrati som genom historien hjälpt svenskarna uppnå mycket god levnadsstandard. Men i och med att socialismen lyckades, försvann även dess existensberättigande. Då behöver man nya väljare, nya konflikter, och nya offer. Helt plötsligt blir arbetarklassen då beskriven som patriarkala, rasistiska CIS-män.

Utanförskapsområden är vänsterns starkaste väljarfästen, vilket förklarar varför man gjort sig besatt av fortsatt massinvandring. Detta dessutom på invandrarnas bekostnad, då mångkulturella ghetton är de mest otrygga bostadsområdena i Sverige. Bidragsberoende är en mycket effektiv valtaktik, när den som befinner sig i nära-permanent utanförskap saknar valmöjligheter.

Interna dokument visar att Socialdemokraterna kände till SSU-skandalen medan den utvecklades, men lät det hela hållas. Detta då man imponerades av hur mycket folk SSU Rosengård lyckades mobilisera till årliga distriktskonferenser. Vänstern har blivit så desperat att vinna väljare, och garantera framtida makt, att värderingarna inte längre spelar roll.

I och med PK-kulturens framväxt gjordes det tydligt att de inte längre bryr sig om arbetarklassen. Istället för att göra upp med Sverigedemokraterna i migrationsfrågan, och vinna tillbaka svenska arbetarväljare, bedriver de hellre kohandel med radikala islamister som kan få till snygga siffror.

Detta är inte bara ett svek mot den svenska arbetarklassen, kvinnorna och vad barnen kommer växa upp i. Det är dessutom ett enormt svek mot alla invandrare som kommer hit för bättre liv, i hopp om ett demokratiskt sekulärt samhälle.

Vi kan nu läsa hur invandrare som levde utan slöja i sina hemländer tvingas bära burka när de flyttar till svenska förorter. Radikaliseringen ökar och den här sortens områden blir allt fler. Det som de RödGröna, ihop med Alliansen, gjort mot våra förorter är rentav giftigt och kommer skada samhället i decennier framöver.

Allt tack vare en vänster som inte bryr sig. En vänster som ser invandrare som husdjur, och valboskap. Det bör då vara tydligt varför jag som invandrare länge tagit ställning emot detta. Det snällaste man kan göra för folk är inte tomma löften.

En Arg Blatte Talar, eller Angry Foreigner, är satiriker och multimedia-journalist född i f.d. Jugoslavien, uppvuxen i Sverige. Där han driver Sveriges största politiska youtubekanal. Han har gjort sig känd som provokatör och humorist, då han ser dessa som verktyg för att katalysera den mänskliga potentialen.

Gästskribent