Man ska inte kollektivt skuldbelägga. Jo, om det är vita. På Aftonbladets kultursida skriver den katolske filosofen Roland Poirier Martinsson om de vita amerikanernas kollektiva skuld till de svarta under rubriken ”Dags att betala tillbaka”.

De vita har utnyttjat de svarta. Nu bör deras ättlingar betala tillbaka:

Hur mycket är USA skyldigt sina svarta medborgare? Alltså, inte moraliskt eller politiskt, utan konkret: hur mycket bör sättas in på varje svart medborgares konto som retroaktiv lön för slavarbete och som skadestånd för stulet människovärde?

De vita amerikanerna, menar filosofen, bör ”lösa sin skuld” till de svarta:

Det finns ett starkt moraliskt argument för att ersätta amerikanska svarta: landets historiska synder, dagens svartas sociala arv, det uteblivna ekonomiska arvet.

Hur ska det gå till? Han har inget svar.

Filosofen menar också att landet USA ”fortfarande behandlar svarta sämre än vita” och att de svartas sämre ekonomi, hälsa och utbildning beror på de vitas ”rasism”.

De vita måste ge mer till de svarta.

Tror man på kollektiv skuld borde man väl – om man ska vara konsekvent – också tro på kollektiv förtjänst. Alla européer borde då tackas för den europeiska vetenskapen och de europeiska uppfinningar som gjort livet bättre för alla människor på planeten.

Tänk om vita människor skulle gå ut på gatorna och kräva att svarta människor betalar dem för ”vita uppfinningar” och ”vit vetenskap”.

Ska de vita kanske även kräva att de svarta faller ner på knä inför dem och kysser deras fötter i tacksamhet för allt de gjort för mänskligheten?

För varför ska de vita bara ärva och hållas skyldiga för sina förfäders dåliga gärningar? Varför ska inte varje vit också då ärva sina förfäders goda gärningar och kunna ta åt sig äran för dem?

De allra flesta soldater som stred och dog för nord i det amerikanska inbördeskriget var vita. Det var alltså vita män som såg till att slaveriet i USA avskaffades. Och inte bara där. Engelsmän stred och dog mot islamiska slavhandlare i Afrika.

Västerlänningen, eller de vita, tycks känna skuld för mänsklighetens alla olyckor. Är det krig i Långtbortistan så går vi runt och oroar oss över det. Är det svält där pepparn växer så gråter vi för det.

Tänk om vi skulle gå runt och känna oss glada och stolta för allt bra som händer i resten av världen på grund av västerländsk vetenskap och västerländska uppfinningar? Tänk om vi till exempel skulle säga: ”Se så bra det går i det där afrikanska landet på grund av allt de lärt sig av oss västerlänningar”.

Nej, så kan vi ju inte säga. Det vore rasistiskt. Plötsligt finns det inte längre ”vi västerlänningar” eller ”vi vita”. De vita är bara ett kollektiv när de ska skuldbeläggas för dåliga saker.

Det går bra att säga att ”vi vita är skyldiga till slaveriet och måste betala”, men inte att säga ”vi vita avskaffade slaveriet och vill ha ett tack”.

BILD: Två nordstatssoldater. ”Home, Sweet Home”. Målning av Winslow Homer 1863.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)