MOHAMED OMAR: Dark Fate är en dålig pk-version av Terminator

KULTUR En av förra årets stora filmer, Terminator: Dark Fate, som hade premiär den 25 oktober, har bara en förtjänst: som ännu ett exempel på hur politisk korrekthet förstör filmindustrin. Dark Fate är den sjätte filmen i Terminator-franchisen som började med kultfilmen Terminator 1984.

Då var det den kalla mordmaskinen från framtiden, Terminatorn, spelad av Arnold Schwarzenegger, som stod i centrum. I den nya filmen har ”girl power” tagit över. På det tråkiga, förutsägbara och påklistrade sätt som vi blivit vana vid de senaste åren, är det hjältinnan som tar över och visar grabbarna var skåpet ska stå.

Machomannen Arnold ”I’ll be back” Schwarzenegger träder åt sidan och lämnar plats åt superamasonen Linda Hamilton (Sara Connor) och två andra stenhårda tjejer. Det feministiska maktövertagandet är härmed fullbordat. Som kille känner man sig inte inspirerad och uppbyggd.

Dark Fate är kanske mer än en omarbetning som en uppföljare. Det verkar som att man egentligen inte hade något nytt att tillföra förutom just den politiskt korrekta tvättningen: det här är så att säga den tristare pk-versionen av Terminator.

De två första filmerna var coola, både actionspäckade och stämningsfulla. De stimulerade tankar om samhället, teknologin och framtiden. Jag och relationsexperten, coachen och författaren Lennart Matikainen pratade om filmerna i två avsnitt av podden Tankar från framtiden 2018. Jag vill inte låta skrytsam, men jag tror att ni får ut mer av att lyssna på dessa samtal än av att titta på Dark Fate.

I första filmen möter vi den unga kvinnan Sarah Connor som jobbar som servitris. Hennes tillvaro slås i spillror när hon upptäcker att hon är jagad av en mordmaskin från framtiden. Det är en cyborg, en robot med biologiskt hölje. År 2029 har nämligen jorden ödelagts i ett kärnvapenkrig. Maskinerna har tagit makten och människorna förvisats till underjorden där de desperat försöker göra motstånd.

Podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN. Avsnittet om TERMINATOR (1984):

 

Hur blev katastrofen möjlig? Den amerikanska militären hade tillverkat en superdator, eller ett nätverk, kallat Sky Net. Superdatorn var så pass intelligent att den blev självmedveten och vände sig emot sina skapare. Militären, regeringen, hela systemet, tappade kontrollen.

Motståndet leds av en man vid namn John Connor. Han är son till servitrisen Sarah Connor. Och det är för mörda Sarah, och så hindra att John blir född, som cyborgen rest tillbaka till år 1984.

I vårt poddsamtal försöker jag och Lennart Matikainen hitta paralleller mellan filmen och våra problem i Sverige idag. Om makten inte granskas, om vanliga svenssons inte är vaksamma och kritiken undertrycks, kan de stora och visionära planerna och experimenten gå snett.

Maskinerna, som styrs av superdatorn Skynet, försöker krossa människornas motstånd genom att förändra det förflutna. Det är något vi känner igen från George Orwells dystopiska roman 1984. Landet Oceanien styrs ju av ett politiskt parti som går under namnet Partiet. Det finns ju bara ett. Ett av Partiets paroller är: ”Den som behärskar det förflutna behärskar framtiden. Den som behärskar nutiden, behärskar det förflutna.”

Podden TANKAR FRÅN FRAMTIDEN. Avsnittet om TERMINATOR II. JUDGEMENT DAY (1991):

 

Matikainen och jag ser likheterna med hur etablissemanget i Det Nya Sverige försöker manipulera historieskrivningen för att underminera kritiken. Det har alltid varit så här … Det Gamla Sverige ska helst glömmas bort. Men när jag lyssnar riktigt noga hör jag det förflutnas röst… Den låter som Arnold Schwarzenegger: ”I’ll be back”.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)

Mohamed Omar