Gästskribent OLLE REIMERS: Presidentvalet i USA den 3 november 2020

Valet av president i USA i höst ser ut att kunna bli det mest avgörande och dramatiska under de senaste hundra åren. Valet av Donald Trump 2016 skrämde stora delar av det politiska etablissemanget i USA och världen. Han var en helt ny typ av politiker som var bredd att ställa alla gamla sanningar om presidentskap och politik på huvudet. Till stor del har dessa farhågor/förhoppningar infriats och nu mobiliseras alla krafter för den kommande kraftmätningen.

Höstens presidentval handlar egentligen inte alls om man ska välja Donald Trump eller Joe Biden, republikaner eller demokrater. Det handlar om man ska välja Donald Trump eller inte välja Donald Trump. Det är den enda frågan.

Inte minst blir man varse att Trump är det uteslutande föremålet för intresse om man följer medierna. Dessa är nästan uteslutande emot Donald Trump, vilket speglas mycket väl i deras rapportering.

Själv följer jag (motvilligt måste jag erkänna) CNN varje morgon här i Thailand som motsvaras av prime time i USA. Allt, allt, allt handlar uteslutande om att tala om hur misslyckad, lögnaktig, inkompetent, rasistisk, egoistisk etc. Donald Trump är. Från riksrättsåtalet övergick det snabbt i Covid-19 för att under sommaren handla om rasprotester och sedan tillbaka till Covid-19 igen. Där är vi nu. Den senaste opinionsmätning som CNN redovisar ger vid handen att endast 34 procent ger Trump godkänt för hans hantering av pandemin medan 63 underkänner honom.

I tidigare artiklar i ämnet Donald Trump har jag redogjort för orsakerna till illviljan mot honom. Dessa kvarstår som tidigare, nu endast mångdubblade. Jag går inte in på dem närmare annat än att nämna att Trump utgör ett existentiellt hot mot etablissemanget och deras bekväma men korrupta livsstil i Washington DC.

Jag tar i stället upp några frågor som medierna och demokraterna (samt så kallade RINO:s [Republicans In Name Only] och Never Trumpers inom det egna partiet) nu gärna skjuter in sig på.

Pandemin är en svår fråga för Donald Trump eftersom han inte själv kan kontrollera utvecklingen. Det har alltså mindre betydelse om han har handlat rätt eller fel när han inte kan bestämma narrativet. Det är det medierna som gör.

Trump visste redan från början att pandemin skulle bli en politiskt laddad fråga som skulle användas mot honom hur han än vände sig. Hans egen inställning var därför till en början att epidemin var ofarlig. När fallen tog fart bytte han strategi genom att lyfta fram de personer han visste var mest inblandade i vaccinindustrin och därför med sannolikhet skulle föreslå de mest drakoniska åtgärderna: Anthony Fauci och Deborah Brix.  Dessa var de som i början sa att det kunde handla om två till tre miljoner döda (på Trumps samvete) om man inte vidtog drastiska åtgärder. Snabbt reducerades prognoserna  till 100 -200 tusen eller lägre, vilket är en siffra som mer liknar dödsfallsrisken vid influensa.

När sanningen om Covid 19:s omfattning och följderna i form av sjukhusvistelser och dödsfall uppenbarades, verkar Trump ha resonerat, skulle han kunna visa att dessa personer hade kopplingar till vaccinindustrin och Bill Gates, och skulle därmed saknade trovärdighet. Trump skulle då själv kunna ta på sig hjälterollen när han återställde ekonomin på tvärs mot deras råd. Det han kanske inte själv förutsåg var att den utökade testningen skulle kunna visa så många nya fall att Trumps politik i själva verket var misslyckad. Det återstående trumfkortet är att dödsfallen avtagit drastiskt.

Trump vet att han, för att få folkets förtroende, måste kunna bevisa att andra fört honom bakom ljuset. Av den anledningen har han valt att låta sina motståndare exponera sig.

Min egen bedömning är att det politiskt står och väger här och att Trump måste spela sina kort rätt för att pandemin inte ska vara en kvarnsten i valet.

George Floyds dödskamp under knät på en polis har gett upphov till mobilisering av en protestvåg mot det amerikanska samhället med rasfrågan i centrum och polisbrutalitet som det främsta beviset.

Det centrala budskapet kom att bli att de svarta lider under den vite mannens rasism. Ingen vit amerikan kommer undan denna börda. Det gäller även USA:s grundlagsfäder som George Washington, Alexander Hamilton och Thomas Jefferson, vars statyer blivit utsatta för nedrivningsförsök. Till och med konstitutionen har anklagats för att vara rasistisk och enbart gynna vita personer.

