HITTAT PÅ NÄTET: Gustav III:s revolution: ”Viljen I följa mig med samma trohet, som edra fäder visade Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för eder och fäderneslandets räddning.”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Gustav III:s revolution ägde rum den 19 augusti 1772 och avskaffade Frihetstidens ständervälde. Kungen och de kungatrogna bar en vit armbindel på vänster arm.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Den 19 augusti bröt in med strålande solsken. På morgonen vid 10-tiden såg man konung Gustav tillsammans med några förtrogna rida ut från slottet till artillerigården, där vaktparaden var samlad. Dit hade också ett stort antal officerare från olika regementen efter påstötning infunnit sig. Särskilt var ”Svenska botten” talrikt representerad. Gustav åsåg först truppens exercis. Därefter gick han utefter leden och talade vänligt med var man särskilt. När han kom till underofficerarne, förhörde han sig om vars och ens tjänstår och frågade till sist över lag, hur det i forna tider varit förordnat om underofficerarnes befordran. Härpå svarade den äldste närvarande gardesofficeren, den 76-årige överstelöjtnant Ehrenkrook, att han mindes i sin tid, att fältväblar blivit kaptener, varpå konungen inföll: ”Sådant kan icke ske nu, så länge riksens ständer hålla kabinett, men det kan ändras, och kunde hända hädanefter.” Det var ord, som förvisso ej föllo på hälleberget. Härpå avmarscherade vaktparaden till slottet, och konungen följde med till fots, omgiven av en mängd officerare. Han var enligt Tersmedens berättelse ”vid ett charmant humör utan synnerlig rörelse”.

När truppen gjort halt på lilla borggården, lät konungen kalla in officerarne och underofficerarne i rapportsalen. Här började han ”med stor sinnesrörelse och mycket blek” tala till dem. I starka färger skildrade han Sveriges farliga tillstånd. Roten till det onda var ju mångväldet. Det var detta, han sade sig vilja tillintetgöra för att återge landet dess urgamla, lagbundna frihet. Han slutade sitt kraftiga, medryckande tal med orden: ”Viljen I följa mig med samma trohet, som edra fäder visade Gustav Vasa och Gustav Adolf, så vill jag våga liv och blod för eder och fäderneslandets räddning.” Ett ögonblick av tystnad — ett ödesdigert ögonblick. Då ljuder en röst: »Vi våga liv och blod till Ers Maj:ts tjänst!” Det löftet följes av ett skallade: ”Ja – Gud bevare Ers Maj:t!”

För några av officerarne var dock denna stund en svår prövning. En löjtnant svimmade, och en kapten vägrade att avlägga den trohetsed, som konungen förestavade. Förgäves försökte Gustav själv övertala honom. Han föredrog att avlämna sin värja och gå i arrest.

Därefter gick konungen, åtföljd av officerarne, ut på stora borggården, dit både den avgående och den nya vakten marscherade in. Sedan slottsportarna stängts, vände konungen sig till soldaterna med ett tal av samma innehåll som det förra och tillsporde dem, om de ville med honom våga liv och blod till hans och rikets räddning. Ett enhälligt ja och ”Leve konung Gustav!” var svaret. Därefter avlade även de ny trohetsed.

Fortsätt läsa Grimbergs Svenska folkets underbara öden här

Redaktionen