BITTE ASSARMO: Vård i smyg – den humanitära stormakten levererar igen

Idag (9/7 2020) läser jag om hur en sjuksköterska gett sin svårt uttorkade, covidsjuke granne dropp i smyg, genom fönstret. Förgäves hade hon försökt få vården att ta sig an honom, men inte lyckats. I den humanitära stormakten – som med skattebetalarnas pengar bjuder på hbtq-certifiering av allt från utedass till affärskoncerner, menskonst i tunnelbanan och samkönade trafikljus – är människor med andra ord hänvisade till att söka vård utanför de vårdinstanser som de själva finansierar med sina skattepengar.

Det här är så absurt att inte ens Monty Pythongänget skulle kunnat komma på det. Men i den humanitära stormakten är allt möjligt.

Samtidigt tycks också det mesta blir allt mer omöjligt, i alla fall för de vanliga nettoskattebetalarna. Vården har inga problem med att ta emot deras pengar, men att ge dem vård? Nja, det beror alldeles på. Man ska vara precis lagom sjuk – inte för lite och inte för mycket – och dessutom får man förstås inte vara för gammal. Gamla människor ska ju ändå dö snart, liksom.

Sånt här pågår hela tiden, och det ser inte ut att finnas någon hejd på galenskaperna. Man kan ju undra om sjuksköterskan ska beläggas med vite också, efter att ha erbjudit ”svartvård”?

Sköterskan själv är kritisk till det hon menar är en motvilja mot att ge lättare behandling till coronasjuka som ännu inte blivit svårt sjuka. Och efter att det hela kommit ut har hon fått rätt av Stockholms läkarförening, som erkänner att de agerat fel.

Tror fan det. Hur skulle det någonsin kunna bli rätt att neka en människa vård? Fast det är klart, i Sverige kan vad som helst hända numera.

Bitte Assarmo