OPINION Vad menas med Medborgargarde? Är det farsor och morsor på stan eller är det en milis? Är det en organisation som agerar mot staten eller för staten? Den kan vara allt detta. Det gemensamma är att alla dessa organisationer skapats för att komplettera, eller, i vissa fall, stå emot statens våldsapparat.

Genom historien finns exempel på hur organisationer vid sidan av staten försökt använda våld för att skydda sina medlemmar eller gynna deras och ledarnas intressen.

Under Ceasars och Ciceros tid finns exempel på hur en aristokrat (Publius Pulcher) gör sig till plebej för att som tribun tillsammans med anhängare på gatan kunna använda denna makt i politiken, bland annat för att fördriva Cicero från Rom. Han dör till slut i en gatustrid med en annan anförare (Titus Milo) av ett gatugarde.

Under trettiotalet utvecklade sig delar av skyddskårerna i Finland till en rörelse, Lapporörelsen, som var ytterst nära att välta den lagliga regeringen.

Weimarrepubliken sönderslets av strider mellan brunskjortor, SA, och kommunister med dödsoffer på båda sidor. Staten, regeringen, vågade eller ville inte ingripa. Först sedan Hitler tagit makten mördade han SA:s ledning och upplöste organisationen.

Alla dessa exempel visar medborgargardenas ena svaghet: När de blir starka blir de aggressiva – om de inte från början varit det – och blir därmed ett hot mot statsmakten. Denna försöker då skydda sig, till att börja med genom att samarbeta med rörelsen, för att sedan ofta förinta den.

Den andra svagheten är att medborgargardet, i sin begynnelse, innan det vuxit sig starkt, oftast knäcks av den uppskrämda statens motstånd. Det är ändå i denna fas gardet skulle kunna vara till mest nytta för medborgarna. Det har inte hunnit bli starkt och aggressivt, styrt av sina ledares egna motiv, och därför just inriktat på att skydda enskilda medborgare mot den brottslighet som staten inte förmår stävja.

Här i Sverige finns inga garden, det vill säga beväpnade organisationer. Det som finns är varianter på farsor och morsor på stan, nattvandrare eller vad de kan kallas. När en ex-polis talar om medborgargarden (vid 17.00) gör han en prognos. Han utgår från dagens situation, karaktäriserad av att staten inte längre kan skydda sina medborgare mot allt grövre, ofta rasistiskt motiverat våld (från invandrargrupper).

Han kanske har rätt. Det finns en stor, hittills oförlöst vrede hos många människor. Denna vrede blir inte mindre av att statens företrädare så länge har förtigit, ja förnekat detta rasistiska våld.

Men mycket talar emot, framförallt statens rädsla för att medborgargardena skall växa sig starka och därmed också få politiskt inflytande. Jag tror inte organisationer av typen farsor och morsor på stan kan förvandla sig till medborgargarden förrän lokala polisorganisationer blivit så utleda på sin vanmakt, att de mer eller mindre medvetet blundar för våldsinsatser av vad som i praktiken blivit just beväpnade medborgargarden.

Är medborgargarden önskvärda? Nej, de vore en stor olycka. När de väl etablerat sig kommer de ofrånkomligen få en farlig, politisk påverkan. Kanske skulle de kunna minska våldet lokalt, under viss tid, men denna framgång skulle då kunna innebära också en politisk vinst, att något eller några politiska partier börjar lyssna på dem. Ett tyskt eller finskt trettiotal skulle etablera sig. Vem vill ha det?

Den nuvarande regeringen och dess föregångare har ställt till många olyckor. Kanske kommer deras inflytande att krönas med tillkomsten av medborgargarden.  Detta kommer då att ske därför att allmänheten förtvivlat om regeringens och myndigheternas vilja och förmåga att sätta stopp på den accelererande våldsutvecklingen.

LÄS ÄVEN Anders Leions artikel: ”Westerberg, Sahlin, Reinfeldt och Löfven – nynazismens barnmorskor” (24/2 2020)

BILD: Publius Pulcher dödas i en gatustrid med Cicero och Milos anhängare år 52 f. Kr.