Förr i tiden var liberaler sådana som trodde på marknader, yttrandefrihet, fri konkurrens, jämlikhet inför lagen, äganderätt och sådant.

Sedan, år 1948, presenterades FN:s Allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och snart var liberalerna – och en del andra – inte sig lika. FN hade nämligen uppfunnit en ny sorts mänskliga rättigheter som var motsatsen till de gamla.

De gamla rättigheterna kunde utövas utan att individen störde sin nästa. Om en person säger de värsta dumheter i kraft av yttrandefriheten så behöver det inte besvära nästan annat än att han kanske blir upprörd av det dumma pladdret. De nya mänskliga rättigheterna, exempelvis ”social trygghet” och semesterersättning – ”regelbunden betald ledighet” – för alla människor i världen, drabbar emellertid nästan som ska betala för förmånerna vilket kränker den äganderätt som liberaler tidigare satte så högt i kurs.

Liberalerna kände sig kluvna inför existensen av två motsatta slag av mänskliga rättigheter. ”Att vara liberal är att vara kluven” sa folkpartiledaren Gunnar Helén (se bilden) mycket riktigt i början av 1970-talet. Numera verkar liberalerna inte längre kluvna. De har slukat de nya mänskliga rättigheterna med hull och hår och därmed även resten av det PK-istiska budskapet om alla människors lika värde, feminism och behovet av HBTQ-certifiering. Det är därför det nuvarande partiet Liberalerna hellre regerar med miljöpartiet än med moderater och sverigedemokrater.

Häromdagen skrev jag om hur tesen om alla människors lika värde har spårat ur när Socialstyrelsen bestämmer att sjukvårdsansvariga ska ha de sjukas ålder som enda kriterium när intensivvårdsplatserna inte räcker till och det måste prioriteras. Om Socialstyrelsen kommer fram till att individens lycka är det enda samhället ska bry sig om och att individens lycka bestäms av återstående livslängd så behöver Socialstyrelsen byta sin etiska expertis. För samhället är nämligen inte alla människor lika värda. En del gör mer nytta än andra. Även sådant måste man ta hänsyn till om det ska vara ett gott samhälle. Detta vet alla människor som har ett uns av sunt förnuft.

Det är inte bara människor som har olika värde utan även kulturer. Jag vet att den PK-istiska svenska politiken håller sig med andra föreställningar. Den tror att alla kulturer är lika mycket värda. Det är på grund av denna verklighetsfrämmande uppfattning som svenska politiker beslutat att Sverige ska vara mångkulturellt.

För närvarande pågår ett internationellt experiment i skala 1:1 om huruvida mänskligheten själv, till skillnad från de svenska politikerna, anser alla kulturer ha samma värde. Experimentet går ut på att öppna nationella gränser för att se hur människoströmmarna formas när folk röstar med benen.

Om någon hade frågat mig innan experimentet inleddes hur utfallet skulle bli så hade jag, liksom alla andra människor med en gnutta sunt förnuft, med stor tillförsikt förutsagt att människor från exempelvis Mellanöstern och Afrika skulle söka sig till västerlandet, framför allt Europa och USA, medan det motsatta flödet skulle bli obefintligt.

Trots detta dundrande bevis på att det sunda förnuftet vida överglänser det PK-istiska tänkandet i förståelsen av vår värld så härskas Sverige fortfarande av PK-isterna och deras köpta ideologiska legosoldater inom media och kyrkan och andra statsfinansierade organisationer och institutioner.

För mig finns det ingen annan förklaring än att Sveriges ledande PK-ister försöker använda sina idéer som härskarteknik i syfte att dumförklara vanliga svenskar i hopp om att svenskarna ska gå på bluffen och därför undergivet betala skatt och sluta knota.

Fast PK-isterna har nog rätt i att kulturerna blir mer likvärdiga om det stora experimentet får fortgå tills det slutar av sig själv för att ingen längre har anledning att flytta.