OPINION I en debatt som sändes på SVT den 26 april 2012 stod Moderaternas Hanif Bali mot Sverigedemokraternas Björn Söder i frågan om så kallade ”ensamkommande flyktingbarn”. Då var det fortfarande politiskt inkorrekt att säga det korrekta: att en stor del av dem varken var barn eller flyktingar.

En scen ur SVT-debatten blev och viral och började leva sitt eget liv på Internet som meme. Det var när en medelålders kvinna försökte tysta debatten genom att skrika ”Det här handlar om baaaaarn!”

Kvinnan har på Internet blivit bilden av hur en känslostyrd pk-ism stänger ner det rationella samtalet mellan människor.

Det ironiska, och sorgliga, är att denna politiska korrekthet, som skrek högt om godhet och medmänsklighet, har drabbat just barn.

Fruktan för rasistanklagelser har gjort att människor sagt det politiskt korrekta istället för det korrekta. Sådana pk-ister som den skrikande kvinnan – det finns många av den sorten – har bidragit till att skapa ett klimat av fruktan. Personer med samma mentalitet har suttit på makt inom politik och media.

Innan vi hade de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” hade vi de ”apatiska flyktingbarnen”. De som påpekade att dessa barn sannolikt spelade apatiska, ja, att de sannolikt var mer eller mindre tvingade av sina föräldrar, anklagades för rasism.

Man anklagades också för att vara en dålig och känslokall människa.

Men de rationella, de som ville se bevis, hade rätt hela tiden. De politiskt korrekta hade fel. Och det klimat av fruktan som pk-isterna spred ledde till att barnen fick lida mer än nödvändigt.

Men det viktiga för pk-isterna verkar ha varit att de fick känna sig goda.

”Det här handlar om baaaaarn!”

Ja, det gör det. Just därför måste vi våga ifrågasätta den kvävande politiska korrektheten. Vi måste våga släppa in frisk luft i det unkna, rasistparanoida klimatet.

De som tror sig vara goda, som signalerar godhet, gör vårt samhälle mindre gott. Läkare som visste att de apatiska barnen simulerade valde ändå att behandla dem med droger och elchocker av rädsla för att kallas rasister om de ifrågasatte diagnosen.

I Det Nya Sverige far barn illa. Barn rånas. Barn våldtas till och med. Barn kränks och förnedras. En dålig invandrings- och integrationspolitik har kunnat fortsätta, till stor del på grund av det klimat av fruktan och rasistparanoia som pk-isterna och de så kallade ”antirasisterna” byggt upp under decennier.

Allt har gått att offra för att upprätthålla detta godhetssken. Välfärden, tryggheten, ekonomin. Till och med barnen.

Det var inte de som tänkte rationella tankar, och hade modet att yttra dem, som var känslokalla. Nej, det var de, som offrade de så kallade ”apatiska” barnens lycka och hälsa för sitt godhetssken och sina karriärer, som var grymma.

Grymma var också föräldrarna som lät sina barn genomgå detta lidande.

Det visar sig nu att det finns ett enkelt sätt att bota ”apatiska” barn. När barnläkaren Johanna Dalström provade att separera barn och föräldrar blev de friska på bara någon timme.

Tidigare fick vi höra att denna form av barnapati, ett syndrom som bara var känt i Sverige, endast gick att bota med permanent uppehållstillstånd.

När rasismparanoian och det klimat av fruktan, som de skrikande så kallade ”antirasisterna” spridit i vårt samhälle, äntligen släpper, ja, då kommer vi att kunna tänka klarare.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan visa din uppskattning genom att donera via swish till 0760078008 (Eddie)