HITTAT PÅ NÄTET: Bellman framför parentation över brännvinsbrännaren Lundholm

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Över brännvinsbrännaren Lundholm eller Fredmans sång n:o 6 är en av Carl Michael Bellmans Fredmans sånger, skriven 1769. Den var ursprungligen en del av diktningen kring Bacchi orden och uppfördes första gången 15 oktober året den skrevs, och blev snabbt populär och spreds snart som avskrift. Formellt är det en parentation över den döde ordensmedlemmen Lundholm.

I andra versen blandar Bellman friskt stilar: första radens dova klockor skulle passa i vanlig gravdikt, andra radens ”lull lull” hör hemma i vaggvisor, och sedan dyker Cupido upp, bara för att konstatera att Lundholm vore en dålig älskare, så spritbemängd att han orsakade berusning bara genom kyss på hakan. I tredje versen tas den vanliga bilden av ett liv som en dag, gående från morgon över middagstidens styrka till aftonen, och transformerar den: Lundholm sägs sällan sett morgonsolen, hans aftonrodnaden förnimmer man snarast på hans röda näsa. Sista versen parodierar ordensväsendet mer direkt, då Lundholms ordensinsignier förstörs efter hans död.

Inledningen:

Ceremoniel vid parentationen i riddarekapitlet af de Två Förgyllda Svinen, hållen öfver brännvinsbrännaren och riddaren Lundholm den 15 oktober 1769… 

Diktens två första verser:

Ett ämbar persiko,
ett krus med malörtsknoppar,
en floribus med droppar,
ett fat vespedro – jo! t
Buteljer, femton dussin,
med en komposition
af pomerans och russin,
lavendel och citron!

En stånka cypervin,
godt gammalt franskt, än mera
en hel baril madera
i ordenskaraffin,
rödt höglands, af det ljusa
en kanna eller två,
en balja syrakusa,
och moslervin en så!

Fortsätt läsa dikten här

Lyssna på ett stycke ur Fredmans sång n:o 6 här. Tolkad av Björn Arahb.

Redaktionen