HITTAT PÅ NÄTET: Hertig Karl sammankallar ständerna – ”Jag vill ock, att alla Sveriges falske fördärvare skulle avskaffas”

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Riksdagen 1597 ägde rum i Arboga. Ständerna sammanträdde den 18 februari 1597. Söderköpings riksdag hade beslutat att landet skulle regeras gemensamt av riksrådet, lojalt mot Sigismund och av hertig Karl.

För att reda ut olika problematiska ageranden som uppstått av denna oklara maktfördelning inkallades denna riksdag. I riksdagen 1596 hade Karl förklarat för ständerna att han ansåg det var dessa som skulle bestämma hur regerandet av riket skulle skötas, vilket var emot hur Sigismund såg på detta där han ansåg det var han som kung som bestämde. I januari 1597 Skickade Sigismund ut en fullmakt till Riksrådet att ensam förestå regeringen och förbjuda riksdagen att ta någon del i denna.

Denna riksdag kallades då in av Karl till den 18 februari, där den öppnades den 22. Många av adeln saknades, och speciellt de som ingick i riksrådet. Den 5 mars antogs ett uttalande att beslutet i Söderköping måste efterlevas, vilket Sigismund vänt sig emot, och att riksdagen respekteras.

Riksdagen avslutades den 5 mars 1597.

Motståndet som hertig Karl mötte vid sitt arbete att genomföra Arboga riksdagsbeslut, föranledde honom att sammankalla ett nytt ”ständermöte”, denna gång till Stockholm. Mötet ägde rum den 12 augusti 1597.

Avsättningskriget mot Sigismund var ett svenskt inbördeskrig under åren 1598–1599 mellan polsk-svenske kung Sigismund och hans riksföreståndare i Sverige hertig Karl. Kriget resulterade i att hertig Karl, sedermera kung Karl IX, erövrade den svenska tronen från Sigismund.

Utdrag ur Carl Gimbergs Svenska folkets underbara öden om ständernas möte den 12 augusti 1597:

I augusti 1597 samlades ständerna till mötet i Stockholm. Följande berättelse av en prästman, som var deltagare, är betecknande för hur okonstlat det tillgick vid riksmötena ännu mot 1500-talets slut.

”Den 12 augusti, när 10 slog, höll hertig Karl samtal med gemene man på slottet.

Själva punkterna voro följande:

1. Att var och en, som ville vara i samdräkt med hans furstliga Nåde, skulle också med honom samtycka, att lag och rätt hölles vid makt i Sverige, så att var och en, hög eller låg, som förbröte sig emot Sveriges lag, också skulle enligt densamma straffas. Detta var den första artikeln; och frågade hans furstliga Nåde: ’Viljen I härutinnan med mig uti enighet och samhällighet vara?’

Allmogen ropade ’ja, ja’ med uppräckta händer.

2. ’Jag vill ock, att alla Sveriges falske fördärvare skulle avskaffas, synnerligen de, som uti Finland emot mig rustat till krig, samt alle andre slika av riksens råd, som alltid akta att sätta sig upp i landsorterna här och där. Och viljen I därom med mig vara ense och samdräktige?’

’Ja, ja, Gud välsigne Ers furstliga Nåde därföre, och han hjälpe ers furstliga Nåde till en lyckosam resa!’

’Alle ärlige svenske och trofaste män, som detta hålla vilja, stige på min sida och med oskrymtat bejakande räcka upp handen; och de, som hava någon gensaga häremot, stige på andra sidan!’ Då gick mesta parten på furstens sida och räckte upp handen, och hans furstliga Nåde upprepade än en gång punkterna för dem och sporde, om de ville dem obrottsligen hålla.

Alle ropade: ’Ja gärna, så länge bloden är varm uti oss. Och vi erkänna Ers furstliga Nåde för Sveriges rikes rätta regent och föreståndare uti konungens frånvaro och ingen annan. Och allt detta vilja vi hålla och manligen hjälpa att befrämja, så mycket oss möjeligt är.’”

Fortsätt läsa prästmannens redogörelse här

BILD: Hertig Karl år 1596.

Redaktionen