Gästskribent KLAS SOLBERG SÖILEN: Hur man hanterar hantverkare: ett svar från en idiot – en sommarkrönika

Jag är professor i företagsekonomi. Kanske är det på grund av detta att jag delar entreprenörer i två kategorier, de med och utan grävmaskin. Denna artikel handlar om de första, de med grävmaskin, eller som bara kör en liten transportbil. Innan vi börjar ska jag också säga att jag tillhör den grupp av människor som blev provocerad av den boken/reklamen/podden som Beijer Byggmaterial producerat under titeln ”Bygga åt idioter”. Den ska naturligtvis vara rolig, men man kan undra över vad som får en industri till att kalla sina kunder för idioter.

Under ett års tid hade vi ungefär trettio hantverkare hemma i förbindelse med bygget av ett uterum, ett större trädgårdsarbete och några ändringar på huset. Denna lilla artikel är en uppsummering av dessa erfarenheter hastigt nedskrivna under min sommarledighet. Ungefär hälften av mina kontakter med hantverkare medförde olika typer av problem. I efterhand är det lätt att vara efterklok och inse att detaljerade skriftliga kontrakt med budget och tidsramar är ett måste i alla situationer, men så enkelt är det heller inte då till och med skriftliga kontrakt bryts regelmässigt.

Jag insåg snabbt att min bakgrund som ekonom inte var tillräcklig för att hantera de situationer som uppstod, mina företagsekonomiska teorier framstod ofta som smått naiva. Min grundinställning i mitt eget jobb och i de jobb jag har haft innan jag började forska är att jag litar på andra tills det är bevisat att jag inte kan lite på dem. Problemet i hantverksbranschen är att tillit spelar en mindre roll. Allt handlar istället om att få foten innanför dörren. Huvudproblemet är att efterfrågan på hantverkare är så mycket större än utbudet och svenska konsumenters rättigheter är ytterst svaga. Hantverkare kan utan konsekvenser lätt gå vidare till ett annat jobb när han (det är alltid en han) känner för det.

Jag har försökt samla mina erfarenheter i några punkter undervägs. Efter ett tag var mitt intryck att många hantverkare lever lite under följande tio regler:

1. Försök få så mycket pengar ut av kunden som möjligt

2. Bry dig inte om kontraktet, det kan ändras, till exempel vid att man gör otaliga ändringar och tillägg. Har kunden först accepterad att det finns ändringar har du honom på kroken. Ett kontrakt betyder bara ”vi har fått jobbet och kan börja fakturera”.

3. Det finns två sätt att tjäna mer pengar på, genom överfakturering samt genom att göra mindre eller sämre arbete, det vill säga sämre kvalité. ”Offert, vad då offert?”

4. Ta inte jobb där du bor, då blir det svårare att hålla ett gott rykte (internet krånglar till det med sina kundomdömen och borde stängas ner).

5. Svara bara på de SMS du kan dra fördel av och bry dig inte om att hålla tider, det finns alltid tillräckligt med ursäkter. Kunden ska vara glad för att vi kommer! (Då betalar idioten också mer.)

6. Tänk antal timmar, ju längre tid ett arbete tar desto bättre. Använd till exempel mindre maskiner som tar längre tid att utföra jobbet i stället för större och mera effektiva maskiner

7. Bry dig inte om tidsramar, dessa ska betraktas som förslag. Du godtar inga sanktionsavgifter på grund av förseningar.

8. Beställ för mycket material, som du dessutom får bonus på hos byggvaruhandeln, och sälj sedan överskottet på Blocket.

9. Bry dig inte om Allmänna reklamationsnämnden, sådant gäller bara för butiker, inte avtal som har en muntlig del.

10. Hamnar ärendet i tingsrätten kan du alltid försöka nå enighet utanför domstolen, om det inte går fullständigt galet. Lita på rättsapparaten, den är trög och tenderar att kompromissa, så alla får vad de vill ha (inklusive advokaterna!).

Så du undrar varför ett sjukhus med budget på sex miljarder kan bli mer en dubbelt så dyrt? Nu vet du varför. Kontrakt betyder ingenting för dessa gossar. Det räcker att kunden skriver några rader som kan tolkas som ”extra” eller som ”ett tillägg” i en epost eller säger något muntligt som kan bevittnas av en polare.

Hantverkaren älskar att säga att det tog längre tid än först planerat. Det betyder i klarspråk att det kostar extra, för hantverkaren ska alltid ha betald för sin tid oavsett.

Som hantverkare har man en stor repertoar av bluffar att ta till. Under inledande möten kan man till exempel säga att kunden inte ska betala något innan allt är klart. Sen när man har fått jobbet kan man ändra detta, säga att man vill ha betalt vid vissa tidpunkter eller till och med i förskott. Allt kan ändras i efterhand, speciellt när man har grävt upp hela trädgården och platsen ser ut som ett inferno.

Att passa tider är ett koncept som hantverkarna inte vill förstå. De kommer lika plötslig som de försvinner. De åker runt och runt i sina lätta transportbilar med rätten att skicka fakturor, lite som en cowboy i vilda västern som åker runt på sin häst med rätt att skjuta från höften.

Jag lärde mig rätt snabbt att skilja på enskilda hantverkare och ”entreprenörer”. En lokal elektriker eller rörmokare håller sig som regel till avtalad offert/pris, medan en ”entreprenör” ofta tar betalt efter vad han tror kunden klarar av eller kommer att acceptera. Ju längre bort en hantverkare bor ju större risk för överfakturering. De vet att folk för det mesta betalar, även när det inte är rätt, ofta för att kunden bara vill bli av med entreprenören. En stenläggare hos oss kom klädd i sin kompis MC-väst fylld av med gängmärken under slutbesiktningen som för att markera att det bara var att godkänna och betala. Hur ska vi handskas med denna oseriösa ofta halvkriminella kultur?

Från mitt perspektiv skulle vi ha haft bättre och billigare hantverkare i Sverige om färre unga började på universiteten utan sökte sig till hantverksutbildningar istället. Vi skulle också ha haft fler och billigare hantverkare om det blev mindre attraktivt att sitta hemma och göra ingenting. Staten måste skapa bättre incitament. Fler måste ut i kortare hantverksutbildningar. Lösningen har två delar, vi måste få fler människor ut i hantverkargruppen bland annat genom att vi tar in färre på universiteten. Kanske skulle man också se till att skrån återinförs tillsammans med hantverksutbildningarna. Att vara en certifierade hantverkare och kunna leverera ”hantverksmässig kvalité” måste få betydelse igen, också för att återskapa självkänslan i yrkeskåren.

Det är dags att städa upp i hela branschen, på riktigt. Kärnan i problemet är att efterfrågan på duktiga hantverkare är så mycket större än utbudet. Det är denna skeva marknadssituation som får ett företag att kalla sina egna kunder för idioter, även om det är lite på skoj. Hur man hanterar hantverkare? Ingen aning, med piska antagligen. Morötter verkar vara för åsnor i denna sektor. TV-programmet Bygglov framstår för mig numera som vild verklighetsflykt.

Klaus Solberg Söilen är professor i företagsekonomi vid Högskolan i Halmstad. Hans forskning kan delas in i två områden: omvärldsanalys och digital marknadsföring.

Gästskribent