En staty av spanjoren Cervantes, en av västvärldens mest älskade författare, vandaliserades av så kallade ”antirasister” i San Francisco. Vandalerna sprayade ordet ”bastard” på statyn. Cervantes-monumentet vandaliserades tillsammans med statyer av Ulysses S. Grant och Francis Scott Key.

Förmodligen visste inte ”antirasisterna” vem Cervantes var, men handlade utifrån fördomar om att stora vita män är på något sätt är onda eller representerar något ondskefullt eller ”rasistiskt”. De kan också ha blivit lurade av att två figurer knäböjer inför Cervantes. Kanske var figurerna slavar? Kanske var den vite mannen slavägare?

Nej, de två figurerna är Cervantes mest kända litterära skapelser, Don Quijote och Sancho Panza.

I det kungliga slottet i Stockholm finns ett rum som kallas Don Quijotesalongen. Det har fått sitt namn efter de vävda tapeternas motiv som föreställer Don Quijote från Cervantes roman. Tapetsviten var en gåva från franske kungen Ludvig XVI till Gustav III.

Statyn i Golden Gate Park i San Francisco restes för att hedra en stor, västerländsk författare och hans verk. Bara detta kan förstås vara nog för att provocera dem som hatar väst.

En annan sak som skulle kunna göra Cervantes till ett föremål för ”antirasisternas” hat är hans humor. ”Antirasisterna”, och ”vakna” i allmänhet, saknar liksom fanatiker alltid har gjort, förmågan att skoja och skämta, framför allt om sig själva och sina övertygelser.

De så kallade ”antirasisterna” skulle kunna lära sig något viktigt om de läste om Cervantes liv. Han togs tillfånga av algeriska korsarer i september 1575, då han var på väg från Italien till Spanien med sin bror Rodrigo. Korsarerna, som var den tidens jihadister, förslavade Cervantes och krävde lösen. I romanen om Don Quijote låter Cervantes en annan, fiktiv, slav berätta följande, som vittnar om vad han själv upplevde:

Jag fick bära bojor, mer som tecken på att jag var en lösenfånge än för att jag inte skulle fly, och så tillbragte jag min tid i fångkvarteren tillsammans med ett stort antal kristna herremän och höga personer som var uttagna och hållna för lösen. Men trots att hunger och nakenhet plågade oss mest hela tiden, var det ingenting som smärtade oss mera än att ständigt bevittna de gruvliga grymheter som min herre använde gentemot de kristna. Varje dag hängde han någon, spetsade en annan på påle, lät skära örat av en tredje, och det gjordes av minsta anledning eller ingen anledning alls, så att till och med turkarna visste att han gjorde det för att det roade honom och för att det låg i hans natur att vilja vara hela mänsklighetens bödel. Den ende som klarade sig undan honom var en spansk soldat vid namn Saavedra, som han aldrig någonsin bar hand på eller lät andra misshandla eller sade ett ont ord till, trots att den soldaten hade gjort allt för att fly och prövat flyktplaner som det talades om länge bland fångarna. Mer än en gång trodde vi alla att han skulle bli spetsad för något av sina försök, och detsamma trodde han själv.

I den svenska skolan får vi inte lära oss något om det islamiska slaveriet och de vita, europeiska slavarna. Kanske är det likadant i USA? Hur som helst är det inget som ”antirasisterna” pratar om. När de pratar om slaveriet i bestämd form singular, menar de de svarta slavarna i USA.

Vita slavar som spanjoren Cervantes passar inte in deras berättelse om en ondskefull och rasistisk västvärld. Cervantes var en av många tusentals vita människor som rövades bort och förslavades av muslimer. Jag tänker inte sluta prata om dem. Vandaliseringen av statyn i San Francisco gav mig ännu ett tillfälle.

Tyvärr lever den barbariska idén om slaveriet kvar inom islam, den har inte helt dött ut. Det finns fortfarande muslimska lärde som försvarar denna grymhet. Vad beror det på? Jo, att slaveriet har ett så tydligt stöd både i Muhammeds bok Koranen och i hans undervisning. Muhammed själv ägde slavar.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Om du uppskattar det jag gör kan du donera genom att swisha till 0760078008 (Eddie)