LARS ODLEN: Det är enkelt att återupprätta demokratin och förtroendet för våra folkvalda

Förtroendet för politiker faller. Decemberöverenskommelsen trotsade flagrant folkviljan. Riksdagen är ett knapptryckarparti vilka slaviskt följer partilinjen utan mycken hänsyn till åsikter hos väljarna. Statens befattningar tillsätts efter partibok och alls icke utifrån kompetens, vilket är ett flagrant brott mot grundlagen (RF). Väljarna känner sig maktlösa och populister vinner terräng.

Det behövs inga nya lagar för att rätta till problemen, endast en återgång till grundlagens regler och anda. Folket väljer riksdagsledamöterna, vilka stiftar lagar och beslutar om beskattning och utgifter. Regeringen och de statliga myndigheterna skall verkställa dessa och inte ha egna agendor.

Farmor Hilda var född på 1890 talet, drev butik i Lund och var hängiven socialdemokrat. Hon var en stark kvinna med stort rättspatos som bjöd till diskussioner i sitt hem där Tage Erlander och Elise Ottesen Jensen var några av gästerna. Som barn fick jag följa med på ABF och lyssna på föredrag om universums uppkomst, för Farmor sa: ”utan kunskap kommer man ingen vart – bildning är vägen till inflytande”. Minns att jag fick besöka arbetsgrupper där någon fråga, vilken skulle beslutas i riksdagen, diskuterades och ”deras” riksdagsman fick mandat att rösta. Stolt berättade Farmor senare att deras förslag vunnit och nu blivit lag. Långt efteråt förstår jag att detta var en lektion i tillämpad demokrati. Folket väckte frågor i ”sin” lokala partiorganisation, vilka sedan uppdrog åt ”sin” riksdagsman att interpellera eller ställa proposition. Folket kände att de hade makten och att politikerna följde deras vilja. Politikerna hade ett yrke och lokal förankring. Bagaren var riksdagsledamot och mötte sina väljare i butiken där han hölls till svars för fattade beslut.

Morfar Ture gjorde karriär inom järnvägsförvaltningen och såg varje försenad avgång eller incident som ett nederlag för honom och hans kollegor. När det diskuterades politik – och det gjorde det ofta i familjen – vägrade Morfar att ha någon åsikt. Han menade att som statens tjänsteman måste man vara opolitisk. Morfar röstade inte, av samma skäl. Man behöver inte mycket fantasi för att tänka sig vad Morfar skulle tyckt om UD tjänstemännens värdegrundsinlaga.

Jag är stolt att ha dessa förebilder i tydligt minne och skäms över hur dåligt vi förvaltat det demokratiska arv som våra förfäder så mödosamt byggt upp. Makten utgick från folket och riksdagsledamöterna var deras ombud. Det borde vara enkelt för folket att återta kontrollen, vi har ju faktiskt fria val. Verktygen finns i grundlagen. Praktiskt blir det naturligtvis knepigt när ett helt politikerfrälse behöver bytas ut, men kunde vi styra på fel håll, så kan vi ju också styra tillbaka, även om det tar tid. Reglerna är enkla:

– Riksdagsledamöter nomineras och väljs lokalt
Det krävs fast bosättning på orten och god förankring hos väljarna. Partistyrelser skall inte kunna påverka de lokala valen. Detta innebär att det blir intressant för gemene man att åter engagera sig i politiken.

– Frågor som skall beslutas i riksdagen skall beredas på lokal nivå
De lokala partiorganisationerna diskuterar och ger direktiv till sin riksdagsledamot hur denne skall rösta.

– Omröstningar i riksdagen är slutna (hemliga) och närvaro krävs.
Varje riksdagsledamot röstar som hans valkrets bestämt. Inga partipiskor eller kohandel tillåts. De som röstar måste vara närvarande (ingen kvittning). Detta innebär att en politiker som vill påverka måste ut i landet och övertyga de lokala partidistrikten.

– Partibidragen tas bort och riksdagsledamöterna ges resurser
Partierna får sina pengar enbart från sina medlemmar och förbjuds att ta emot ”gåvor” från företag, organisationer (t.ex. fackförbund) eller privatpersoner, eftersom detta likställs med försök till muta. Regeringskansliet överflyttas till riksdagen och skall arbeta åt riksdagen och dess ledamöter

– Regeringen är riksdagens verkställande organ och har inga egna åsikter
I princip skall regeringen genom sina myndigheter och verk bara verkställa de beslut riksdagen tagit. En minister skall inte ha egna åsikter och inte heller driva några egna agendor. Detta medför att en ministerpost blir föga glamorös, eftersom problemformuleringar och politiska förslag skall komma från riksdagen.

– Alla statliga tillsättningar är opolitiska och baseras enbart på kompetens
De tjänstemän som fått sina positioner på politiska meriter, avsätts och är naturligtvis fria att åter söka tjänsten, vilken tillsätts av en opolitisk nämnd bemannad av oförvitliga personer med högsta kompetens inom respektive område

– Förvaltningsdomstol inrättas
Förvaltningsdomstolen överser lagstiftning, utnämningar och bruket av skattepengar. Riksrevisionen och lagrådet är exempel på domstolens tillsynsverktyg. Dessa skall vara opolitiska, självständiga och ha sanktionsrätt (d.v.s. kunna utdöma straff och påföljder)

Ovanstående lista är på intet sätt fullständig, men ger en vink om hur grundlagen avser att landet skulle regeras (förvaltningsdomstolen är dock inte med i RF). Det är förmätet att förvänta att de etablerade partierna skulle vilja såga av de grenar på vilka deras välgödda partielit sitter. Det måste ändå vara lockande för ett parti att plocka dessa lågt hängande frukter och som vallöfte kräva återgång till demokrati, såsom den avses i grundlagen (exempel ovan). Det borde erbjuda viss svårighet att argumentera mot ett parti vilket vill öka demokratin genom att återgå till det styrelseskick grundlagen avser.

Lars Odlen är pensionerad ingenjör med intresse för historia och evolutionsbiologi. Bor i Österåker.

Gästskribent