Om du vill vara trogen Svenska kyrkans själ. Om du håller fast vid klassisk kristen tro. Då kommer du att få det tufft i Svenska kyrkan. Du kanske till och med blir avskydd. Kanske mobbad.

Varför? För att du är en mörkerman. Men samma kyrka har inget emot att gulla med islamistiska mörkermän och mörkerkvinnor. År 2016 postade Svenska kyrkans högste ledare en selfie med Lamia Elamri, ordförande för Islamic Relief Sverige.

Islamic Relief är en del av Muslimska Brödraskapet. Selfien har börjat cirkulera på sociala medier.

Antje såg glad ut på bilden. Hon hade nog inte sett lika glad ut på en bild med en kvinnoprästmotståndare. Även om kvinnoprästmotståndaren var god i övrigt och till exempel förespråkade massiv, skattefinansierad invandring från Afrika och Mellanöstern.

Antje hade nog inte ens tagit en selfie med en kvinnoprästmotståndare. Men Muslimska Brödraskapet går alltså bra.

Ett tydligt bevis för att kyrkan är döende är att man inte längre missionerar. En levande tro, som islam är, vill expandera. Men en döende tro är inåtvänd och trött. I stället för att missionera ger man en plattform åt rivalen islam. Ärkebiskopen själv är inte ens säker på om Muhammed var en falsk profet.

Jag är själv ateist, men jag tycker Svenska kyrkans förfall är sorgligt se. Det är trots allt en gammal svensk institution som bär ett vackert kulturarv. Kan man rädda den? Jag är skeptisk. För att rädda den behöver man nog tro och allt färre svenskar tror.

Ateisten Richard Dawkins kommenterade en gång på Twitter en nyhet om kristendomens tillbakagång. Han var inte glad och nöjd som man skulle kunna tro, utan oroad. För kristendomen försvinner, men vad kommer i stället?

Svenska kyrkan försvarar som sagt islam med större iver än man försvarar sina kristna bröder och systrar. I detta avseende är kyrkan ett Sverige i miniatyr, ett land som behandlar sin egen befolkning styvmoderligt men öppnar sin varma famn mot andra med slogans om ”human flyktingpolitik”. I boken Konsten att överleva Svenska kyrkan (2018) skriver dissidentprästen Helena Edlund om kyrkans förhållande till islam:

”Särskilt tydligt var detta i mötet med islam. I mötena med starka och tydliga muslimska ledare, menade jag att Svenska kyrkans prästerskap tenderade att bli undfallande. Att missionera utifrån att Kristus är den enda vägen till Gud betraktades plötsligt som en obskyr och exkluderande åsikt, trots att den utgör grunden för den kristna tron. Många präster uppvisade dessutom en märklig okunskap om islam och skillnaderna mellan islam och kristendom. Några år senare skulle ärkebiskopsvalet bevisa min tes, när alla kandidater utom en hade svårt att ange om Jesus eller Muhammed gav en sannare bild av Gud.”

När moskén i Växjö ansökte om att få ha böneutrop välkomnades detta av biskopen i staden. Och när moskén fick som den ville, blev biskopen nöjd. Vi ser alltså ett kyrkoetablissemang som inte lyfter ett finger för att rädda kyrkan ur sin kris, inte har någon lust att missionera, men som samtidigt främjar islams expansion. En sådan kyrka kanske inte är döende, den kanske redan är död.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)