Mohamed Omar: Svensk renässans: Den svenska psalmboken

Mohamed Omar

Inför advent och jul kan det vara värt att påminna om den svenska psalmbokens tidigare roll som förmedlare av svensk andlig kultur. Psalmboken var en gemensam sångskatt av hög poetisk och existentiell kvalitet som satte vackra ord på glädje och sorg och som fördjupade människors relation till högtider och årstider. Endast några få psalmer lever idag kvar i vårt kollektiva medvetande. Psalmboken är ett svenskt kulturarv som verkligen förtjänar en renässans.

I vårt land fortsätter avkristningen. Allt färre går i kyrkan, allt färre tror på Bibelns Gud. Kyrkan spelade en stor roll inte bara för tron, utan som traditionsbärare. Kyrkoåret, som började första söndagen i advent, gav varje tid på året sin mening. Det som hände i naturen gestaltades också i psalmer, böner och ritualer. Våra kristna traditioner bygger ofta vidare på urgamla hedniska traditioner, vilka i sin tur vilar naturens grund. Vår, sommar, höst, vinter. Väder och vind. Sådd och skörd. Solen och månen.

När människor gick i kyrkan på söndagarna lärde de sig psalmer utantill. Det gav dem vackra ord som de kunde använda för att tolka och förklara sina tankar och känslor. Människor hade dessa ord gemensamt, så de kunde förstå varandra. Jag är rädd för att när vi förlorar tron, att vi också ska förlora tillgången till detta arv. Men kyrkans kulturarv behöver inte vara beroende av tro. Den som inte delar den traditionella kristna tron kan fylla högtiderna och psalmerna med ny mening. Men vi bör behålla orden, menar jag, annars bryts länken till gångna generationer och även länkarna till varandra, så att var och en talar sitt eget språk.

Den svenska psalmboken förtjänar uppmärksamhet även utanför kyrkans folk. I en svensk renässans skulle jag vilja se förnyat intresse för denna svenska sångsamling. Det rent teologiska inslagen blir ibland påträngande. Har man tålamod med detta kan man uppleva hur den härliga naturpoesin skiner igenom. Dikterna eller sångerna är sorterade under rubriker som ”Kyrkans högtider” där man finner psalmer om advent, jul, påsk, pingst, Alla helgons dag och så vidare. Under ”Tidens skiften” och ”Årstiderna” hittar man poesi som uttrycker känslor och stämningar för varje tid på året. Varje sverigevän bör ha en psalmbok hemma. Numera finns den i och för sig även på Internet. De svenska psalmerna är svensk diktning och tillhör alla svenskar, inte bara de kristtroende.

”I Kyrkan”. Akvarell av Carl Larsson 1905:

Nu är det vinter och årets största högtid nalkas – den 1 december är det den första söndagen i advent. Advent betyder ankomst, kyrkan tänker förstås på Kristi födelse den 25 december. Betyder det att du som icke-troende inte kan fira advent? Betyder det att du inte kan sjunga adventspsalmerna? Nej, du kan till exempel i Kristus se en bild för solen.

Vad firar man på Vårfrudagen? Det är Marie bebådelses dag, alltså dagen då ängeln Gabriel gav hennes nyheterna om att hon skulle bli havande. Men dagen var i äldre dag också dagen för vårdagjämningen, då natt och dag är lika långa och solen går upp rakt i öster. Världen måste ha skapats vid vårdagjämningen då livet vaknar, tänkte kyrkans lärde, och i analogi med detta avlas Kristus, som också kallas ”världens ljus”, just då. På Vårfrudagen är det nio månader till juldagen vid vintersolståndet då Kristus föds. Och samma dag, den 25 december, brukade romarna i hednisk tid fira ”den oövervinnliga solens dag”. Nytt vin i gamla läglar.

Ända sedan sommarsolståndet har dagarna blivit kortare och nätterna längre, men nu vänder ”solhjulet” om. Dagarna blir åter längre. Solen har segrat. Solen är oövervinnlig. År 273 lät Roms kejsare bygga ett nytt tempel åt solen, som invigdes den 25 december. De kristna menade att Jesus var den som verkligen förtjänade att dyrkas under denna tid eftersom han var ”Christus verus Sol” eller ”Kristus den sanna Solen”. Som det heter hos evangelisten Johannes: ”Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen” (1:9). Kyrkorna hade sina altare vända mot öster eftersom öster är soluppgångens väderstreck och Kristi återkomst tänktes i öster.

Ingen vet vad ordet ”jul” betyder, men kanske har det med solen och årstiden att göra. På våra hällristningar från bronsåldern kan man se många hjul som kan tolkas som solsymboler. Och den svenske 1600-talsskalden Samuel Columbus menade att ordet jul hade samma mening som ”hjul” eftersom solen, himlahjulet, då vänder om, det vill säga kommer tillbaka, och dagarna nu börjar bli längre.

Han skrev så här: ”Ock weestu eij hwarför Wij Swänske kalla Juul, Därför at Werldens Lius då wänder om sijn Hiuul”. På modern svenska: ”Vet du inte varför vi svenskar säger jul? Därför att världens ljus då vänder sitt hjul.”

Berättelsen om Jesu död och uppståndelse kan av oss icke-troende ses som en allegori om striden mellan ljus och mörker, mellan sommar och vinter. Vad är den svenska sommaren utan ”Den blomstertid nu kommer”? En kristen hymn, förvisso, men också en skön naturdikt. Och Jesus liknas förstås vid solen:

Med blid och livlig värma
till allt som varit dött,
sig solens strålar närma,
och allt blir återfött.

/…/

Du milde Jesu Kriste,
Vår glädjesol och sköld,
Ditt ljus och hägn ej briste,
Uppvärm vårt sinnes köld.

Psalmen handlar om naturen runt omkring oss, vintern som ger vika för solens makt, men också om vårt inre, hur vårt ”sinnes köld” uppvärms av glädje. I barnpsalmen ”I öster stiger solen opp” åkallas Jesus så här: ”Du solars sol från Betlehem”.

Lyssna här:

Det är från början en dansk psalm, första gången tryckt 1837, och översattes 1912 till svenska av den den berömde biskopen J. A. Eklund. Psalmen har nummer 432 i 1937 års psalmbok och är sorterad under rubriken ”Morgon”, men passar utmärkt som julpsalm, tycker jag:

1. I öster stiger solen opp Och sprider
guld på sky. Hon stiger över bergets
topp, Bestrålar stad och by.

2. Hon kommer från den fagra kust, Där
paradiset låg. Hon ger de gamla liv och lust
Och fröjdar barnens håg.

3. Hon hälsar oss ännu så skönt Från Edens
morgon klar, Där livets träd stod evigt grönt,
Där livets källa var.

4. Hon hälsar oss från livets hem, Där upp
en stjärna rann, Guds ljus, som över Betlehem
För österns vise brann.

5. Och stjärnorna, de buga sig, När dagens
sol går opp, Den sol, som oförliknelig Har bådat
världens hopp.

6. Du solars sol från Betlehem, Hav tack och
lov och pris För varje glimt från ljusets hem
Och från ditt paradis.

Jag är ateist och saknar tro, men jag kommer att tända ett ljus den första söndagen i advent. När vintermörkret är som djupast tänder jag ett ljus och väntar på solens ankomst. Som bekant är veckans första dag uppkallad efter solen och förr talade man om ”söndagsbarn” såsom särskilt lyckligt lottade.

Den grekiske historikern Prokopios som levde på 500-talet berättar att invånarna i Thule, alltså här i Norden, på vintern firade solens återkomst med årets största fest. Enligt Prokopios var nordborna ängsliga för att solen inte skulle komma tillbaka och ett evigt mörker skulle lägga sig över världen. Han avslutar sin korta rapport med orden: sådana är thuliternas seder. Det tycks vara samma rädsla som skildras i Eddadikten Valans spådom, nedtecknad långt efter Prokopios levnad, i dessa rader om Ragnarök:

Solen börjar svartna,
jord sänkes i havet,
från fästet falla
flammande stjärnor;
upp ångar imma,
och elden lågar,
hettan leker högt
mot himlen själv.

En psalm som sjunges i advent, ”Bereden väg för Herran”, handlar om Jesus intåg i Jerusalem. Han mottas med harpospel och sång. Jag föreställer med att solen välkomnades på ett liknade sätt av folket i forntidens Thule som aldrig hade hört talas om gudamänniskans födelse i Betlehem. På tal om harpospel, en av våra stora psalmdiktare, Johan Olof Wallin, blev av Tegnér kallad ”Davidsharpan i Norden”.

Låt dig inte hindras av otro, utan använd, när du firar högtider, och även vid andra tider i livet, glada såväl som sorgliga, de poetiska skatter som finns i den svenska psalmboken.

14 reaktioner på ”Mohamed Omar: Svensk renässans: Den svenska psalmboken

  1. Skarprättarn skriver:

    Usch. Dina kristna traditioner bygger inte vidare på ”hedniska” (en pejorativ beteckning) traditioner, utan är appropriering av desamma i den mån man inte rakt av kunde förbjuda dem: interpretatio christiana.

    Nedmonteringen av det tidigare tvångskristnandet fortsätter, som väl är, och nu måste vi se till att det inte blir en da capo med tvångsislamisering.

    Gilla

    • Törnrosa skriver:

      Gick ur svenska kyrkan vid millennieskiftet. Anledningen kan vi strunta i men det var efter ett mycket moget övervägande. Känner dock en djup tacksamhet över all den kulturella trygghet jag dagligen upplever i att kunna tolka vad som händer och varför.

      Vårt tusenåriga kristna liv kan och får inte suddas ut och här har Eddie tydligen en mycket stor uppgift med att hjälpa oss att inte förlora kunskapen. mvh

      Gilla

    • olle reimers skriver:

      Eddie, du rör alltid hjärtat med dina betraktelser.

      Utom hos vissa , som Skarpråttarn, som fått för sig att han ska kräkas på allt som för många andra är sann skönhet och poesi. Därmed hänger han sig till till det självförakt som alltid präglat sanna socialister och sågar ner allt till hans egen nivå.

