OPINION När Christoffer Wendick rapporterar om det senaste terroristdådet i Tyskland går människor förbi och skriker högerextrema slagord.

Detta har vi att vänta (från 17.00) enligt en initierad bedömare. Jag är övertygad om att han har rätt. Vad kan sådant hat mot invandrare bero på?

En orsak kan kanske vara detta beteende, eller detta?  

Jag tror inte det. Hur vedervärdiga dessa invandrares tillvägagångssätt än är, förstår man ändå att detta är enskilda händelser, och inte betecknande för hela gruppen av unga invandrare. Men naturligtvis skulle man vilja se gruppen av kriminella invandrare vara mindre. 

(Däremot irriterar att invandringspolitikens förespråkare bortförklarar  beteendet med förövarnas påstådda olyckliga historia och erbarmliga levnadsförhållanden. De gånger svenskar, boende i överklassområden, förgriper sig på varandra, till exempel genom att ett gäng flickor trycker ned en ensam flickas huvud i toaletten, då är denna förklaring inte möjlig att använda. Det behövs inte. Då orkar man se klart, se att det rör sig om grov mobbning. Bortförklaringar behövs inte.)  

Jag tror förklaringen till en ny attityd från svenskarnas sida är en annan. Man känner sig sviken och utlämnad. I åratal har svenskar förföljts, misshandlats, våldtagits, rånats och mördats. Detta har för alla offer och för deras anhöriga varit fruktansvärda händelser, och för övriga varit mycket upprörande och obehagligt. Ändå har man, tills nu, stått ut – det vill säga litat till politikerna och polisen och andra myndigheter. Avståndstagandet har tills nu yttrat sig i ett ökat stöd för SD, vilket ändå inte lett till något. Övriga partier har sett till att de fått ett blott obetydligt inflytande. 

De etablerade partierna har försvarat sitt beteende genom att förneka det elände som allmänheten tvingas åse och därför väl känner till. Nu senast har denna önskan att fly verkligheten illustrerats i samband med den misshandel av en flicka, som ovan återgetts. 

Och på lokal nivå är denna önskan att fly verkligheten – med vissa undantag, det finns klarsynta lokalpolitiker – än mer tydlig. Plötsligt klagar kommun efter kommun, region efter region över att svenskarna har blivit så gamla – helt över en natt tydligen. Det är detta köttberg av plötsligt åldrade medborgare som tränger ut andra behövande från akutvården, från bostadsmarknaden och som får pensionssystemet att spricka. Inte ett ord om den genom invandringen snabba ökningen av befolkningen, och det därmed allt större behovet av mer bostäder, mer vårdplatser och fler poliser. 

Det är kanske fortfarande en minoritet av befolkningen som utsätts för våldsdåd av olika slag, men alla påverkas av bristen på bostäder och vårdplatser liksom av frånvaron av poliser, som får allt fler att inte våga röra sig fritt utanför den egna bostaden. Och som får många att byta bostad därför att man inte känner sig trygg ens i den egna bostaden. 

Utan skydd av poliser, utan möjlighet att få den vård som behövs och allt fler – både äldre och yngre – tvingade ut i hemlöshet, vänder sig människorna till politikerna – som intill nu helt förnekat och sedan förminskat problemen. Och även de som nu vågar se och beskriva eländet har ingen hjälp att ge. 

Vad återstår då? Att skydda sig själv förstås. Och man kommer att vara tacksamma mot de medborgargarden av olika slag som angriper problemen genom att ge sig på olika, som skyldiga ansedda, invandrargrupper. 

Westerberg, Sahlin, Reinfeldt och Löfven – nynazismens barnmorskor. De har omsorgsfullt berett jordmånen för detta politiska ogräs.

BILD: Sveriges Radio rapporterar om medborgargardet 105th Guardians Kadunturva i Seinäjoki i Finland (2016).