MOHAMED OMAR: Påsktankar

Den kinesiska febern har förstört påsken för många. Men även om febern hindrar oss från att samlas och skåla i för stora lag, så kan den inte hindra våren. För mig som ateist är påsken framför allt en vårfest.

Fredagen den 20 mars inföll vårdagjämningen. Dag och natt var lika långa, sedan blir dagarna längre än nätterna, fram tills sommarsolståndet då det vänder igen.

Fyra dagar efter vårdagjämningen var det tranafton, dagen då man välkomnade tranorna, och flyttfåglarna i allmänhet, tillbaka till Norden. Dagen efter tranafton var det Vårfrudagen eller jungfru Maria bebådelsedag.

Marie bebådelses dag är dagen då ängeln Gabriel gav henne nyheterna om att hon skulle bli havande. Världen måste ha skapats vid vårdagjämningen då livet vaknar, tänkte kyrkans lärde, och i analogi med detta avlas Kristus, som också kallas ”världens ljus”, just då. På Vårfrudagen är det nio månader till juldagen vid vintersolståndet då Kristus föds.

Förr indelade vi i Sverige året i fyra kvartal. Kvartalen kallades vid olika namn på olika orter, ett namn var ”räppar”. Dessa räppar börjar med de så kallade räppadagarna: Vårfrudagen, midsommardagen och Mickelsmässa och juldagen. Man kunde räkna olika i olika landsändar. Vårkvartalet, som räknades från Vårfrudagen, bestod av månaderna mars, april, maj.

Vårdagjämningen och fullmånen styr när vi firar påsk, som till skillnad från andra högtider flyttar sig från år till år och ska firas någon gång mellan 22 mars och 25 april. I år infaller påskdagen söndagen den 12 april.

Berättelsen om Jesus som berättas i kyrkorna under påsken passar årstiden väl, för det är nu växtligheten, som varit död under vintern, återuppstår. I Nordisk familjebok (Ugglan) står det så här:

”Liksom de andra stora kristna högtiderna inom sin ram bibehållit eller dragit till sig en del gamla hedniska bruk, har det också varit med påsken. Tiden för den kristna påskens firande sammanföll hos de germanska folken i det närmaste med deras hedniska offer vid vårens ankomst eller måhända rättare vid sommarens början.”

I hednisk tid firades någon typ av blot under våren för att fira att det var halvvägs mellan midvinter och midsommar. Det berömda blotet i Uppsala som skildras av Adam av Bremen på 1000-talet sägs ha skett kring vårdagjämningen.

Kristendomen har inkulturerats eller ”europeiserats” i årstidernas gång genom att olika kyrkliga fester har lagts på årstider som passar deras innehåll. Under vintersolståndet, när solen ser ut att ”stå still” för att sedan ”återfödas”, firar man jul, då Jesus ”världens ljus” kommer in i världen.

En av de mest kända svenska sommarpsalmerna, ”Den blomstertid nu kommer”, liknar för övrigt Jesus vid solen:

Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

/…/

Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.

Solen återföds alltså vid vintersolståndet, sedan blir dagarna allt längre och når sin längsta längd vid sommarsolståndet då vi firar midsommar. Men innan dess har vi alltså vårdagjämningen och påsken, tidpunkten då dag och natt är lika långa, sedan segrar ljuset över mörkret: dagarna blir längre, nätterna kortare.

Engelsktalande kallar påsken ”easter”, som man tror kommer från namnet på en gammal germansk fruktbarhetsgudinna, Ēostre eller Ostara. Tyskarna säger ”ostern”, och deras namn på april är ”Ostermonat”

Man vet dock väldigt lite om denna gudinna. Hon nämns av den lärde engelske munken Beda (672 – 735) i fråga om de gamla anglernas tideräkning.

Uppgiften om står att läsa i kapitel 15 (”De engelska månaderna”) i hans verk De temporum ratione (Om tideräkning):

”Eostur-monath, som nu översätts med påskmånad, var tidigare uppkallad efter en av deras gudinnor vid namn Eostre, till vilkens ära fester firades i denna månad.”

Jesu största under var att uppstå från det döda på påskdagen. Ett av hans mindre under var att bota feber:

”När Jesus sedan kom in i Petrus hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber. Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.”

Vårsolen kanske inte kan bota den kinesiska febern, men den kan nog mildra ångesten en aning och göra den lättare att bära.

BILD: Vårgudinnan Ostara tecknad av av Johannes Gehrts (1884).

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar