HITTAT PÅ NÄTET: Midsommar – den största folkliga festen näst efter julen

Före kalenderreformen 1953 firade svenskarna midsommarafton den 23 juni, dagen före Johannes Döparens dag.

Ewert Wrangel (1863-1940) var professor i estetik i Lund och en framstående konst- och litteraturhistoriker. I det åttonde bandet av Wrangels historieverk Svenska folket genom tiderna (13 band, 1938-40), skriver han om midsommarfirandet. Seder som i sydligare europeiska länder hör ihop med första maj-firandet har i Sverige förlagts till midsommar. Han nämner även midsommareldarna, en sed som blivit ovanlig i vår tid:

Nästa stora märkesdag under året var midsommarafton; vanligen får den hos oss detta namn och benämnes icke som eljest och redan i Danmark efter Johannes Döparen, till vars minne den kyrkliga festen firas. Det är icke underligt, att midsommar blivit den största folkliga festen näst efter julen i vårt land, där motsatsen mellan vinterns snö och mörker och sommarens ljus och fägring framträder med mycket större styrka än i sydligare länder. Midsommar var dessutom den tid, då bonden hade ledigt från arbete, och då hos oss naturen stod i sin vackraste skrud. Därför ha seder, som längre söderut äro utmärkande för vårens blomsterfest, i vårt land överflyttats till midsommar. I andra länder är det ett vanligt bruk att upptända eldar midsommarafton. Detta bruk förekommer även på sina håll hos svenskarna och var i äldre tider vanligare. Olaus Magnus omtalar midsommareldarna och säger, att folket samlade sig omkring dem, dansade och sjöng visor. I midsommaraftonens ljusa halvdager har man ingen glädje av elden; ingen tid på året är däremot så lämplig som denna för blomster-smyckning, och i vissa trakter var det bruk att blomstersmycka kyrkorna midsommardagen. Vi förbinda majstången med midsommar, men själva dess namn säger, att den tillhör första maj-festen, och vid denna reses den också redan i Danmark för att icke tala om länder ännu längre söderut. I vårt land har man varken blommor eller grönt den första maj för att pryda en majstång; däremot passar den förträffligt vid midsommar.

[…]

Också i städerna firade man midsommar — med blommor och grönt. Lövmarknaden vid Munkbron i Stockholm var en folkfest med gammal och stark tradition — de lövade båtarna trängas vid kajkanterna och ungdomarna på dem. De flesta bära nyutsprucket björklöv i famnen eller små midsommarstänger i händerna.

BILD: Lövmarknaden vid Munkbron i Stockholm. Litografi av C. Brouhn i tidningen Bazaren (1841).

Läs mer i Svenska folket genom tiderna. (8:e bandet. ”Karl Johans-tiden”)

Redaktionen