Gästskribent Stefan Klåvus: Sjukvård i kris i Stockholm?

Vi har sett rubrikerna om massuppsägning av sjukvårdspersonal på Karolinska Universitetssjukhuset, Södersjukhuset och Danderyds sjukhus. Minst 700 tjänster skall bort. Det måste vara det misslyckade Nya Karolinska sjukhusets (NKS) fel, eller hur? Världens dyraste sjukhus!

Helt fel! Så här ligger det till:

Sedan 20 år tillbaka tillämpas i Sverige ett kostnads- och inkomstutjämningssystem mellan våra kommuner och landsting (regioner numera). Ett mycket kritiserat och omstritt utjämningssystem sjösattes under regeringen Persson i slutet av 90-talet. Kritiserat, eftersom det uppges bygga på något slags vetenskaplig rättvisa för utjämning av strukturella skillnader mellan olika landsändar. Sympatiskt, kan de flesta tycka, eftersom vi ju måste låta alla delar av landet kunna leva. Kritiserat, för att det med besynnerlig träffsäkerhet, alltid drabbar borgerligt styrda kommuner och landsting och likaledes gynnar röda kommuner och landsting. Fördjupning i detta må anstå till en senare artikel.

Stockholms läns landsting, med sina ”rika” invånare har alltid varit en nettobidragsgivare till utjämningssystemet. Det har av och till varit det ENDA landstinget som bidrar och alla andra landsting får bidrag. Man kan enkelt säga att stockholmsregionen måste uttaxera landstingsskatt, inte bara för den egna verksamheten, utan även för verksamhet i andra delar av landet. Här kommer den moraliska frågan in i bilden: Är det lokalpolitikernas ansvar att beskatta sina väljare för verksamhet någon annanstans? Är inte det statens och riksdagens ansvar?

Ralph Lédel, tidigare landstingsråd (m) i Stockholm, vägrade att höja landstingsskatten för att skicka pengar vidare ut i landet. Men eftersom det är Skatteverket som samlar in skatterna och fördelar ut medlen till kommuner och landsting, så gröptes ekonomin i stockholmslandstinget ur undan för undan. Lédel fick avgå och landstingsskatten höjdes kraftigt. Från att ha varit en av de lägsta i Sverige är den nu absolut högst i landet, 12,08 kr per intjänad hundralapp. Landstinget har, tack vare länets befolkningssammansättning, haft borgerlig majoritet i flera perioder och skattesatsen har legat still sedan 2008.

Den 18 augusti i år sommartalade statsminister Stefan Löfven i Björneborgs Folkets Park. Där utlovade han på stående fot mer pengar till ”glesbygden”.

Kort sagt mer pengar till glest befolkade landsting och kommuner, sa Stefan Löfven (SVT 190818).

Vad han inte berättade var att pengarna skulle tas från Stockholms Läns Landsting.

Men landstingspolitikerna i Stockholm förstod direkt vad timmen var slagen och gav nya direktiv för budgetarbetet för 2020.

Så här är det: I år, 2019, måste länsborna i Stockholm skicka iväg 862 miljoner kronor till Skåne, Götaland med flera. Nästa år, 2020, är summan dubblad, 1 692 miljoner. Vips, vad enkelt det är att styra ett land! Bara dra några varv på utjämningsskruven, stockholmarna betalar, och glesbygdsborna får någon hundralapp mer att röra sig med.

Det är dessa 1 692 miljoner kronorna som inte kommer att finnas kvar i Stockholm län nästa år. Det är därför vi har sett rubrikerna om uppsägningar de senaste veckorna. Verksamhetsminskningarna fördelas ut solidariskt: Karolinskas andel är 380 miljoner, Södersjukhusets andel är 132 miljoner, Danderyds andel 110 miljoner och så vidare. Lokaltrafiken måste minska med 205 miljoner och så vidare.

Här har ni den ekonomiska sanningen paketerad med röda snören. För mig är det obegripligt att inte landstingsrådet Irene Svenonius (m), i varje TV-ruta, pressmeddelande och artikel passar på att berätta för väljarna hur det ligger till. Nämligen att regeringen Löfven med vett och vilja vill utarma stockholmarnas sjukvård, steg för steg, sakta men säkert. Man drämmer inte till med släggan en gång, då skulle det ju märkas för tydligt. Nej bevars, grodan skall kokas långsamt. Redan år 2022 är nämligen siffran ovan inte 1 692 miljoner längre, utan 3 429 miljoner kronor! En dubblering igen alltså. Så uppsägningarna nu, i november 2019, är bara början, kära läsare.

Är landstingsrådet orolig för att majoriteten i landstingsfullmäktige inte skall hålla? Väljarna i länet hade ju den dåliga smaken att i valet förra året rösta in 12 ledamöter från Sverigedemokrater, vilka hålls utanför allt inflytande. Man väljer att styra med extrempartiet Mp istället (8 mandat). Är det därför hon inte vågar kalla en spade för en spade och peka ut de skyldiga i detta skådespel utan betecknar det som en ”omstrukturering”, att ”flytta vården så nära patienten som möjligt”?

Stefan Klåvus är österbottning. Täbybo. Sedan 1977 dragits till ”suspekta” områden såsom: Handelshögskolestudier, svensk sjöfart, plastindustri, kommun- och landstingspolitik, bemanningsföretag och friskolor. Engagerad i samhällsfrågor och historia sedan tonåren.