RICHARD SÖRMAN: Vi behöver vår protestantiska arbetskultur

IDÉ OCH KULTUR Unga människor i Sverige skulle må så mycket bättre om de arbetade mer. Alltför många slösar bort sina bästa år på utbildningar som inte leder någonvart och som bara tvingar in dem i ett okvalificerat arbetsliv där det inte finns några större pengar att tjäna. Samtidigt klagar svenska företagare på att det saknas kompetent yrkesfolk på arbetsmarknaden. Vi behöver hitta tillbaka till vår protestantiska arbetsmoral. Unga svenskar måste förstå att arbete faktiskt skapar välstånd och möjligheter.

Arbete är också kultur. Arbetet, eller arbetandet är en del av de mänskliga aktiviteter som gör oss till något mer än djur som bara agerar på instinkt. Jag tror vi nu behöver höja arbetets status i Sverige. Det ska vara fint att arbeta. Det ska vara ”hett” att arbeta. Det måste betonas att det är arbete som skapar välstånd. Det måste förklaras för yngre generationer att arbete skapar möjligheter och frihet. Och det gäller speciellt arbete som förutsätter ett verkligt yrkeskunnande.

Enligt statistik från SCB hade vi i maj 2020 en arbetslöshet på 9,0 procent i Sverige. Samtidigt har många företag svårt att hitta duglig personal. Och det gäller inte bara arbeten som kräver avancerad högskolekompetens utan även anställningar med betydligt lägre kvalifikationskrav. Jag pratade häromdagen med en person som ansvarar för personalrekryteringen på en trädgårdsfirma i Stockholms norra förorter. Att hitta personal med formell utbildning har de gett upp för länge sedan. De är nöjda om de anställda har körkort, kan komma i tid, kan ta instruktioner och inte sjukskriver sig för minsta förkylning. Själva yrket får man lära sig efter hand. Men det visar sig vara ”jättesvårt” att bara hitta personer som lever upp till dessa modesta förväntningar. Många av dem som idag står till arbetsmarknadens förfogande i Sverige duger helt enkelt inte till ett okvalificerat sju till fyra-jobb.

De ungdomar som idag tar sig igenom ett yrkesförberedande program på gymnasiet och som dessutom visar upp de grundläggande arbetskompetenser som nyss nämndes har i princip hur lätt som helst att hitta jobb. Dessutom tjänar många av dem bra med pengar. Snittlönen för svenska elektriker mellan 25 och 29 år låg 2019 på 34 275 kronor. För VVS-montörer (rörmokare) i samma åldersgrupp låg snittlönen 36 825. (Statistiken finns här.) Det är lite märkligt i det perspektivet att endast 37,2 procent av alla ansökningar till gymnasiet inför läsåret 2019-20 gick till de yrkesförberedande programmen. 62,8 gick till de studieförberedande.

Jag har länge tänkt att vi överutbildar människor i Sverige. Jag menar inte att läkare eller gymnasielärare inte ska ha en rejäl utbildning. Men varför ska så många sitta tre år i skolbänken på ett studieförberedande program på gymnasiet för att sedan i alla fall jobba i en affär eller på ett lager? Det finns en dimension av slöseri i det hela. Och då menar jag inte bara att samhället slösar resurser på onödig utbildning utan även att unga människor slösar bort sina bästa år på att göra ingenting.

Jag hoppade av min egen karriär som universitetslärare för fem år sedan och har sedan dess gjort några nedslag i vad vi kan kalla ett mer okvalificerat arbetsliv. Det har varit lärorikt. Jag har bland annat upptäckt att det finns gott om 30-åringar som inte har en aning om vad de ska göra när de blir stora. De har vanligtvis gått ett studieförberedande program på gymnasiet. De har sedan studerat lite planlöst på universitetet: några språkkurser, lite psykologi, någon vårdkurs. Nu har åren gått. De har fyllt 30. De bor kvar i studentlägenhet, de kanske hyr något i andra hand. De jobbar lite extra, men vill inte binda sig vid en anställning som kräver en verklig insats. Och de mår allmänt dåligt. De griper efter olika halmstrån för att hitta något som gör livet meningsfullt: en kreativ verksamhet (utan att ha så mycket talang), ett politiskt engagemang, en ny diet, ett träningsprogram, en ny dejting-app. Men inget fungerar någon längre tid för att ta dem ur deras vilsenhet.

Jag är övertygad om att många av de yngre människor som springer på gator och torg i Västvärlden och demonstrerar för Black Lives Matter tillhör den här kategorin av förvirrade människor. De är unga vuxna som aldrig lyckas ansluta sig på allvar till samhället. De känner inte att de själva är en del av samhället och väljer därför att vända sig mot sin egen civilisation, sin egen kultur, sin egen gemenskap. De tror att de är bohemiska och revolutionära. Egentligen är de bara lata och odugliga. Och ofta är de dumma. Rejält dumma.

Många av de här personerna hade mått bra av att tidigt i livet få en yrkesroll och något vettigt att göra. Det är bra för människor att arbeta, att leva i det verkliga, att se kopplingen mellan arbete och välfärd. Det är bättre att människor blir vuxna vid 20 än vid 35. Om de vill ut och resa eller börja studera när de är 25 blir det bara lättare att göra det om de under fem år har tjänat egna pengar. Alla har allt att vinna på att vi får tillbaka ett ideal där även unga människor lär sig ett yrke och börjar jobba så tidigt som möjligt. Det är bättre för samhällsekonomin, för deras egen ekonomi men också för deras självkänsla och livskvalitet.

Svensk kultur har varit och ska vara en arbetskultur. Vi ska absolut inte överge vår protestantiska arbetsmoral. Den kan hjälpa oss en hel del. Men då gäller det också att unga svenskar får veta hur roligt det kan vara att arbeta. Hur befriande det är att ha pengar på banken. Och hur befriande det är att vakna upp en lördagmorgon, känna att man har ”gjort rätt för sig” under veckan och veta att man med gott samvete kan fokusera på att bara vara ledig.

Richard Sörman