I ett avseende gick dock protesterna för långt när det yrkades på att polisen skulle avvecklas. Starka krafter inom den svarta gruppen, som var medvetna om att det största våldshotet är att svarta slår ihjäl andra svarta, ledde dock till att de kraven avtog i styrka.

Donald Trump utmanade proteströrelserna på så sätt att han identifierade kriminella element ur Antifa och Black Life Matters som ansvariga för stora delar av den förstörelse som blev en del av proteströrelserna. Därmed gav han sig ut på en relativt tunn gren genom att han drog på sig rasistbeskyllningar. På det hela taget kan det nog dock bedömas att han klarade sig någorlunda helskinnad ur den fighten. Opinionsmätningar visar att Trump har fått fler svarta, kanske till och med fördubblat antal, sympatisörer nu jämfört med valet 2016. Lag och ordning uppskattas av majoriteten av de svarta också.

Muellerutredningen fick följdverkningar inom Trumps valkampanj.

Generallöjtnant Michael Flynn, som varit säkerhetsrådgivare åt Obama, och därefter övergått till Trump, blev snart efter Trumps tillträde åtalad för att ha ljugit för FBI om sina diskussioner med den ryske ambassadören under övergångstiden mellan valet och tillträdet. Under hot om kraftigt straff liksom också att hans son skulle kunna drabbas av allvarliga påföljder gav Flynn efter och gjorde en ”plea bargain” med åklagaren. Det innebar att han erkände att han ljugit men inte skulle straffas eller få strafflindring.

Det har emellertid senare uppdagats att Flynn inte var skyldig till någonting men att åklagaren använt sig av hot och ett för Flynn svagt försvarsteam. (Det visade sig att hans ursprungliga försvarare egentligen hade starka kopplingar till Hillary Clinton och gav honom grovt felaktiga råd; kanske medvetet.) Härutöver har det genom frisläppta dokument kommit fram att FBI själv inte ansåg att Flynn ljugit.  Dessa dokument hade åklagaren undanhållit försvaret .    Dokumenten hade åklagaren, trots skyldigheten att göra det, undanhållit försvaret.

Justitiedepartementet la därför ner åtalet. (Domaren i målet, Emmet Sullivan, krånglar på ett uppseendeväckande sätt för att fördröja Flynns frikännande. Men det är en separat fråga. Frikännande lär det bli eftersom det inte finns något åtal.)

Roger Stone, som arbetat för presidenter ända sedan Nixons tid och deltagit i Trumps valkampanj, anklagades av Muellerutredningen att vara förbindelselänk mellan de ryssar som påstås ha hackat DNC:s server och Wikileaks och därmed brutit mot lagar som förbjuder utländsk inblandning i val. Vid kongressförhör har han under ed förnekat sin medverkan. Av domstolen blev Roger Stone dömd på dessa två punkter. Till slut blev hans straff 40 månaders fängelse och 25 000 dollar i böter.

Stone greps under vintern 2019 under uppseendeväckande former i sitt hem i Florida. CNN ”råkade” finnas på plats under gryningsräden klockan 05.30 på morgonen i vilken deltog närmare 30 agenter med fordon och amfibiefarkoster.

Stone är 68 år gammal och vid svag hälsa. Han skulle avtjäna sitt straff med början den 14 juli. Hans vädjanden om att, enligt rådande praxis, slippa just det avsedda fängelset med hänsyn till hans hälsa och risken för Covid-19 hade klingat förgäves.

Donald Trump omvandlade fängelsestraffet till 0 månader. Innebörden är att Stone fortfarande är dömd för brotten och kan överklaga domen.

I båda fallen har Donald Trump väntat så länge som möjligt på att ingripa. Han insåg dock att Stones fängelsestraff i praktiken skulle kunna vara ett dödstraff och ingrep därför.

I fallet Flynn har åtalet blivit nedlagt efter ingripande av justitieminister William Barr.

Båda de angivna fallen grundar sig på Muellerutredningen som friade Donald Trump. Detta är ett grundläggande problem med alla de åtal som blev följden av den utredningen. När det inte finns något underliggande brott så finns det inte heller några materiellt betydelsefulla förhållanden att ljuga om. Med den utgångspunkten bör inga åtal kunna väckas med anledning av den.

Inom kort väntas åklagare John Durhams utredning avseende upphovet till Muellerutredningan att vara klar. Den utredningen respektive de åtal som kan bli föjden av den, kan vara vad som avgör Donald Trumps politiska framtid. Trump har ju hävdat att han blivit utsatt för ett kuppförsök av sina politiska motståndare. En sådan skandal skulle kraftigt misskreditera demokraternas kandidat.

Olle Reimers är f d advokat och bankman. Han är sedan snart tio år bosatt i Bangkok, Thailand.

Gästskribent