PATRIK ENGELLAU: Mänskliga rättigheter

Är inte mänskliga rättigheter ett uttjatat ämne? Vet vi inte allt som behöver vetas i frågan? Jag har funderat på det och kommit fram till att även om den allmänna meningen är att det finns mänskliga rättigheter så har jag personligen svårt att begripa konceptet.

Är du trög, eller? frågar mig en bekant, en dansk för övrigt. De mänskliga rättigheterna finns ju uppräknade i FN:s Allmänna Deklaration i ärendet. Då fattaru väl att rättigheterna finns. Det är ju bara att läsa innantill!

Så du menar att Eleanor Roosevelt och de andra författarna till Deklarationen bara uppfann dessa rättigheter år 1948? svarar jag. Ungefär som när Gud vid skapelsen utropade ”Varde ljus” och ljuset skapades? Utropade Roosevelt ”Varde mänskliga rättigheter” till exempel att ingen ska särbehandlas för sin religion, hudfärg eller sexuella läggning?

Ungefär så, svarade min bekanting. Så du håller med om att de mänskliga rättigheterna är en mänsklig konstruktion? frågade jag. Rättigheterna kom alltså inte från Gud? Dansken blev osäker och föreslog att Jesus nog hade varit inne på det spåret. Det ligger liksom i förlängningen av budet att man ska älska sin nästa som sig själv.

Jag har två problem med det, sa jag. Om rättigheterna kom från Jesus gäller de väl bara för hans anhängare ungefär som att om de kom från Eleanor Roosevelt så gäller de bara för FN-medlemmar som frivilligt åtagit sig att följa Deklarationen? Mitt andra problem är svårare. Vad betyder det egentligen att du har en mänsklig rättighet att exempelvis slippa mobbas för att du föddes i Danmark och fortfarande bryter på danska? Om du har den rättigheten så betyder det väl att jag accepterar skyldigheten att låta bli att håna dig för ditt underliga uttal? Men jag är inte medveten om att du och jag har slutit något sådant avtal.

Det har du faktiskt rätt i, sa den danskfödde med eftertänksam min. Varken rättighetsinnehavaren eller skyldighetsinnehavaren har medverkat till den här affären. Vi vet inte vem som uppfunnit det kontrakt som vi inte skrivit på och därför egentligen inte är bundna av. Kanske var det Gud som hittade på alltihop, kanske var det Eleanor Roosevelt.

Vänta lite, sa jag. Vi är faktiskt bundna av kontraktet. Det bara finns vare sig vi signerat eller inte. Om Gud är ursprunget till rättigheterna och skyldigheterna och jag retar dig för att du är dansk så kanske Gud dömer mig till helvetet. Det kan jag inte göra något åt annat än att ställa in mig i ledet och lyda hans diktat. Om Eleanor Roosevelt är ansvarig åker jag dit i alla fall, kanske för brott mot lagen om hets mot folkgrupp.

Så är det förstås, sa dansken eftertänksamt. Men varför har Gud eller Eleanor Roosevelt besvärat sig med att uppfinna, nedteckna och upprätthålla detta ofta ganska luddiga regelverk?

Jag vet inte, svarade jag. Om det var Gud som ligger bakom så beror det nog på att han inte gillar att hans barn djävlas med varandra. Så har jag i alla fall tolkat hans inställning, det lilla jag känner honom. Om det var Eleanor Roosevelt blir analysen mer komplicerad.

Varför det? frågade dansken.

För att jag kan tänka mig två stycken helt väsensskilda motiv. För det första var Eleanor Roosevelt en fin överklassdam som ansåg sig ha en paternalistisk skyldighet att uppfostra de lägre stående människorna till smakfulla och hållbara vanor. Det var ungefär som när Alva Myrdal på 30-talet skulle omvända svenskarna till ett nyttigt, rationellt och modernt leverne. ”Om folk inte vet att man ska äta tomater så får vi lära dem att äta tomater”, förklarade hon sina avsikter. Överhetens uppfostringssyndrom har bara fördjupats sedan Alva Myrdals dagar.

Det andra motivet jag kan tänka mig är att Eleanor Roosevelt ville bygga ett monument över sitt eget upplysta tänkande. Det lyckades hon också med vare sig detta var avsikten eller ej. Monumentet var hela FN, kanske särskilt dess kommission för mänskliga rättigheter, samt en oändlig rad statliga myndigheter, NGO:er och aktivister över hela jorden som har som främsta mål att värna dessa rättigheter. Rättighetsförsvaret har blivit en världsomspännande industri.

Tja, eller åtminstone låter sig denna industri försörjas av skattebetalare medan den utvecklar, kompletterar, stadfäster och expanderar rättigheterna – fortsatt på skattebetalarnas bekostnad. Till exempel tror jag att könsbyte på senare år har blivit en mänsklig rättighet. Det fröet sattes av Eleanor Roosevelt. Eller så var Eleanor Roosevelt bara en agent för FN:s kommission för mänskliga rättigheter som bildades två år innan Rättighetsdeklarationen antogs och behövde några storslagna formuleringar för att kunna begära ökade anslag och budgetar.

FN:s rättighetskommission är världens viktigaste instans för de mänskliga rättigheternas bevarande. Kommissionen har 47 medlemmar som sitter på tre år. Per nu har 117 medlemsstater varit representerade, alla ivriga i sitt engagerade försvar för rättigheternas upprätthållande. Här är listan över alla länder som börjar på A (på engelska) och genom åren har medverkat i denna ädla strävan för höga ideal: Afghanistan, Albania, Algeria, Angola, Argentina, Armenia, Australia, Austria, Azerbaijan. Sådana länder ”avspeglar FN:s mångfald och ger kommissionen legitimitet när den uttalar sig om brott mot de mänskliga rättigheterna i alla länder”. Kommissionen ägnar sig särskilt åt att brännmärka Israel för dess brott mot de mänskliga rättigheterna. Israel har fördömts fler gånger av kommissionen än alla andra länder tillsammans, 62 fördömanden mot Israel, 55 mot alla övriga prickade länder (per 11 augusti 2015).

PS Det har i efterhand påpekats för mig att Kommissionen år 2006 bytte namn till Råd.

Patrik Engellau