HITTAT PÅ NÄTET: Fredrikstens fästning ger upp 4 augusti 1814

DENNA DAG I SVENSK HISTORIA Fälttåget mot Norge pågick i 19 dagar juli och augusti 1814. Målet var att få Norge att gå med på en union med Sverige, som hade beslutats sex månader tidigare vid freden i Kiel i januari 1814.

Den 30 juli gick en svensk armé under Hans Henrik von Essens befäl över norska gränsen och tågade mot Fredrikshald och Fredrikstens fästning.

Den 3 augusti 1814 i gryningen satte Skärgårdsflottan iland 4000 soldater och 500 båtsmän på den östra och västra sidan av ön Kråkerøy utanför Fredrikstad. Ytterligare ca 1100 man landsattes på den södra sidan.

På Kråkerøy hade norrmännen 1 100 man, men de retirerade inför övermakten först till öns norra delar, och därifrån in till fästningsstaden Fredrikstad. På nordsidan av Kråkerøy ligger fortet Isegran, som intogs av de svenska trupperna, som därefter kunde gruppera ett flertal kanoner och beskjuta själva staden.

Den norske kommendanten på fästningen, överstelöjtnant Nils Christian Frederik Hals, överlämnade fästningen och kapitulerade den 4 augusti 1814.

Norrmännen såg Hals som förrädare då han givit upp staden utan godkännande från generalstaben. Hals dömdes till döden av Norges Høyesterett den 17 december 1816, men Karl Johan, som var norsk kronprins, benådade Hals år 1817.

Utdrag ur Carl Grimbergs Svenska folkets underbara öden:

Enligt freden i Kiel skulle Norge tillhöra svenska kronan ”under full ägo och överherrskap” och ”utgöra ett konungarike, förenat med Sverige”. Men de som alls icke ville veta av, att Norges öde därmed skulle vara avgjort, det var norrmännen. De fordrade att själva få ”beställa om sitt hus”. Det var andra tider nu än anno 1450, då de togo Karl Knutsson till konung i känsla av att de behövde Sveriges stöd. Under den långa fredstiden på 1700-talet hade Norges välstånd utvecklats tack vare en livlig sjöfart och en lönande trävaruhandel på England. Så uppstodo i Kristiania köpmanshus, som i rikedom nästan kunde tävla med de köpenhamnska. I jämnbredd med välmågan växte också folkets nationalkänsla. Norges skalder prisade ”det norske klippefolk” och sjöngo om ”dette landet vort”, hur härligt det var både vinter och sommar.

Läs hela kapitlet ”Norge förenas med Sverige” här

BILD: Uniformsteckning av Carl Johan Ljunggren tryckt i boken Minnesanteckningar under 1813 och 1814 års kampanjer uti Tyskland och Norge, utgiven 1855.

Redaktionen