Gästskribent THOMAS HEDNER: Förnekelse, självbedrägeri och inkompetens

I månader har svenska Folkhälsomyndigheten försvarat sin kontroversiella hållning att inte rekommendera kraftfulla skyddsåtgärder och restriktioner som svar på den globala covid-19 pandemin. Men nu rämnar försvaret.

Den inflytelserika medicinska tidskriften British Medical Journal gör den 12 juni en kritisk analys med titeln ”Has Sweden’s controversial covid-19 strategy been successful?”.

Tidskriften rapporterar också att Sveriges befolkning, som initialt stödde denna strategi, nu betalar ett högt pris. Men den uppfattningen delas inte av regeringen, senast företrädd av utrikesminister Ann Linde intervjuades nyligen i tysk TV av Sarah Kelly i ”DW’s Conflict Zone”.

Det är en i många avseenden mycket anmärkningsvärd intervju. Kelly frågar den svenska utrikesministern i inledningen av intervjun om inte regeringen gjort allvarliga missbedömningar vid hanteringen av coronapandemin. Linde svarar då ”Actually, we managed to flatten the curve” och “we don’t have any excess of death anymore”.

Kelly svarar då att detta motsägs av ECDC (European Center for Disease Control med huvudkontor i Solna), som menar att Sverige ännu inte passerat toppen av coronautbrottet i landet. Vid tidpunkten för intervjun hade över 5 000 människor i Sverige dött till följd av covid-19, vilket skall jämföras med drygt 1 100 sammantaget i våra nordiska grannländer Danmark, Finland och Norge, som i tid antog adekvata och stringenta ”lock down”-åtgärder.

Under intervjun skyller sedan Linde regeringens totala misslyckande med virusspridningen på våra äldreboenden med att många boenden drivs av privata bolag: “What we have not managed to do is keep the virus out of the elderly care center in specific region of Stockholm and surroundings of Stockholm [sic]”, säger hon och skyller sedan de höga dödstalen på privata vårdboenden: “In Sweden, many elderly care home is privately owned [sic]”.

Men att skylla på privatisering är absurt då bara ca 20 procent av äldrevården i Sverige drivs i privat regi. I själva verket är andelen döda på äldreboenden i Sverige i stort sett den vi ser i våra grannländer. I Sverige har omkring hälften av dem som avlidit i sviterna av covid-19 bott på hem för äldre. I Norge är den siffran 60 procent, och i Danmark återfinns ca en tredjedel av dödsfallen i äldrevården.

Kelly går sedan vidare med att diskutera att befolkningens minskade förtroende för regeringens strategi för att hantera coronautbrottet, och frågar om Linde ser det som ett problem. På den frågan har utrikesministern inget svar mer än ”You have misunderstood it, unfortunately”.

Den katastrofala intervjun med utrikesministern har uppmärksammats såväl nationellt som internationellt med en mängd kommentarer på sociala media som Twitter.

Den verkliga frågan är då varför då Sverige per capita har fem gånger fler döda än Danmark, 13 gånger fler döda än Norge och nio gånger fler än Finland? Att förneka verkligheten är ett sätt att försöka undvika en psykologiskt obekväm sanning. Förnekande och avvisande av grundläggande vetenskapliga fakta är inte ett ovanligt fenomen. Inom psykologin beskrivs förnekelse som en irrationell handling där en person vägrar att acceptera en empiriskt verifierbar verklighet.

Förnekelse och projektion kan ibland utgöra en mental försvarsmekanism, och en form av självbedrägeri. Det kan innebära att personen aktivt misstolkar verkligheten och i stället hävdar en egen tillrättalagd tolkning. Det medvetna eller omedvetna syftet med självbedrägeri är ofta att rädda självbilden och sin egen självuppskattning. Vid självbedrägerier är det vanligt att personen själv uppfattar att hon inte medvetet försöker föra omgivningen bakom ljuset. Drivkrafterna kan vara omedvetna. Personen förefaller vara övertygad om att verkligheten ser ut på det sätt som hon själv uppfattar och beskriver den.

Men självbedrägeriet tar inte slut där. Finansmarknads- och bostadsminister Per Bolund kommenterade nyligen andra länders beslut om restriktioner och lock down, och passade samtidigt på att kritisera våra grannländer . I en intervju i Expressen ifrågasatte Bolund de nordiska grannländernas coronahantering och pekade på ”tveksamma beslut”.

Han ansåg att flera andra länder, med avsevärt lägre dödstal, har misslyckats då de frångått forskningen och experternas rekommendationer. Det är i praktiken att inkompetensförklara de av våra grannländer som framgångsrikt lyckats hantera corona-pandemin med adekvata åtgärder.

Vidare uttalade statsepidemiologen Tegnell nyligen att ”vår corona-strategi har fungerat väldigt bra” och att ”beundransvärda insatser” har gjorts.

Löfven tycks instämma i detta, och håller fast vid att regeringens coronastrategi är rätt. Hans försvar är att Sverige inte är absolut sämst och hävdar att det ännu inte går att förklara varför smittan blivit så utbredd i Sverige (Agenda 14 juni 2020). ”Det är ju inte så att Sverige har den absolut sämsta statistiken på det här området”, hävdade Löfven vid intervjun och menade att man inte kunde dra slutsatsen att Folkhälsomyndighetens och regeringens strategi var fel.

Han medgav dock att ”det som jag tycker är ett stort problem, det är naturligtvis att vi har så många som har dött på våra äldreboenden”, och påstod vidare att det inte hade med strategin att göra, ”utan det har att göra med en effekt, eh….., vi har brist i samhället som vi nu rättar till”.

Men visst går det nu att spåra ”bristen” och de fatala misstagen som regeringen är skyldig till. Det vi ser är en uppseendeväckande oförmåga från regeringens sida att hantera kriser i samhället, en överdriven tro på sin egen kompetens och förträfflighet samt en oblyg desinformation för att försöka dölja det egna ansvaret. Det hela har nu utvecklats till en ”folie a deux” som nu allt fler svenskar och resten av världen uppenbarligen genomskådat.

Thomas Hedner är professor i klinisk farmakologi vid Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg och har tillika en doktorsexamen i ekonomi.

Gästskribent