PATRIK ENGELLAU: Statsmedia är inte partiska utan religiösa

OPINION Riksdagsincidenten där sverigedemokrater ville kalla ett antal chefer på statsmedia – även känt som public service – till kulturutskottet för att förhöras angående eventuell opartiskhet lämnar mig ingen ro. Det som jag först trodde var en struntsak och en storm i ett vattenglas är, misstänker jag nu, av fundamental betydelse för förståelsen av vårt samhälle och dess tänkande.

Jag letade lite på måfå bland SVT:s program och hittade genast två som jag tyckte var partiska. Det ena programmet heter Sverige och handlade bland annat om hur den svenska staten har förtryckt samer genom att mäta deras skallar och genom att ”mellan 1920 och 1950 tvinga 200 renskötarfamiljer att flytta söderut”. Hela programkonstruktionen gick ut på att tittaren skulle bli indignerad över den svenska statens rasistiska ondska.

Det är partiskt. Indignationsprogram är till sin natur partiska. Ja, skallar mättes. Den begynnande och ibland beskäftiga välfärdsstaten undersökte allt möjligt. När den var färdig med att mäta majoritetsbefolkningens skallar mätte den andra folks skallar, till exempel samernas. Senare la man ned mätprojektet för att det inte gav någon nyttig kunskap. En vetenskaplig återvändsgränd. Och?

Samer tvångsförflyttades sannolikt för att de förlorat sina sommarbeten i Norge när Norge blivit fritt och ville reservera sitt renbete för landets egna samer. Den svenska staten försökte lösa de svenska samernas problem utan att lyckas så särskilt. Vad är det med att den svenska staten misslyckas? Det sker hela tiden, se på utanförskapsområdena. Men att staten är klantig betyder inte att den är en förtryckare. Snarare övermodig i tilltron till sin förmåga.

Men nu råkar det vara så att föreställningen om de västerländska vita majoritetsbefolkningarnas historiska ondska har blivit en orubblig trossats. Den är mer som fjortonhundratalets gudstro än en vetenskaplig hypotes som går att diskutera.

Är gudstro partisk? Kan man övertyga en pakistansk imam att hans uppfattning om Koranens ofelbarhet bara är en synpunkt bland många andra och att han därför måste sluta att kräva död åt de otrogna?

Jag tror att innehavare av religiösa uppfattningar för det mesta är oförmögna att se med kritiska eller i varje fall ifrågasättande ögon på sin egen tro eftersom de inte betraktar tron som tro utan som säker kunskap.

Så är det nog med public service när det betraktar sitt eget kulturprogram Sverige och dess tolkning av svenska statens hantering av samer. Att Sverige förtryckt samer är nog för public service lika lite partiskt som att solen går upp varje dag; det är ett självklart bakgrundsfaktum som det bara är larvigt att undra över. I den bemärkelsen tror jag att public service har religiösa böjelser.

Det andra slumpmässigt utvalda programmet som väckte min uppmärksamhet handlade om vad Horace Engdahl tyckt om metoo-rörelsen i en bok som av SVT:s kulturredaktion förklarades omfatta ”högvis med mossiga värderingar och attityder”.

För mig är detta ett skolexempel på partiskt obevisat tyckande. Observera att jag inte har något emot partiskt obevisat tyckande. Man får tycka vad man vill om Engdahl. Jag ägnar mig själv ibland åt hejdlöst tyckande. Men på Sveriges Television tror man nog, liksom i samefrågan, att man sitter inne med en sanning som är så uppenbart självklar att det inte kan betraktas som partiskt att framföra den.

Under recensionen av Engdahls synpunkter står följande text som i sammanhanget framstår som ett tydligt självmål:

SÅ ARBETAR VI

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet.

Att enskilda medieinslag är partiska är oundvikligt. Livet är fullt av legitima partsinlagor. Det som gör statsmedia partiskt är inte enskilda partiska inslag utan det faktum att helheten haltar.

BILD: Uppsalaprofessorn Gustaf Retzius mäter samiska skallar (1905).

Patrik Engellau