Då och då träffar jag erfarna jägare, golfspelare eller skidåkare som förklarar att de hade trott att de behärskade sin sports grunder men sedermera tagit en avancerad kurs och tvingats inse att de måste förkasta allt de trodde att de kunde och börja från början. Det har hänt mig. Efter ett livs skidåkning tog jag en avancerad kurs och blev varse att jag inte ens kunde göra en korrekt skärande sväng. Sådana erfarenheter är nyttiga inte bara för att man blir en bättre utövare av sin sport utan också för att man blir ödmjuk. Man förstår att man hela tiden måste kontrollera och öva på det enklaste, alltså grunderna.

Jag funderar mycket på demokratins grunder, till exempel frågan om vad demokrati egentligen är. När jag ställer frågan till herr Google kan jag få ett svar som det här:

Att Sverige ska vara ett demokratiskt styrt land är något som känns självklart för de allra flesta. Vårt land har en historia med ett stabilt folkstyre sedan länge… Frågor om demokrati har diskuterats i flera tusen år. Men det finns ingen definition av demokrati som alla i hela världen skulle kunna ställa upp på. Däremot finns det vissa saker som väldigt många är överens om kännetecknar en demokrati, till exempel människors lika värde och rättigheter, fri åsiktsbildning, tryck- och yttrandefrihet, likhet inför lagen och rösträtt.

Det kan väl duga som start, men om jag ska vara lika petig med demokratin som med de skärande svängarna så vill jag gärna framföra mina dubier på en del punkter. Yttrandefrihet, rösträtt och likhet inför lagen är, tror jag, ganska rättframma saker, men vad menas egentligen med människors värde och vad menas med människors rättigheter och vad betyder det att de ska vara lika? Om vi inte har en aning om detta så vet vi ingenting. (Bara för att illustrera komplexiteten kan jag tala om att den brasilianska konstitutionen identifierar 78 medborgerliga rättigheter och skyldigheter, till exempel gratis dödsattest för ”erkänt fattiga”.)

Det där med människors lika värde har varit en stötesten i århundraden.  Konceptet dök först upp i skriven form – och nu bortser jag från religiösa källor såsom Bibeln och koncentrerar mig på sekulära urkunder – i den amerikanska självständighetsförklaringen från 1776. Det står alldeles i inledningen att ”vi håller följande sanningar för självklara, att alla människor är skapade lika etc”. Vad det betyder förklaras inte. Antagligen är det något mitt emellan det religiösa och det sekulära. De flesta amerikanska founding fathers var deister vilket betyder att de trodde att Gud skapat världen men att han sedermera slutat lägga sig i människornas öden. Människornas lika skapnad i texten hade säkert något med Gud att göra.

Nästa stora deklaration i ärendet var den franska deklarationen om Människans och Medborgarens Rättigheter från 1789 som är stramare i formuleringarna. Så här lyder de första två paragraferna:

Människorna föds och förblir fria och lika i rättigheter. Sociala skillnader får bara grundas i den gemensamma nyttan.

Syftet för varje politisk sammanslutning är bevarandet av människans naturliga och oförytterliga rättigheter. Dessa rättigheter är friheten, egendomen, säkerheten och motståndet mot förtryck.

På tjugotre år hade mänskligheten alltså, som jag uppfattar det, nått högre klarhet. Det religiösa inslaget var borta och människans likhet definierad som lika tillgång fyra specificerade rättigheter. Sedan tillkommer närmare detaljer om frihetens olika aspekter, i sjätte artikeln likheten inför lagen och i tionde och elfte religions- och yttrandefriheten.

I praktiken kom detta tänkande under de närmaste 150 åren att implementeras i olika demokratiska konstitutioner. Demokratins grund var dels rösträtten, dels de individuella rättigheterna som skydd mot majoritetsförtryck. Till exempel hade de 51 procent fattigaste inte rätt att ta de 49 procent rikastes egendom. (I vissa fall, som i 1809 års svenska regeringsform, erkänns inga medborgerliga rättigheter alls. Alla rättigheter tillkommer kungen. Dock stadgas ett slags tryckfrihet i § 86 av innebörd att censur inte tillämpas före tryckning men att straff för det skrivna mycket väl kan utmätas efter publicering.)

Sedan, år 1948, kom FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna och stökade till det hela på två sätt. För det första smögs det amerikanska diskret religiösa inslaget in igen vilket troligen berodde på att både FN och dess deklaration var i grunden amerikanska projekt. I första artikeln förklaras att ”alla människor är födda fria och lika i värdighet och rättigheter”. Det är samma formulering som i den franska deklarationen med tillägget om lika ”värdighet”. Vad som menas med detta har ingen lyckats förklara. (För svensk del blir det ännu jobbigare eftersom Sverige felöversatt originalets ”dignity” till ”värde”. Alla människors lika värdighet kan man kanske med lite ansträngning föreställa sig men alla människors lika värde är en svår mental konstruktion att ta till sig.)

Den andra konstigheten i FN-deklarationen var en filosofisk innovation som sedermera blev de västerländska välfärdsstaternas ideologiska fundament, nämligen tanken att människor, via staten, hade rätt till andra människors egendom. Mitt favoritexempel är den tjugofjärde artikelns stadgande om att alla människor i hela världen, alltså inklusive getherdar i Mali, har rätt till betald semesterersättning på någon annans bekostnad.

De moderna ekonomiska rättigheterna är helt andra djur än de ursprungliga individuella rättigheterna vars syfte var att skydda individerna mot statliga ingrepp, inte att påkalla och rättfärdiga dem.

FN-deklarationens två nydaningar hänger ihop på ett intuitivt men för samhället skadligt sätt, nämligen att föreställningen om ett lika värde för alla människor lätt kan tolkas ha ekonomisk innebörd så att det betyder lika lön för alla och på så vis motivera långtgående politiska ingrepp för att åstadkomma allt större ekonomisk jämlikhet. I den nu gällande svenska regeringsformen står det i 1 kap 2 § att den ”offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Det kan betyda lite vad som helst.

Här ligger den fråga som kommer att avgöra västerlandets framtid: om det är politikerna som ska styra medborgarnas öde eller om det är medborgarna själva som ska ta konsekvenserna av sina beslut.