      Gilla

  2. akelaslair skriver:

    Det finns tillfällen då man som ursvensk känner sig helt övergiven och då kommer Eddie med en av sina underbara hoppingivande krönikor om svensk kultur. Tack!

    Gillad av 3 personer

  3. Gibrahil Ortigo skriver:

    ”Berättelsen om Jesu död och uppståndelse kan av oss icke-troende ses som en allegori om striden mellan ljus och mörker, mellan sommar och vinter.”

    Detta är reduktionism av värsta slag!

    Jesus framförde stora delar av sitt budskap i form av liknelser (eng: parables) och genom att till synes utföra underverk, såsom att återuppstå från de döda.
    Dessa liknelser och underverk kan förstås på flera olika nivåer:
    1. Fysisk nivå. Jesus gick på vattnet!
    2. Symbolisk nivå: Nej, han gick inte på det fysiska vattnet. Däremot är vatten en urgammal symbol för kunskap/insikt. Att Jesus gick på vattnet betyder att han är en andlig ledare, han har den fulla kunskapen/insikten
    3. Psykologisk nivå: Jesus är kan bli din andlige ledare. Du kan själv gå på ‘vattnet’ om du följer honom.

    I Nya Testamentet får du själv välja läsart. Idag tror vi inte på de fysiska underverken, men det gör dem inte mindre starka för oss på nivå 2 och 3.
    Omar, läs Maurice Nicolls bok ”The New Man : An Interpretation of Some Parables and Miracles of Christ,” från 1950/1984 för att förstå vad Jesus ville lära oss/dig.

    Gilla

    • Erik2 skriver:

      Tack. Jätteintressant och effektivt beskrivet. Jag har länge sett Jesus glada budskap om guds rike inom varje människa, beskrivet i liknelser som ovan, som mycket nära besläktat med modern psykologi. Eller kanske snarare tvärtom. Jesus var på sätt och vis den förste psykologen och det bär syn för sägen med de för mig obekräftade uppgifterna om Lukas som läkare. Att jämföra med en annan så kallad religion som så uppenbart är en hjärntvättande maktideologi av värsta sort.

      Gillad av 4 personer

  4. Jan Hyllengren skriver:

    Väldigt insiktsfullt på flera nivåer. Kristendomen är anpassad att förstås och tillämpas av såväl unga som erfarna, mer eller mindre intelligenta, kvinnor och män, judar och greker. Filosofin är Aristoteles och Ordet är Gud. Jesus är gud som människa och vi är alla skapade till att verka i sanningens och kärlekens anda. Psalmerna är skrivna för att vara ”spot on” där budskapet förs fram och repeteras i ofta vackra melodier. Denna religion byggde Sverige och västerlandet. Med rätt prästerskap och kulturellt stöd skulle TVs utbud vara uppbyggligt och intressant istället för ytligt och dumt. F..ö. en vacker psalm som Heliga Natt återfinns i många länders psalmböcker.

    Gilla

  5. Patria Amissa skriver:

    Tack Eddie för de lärda krönikorna om vårt svenska kulturarv. Du är rätt ensam bland svenska skribenter om att odla ett så djupt intresse för och en vilja och förmåga att förmedla kunskap om folklig såväl som högreståndsmässig svensk kultur, liksom om den speciella form av andlighet som tidigare, före 1950-talet, fanns djupt rotad inte minst på landsbygden. En andlighet som frodades i kontrasten mellan å ena sidan det hårda dagliga slitet på åkrar och ängar, i varmångande fähus eller under svinkalla januaridagar i skogen med yxa och såg och å andra sidan helgernas kyrkobesök med psalmpoesin, den fantasieggande och mystiska liturgin samt inte minst bygdegemenskapen.

    Detta kulturarv är nu nästan helt förött, och jag misstänker att de flesta svenskar som är födda efter 1950-talet knappast har en susning om vad det är Eddie beskriver i sina krönikor. Det är nog också orsaken till det begränsade antalet kommentarer på Eddies texter. Glappet mellan vår nutid fylld av den ”kulturella” smörja som svensken har proppats full av under årtionden och vårt gamla kulturarv har blivit övermäktigt stort för att man ska ha något att säga.

    Fortsätt med din viktiga kulturgärning Eddie. Om åtminstone en liten bråkdel av Sveriges befolkning, inte minst de yngre, fattar intresse för sin historia och månghundraåriga kultur kan det, trots ett närmast hopplöst utgångsläge, vara värt en hel del.

    Gillad av 2 personer

  6. Jan Hyllengren skriver:

    Nästa söndag är det den dag på året då de vackraste och innerligaste och mest älskade psalmerna sjungs. Den 1. advent och midnattsmässan på julafton är tillfällen när det förflutna, de tidigare levande, och framtiden, de ännu ofödda, på ett mystiskt sätt förenas med oss nu levande i evangeliets allra innerligaste glädje över att vi alla som människor får vara osynliga länkar i en ofattbar men meningsfull skapelse.

    Gilla

  7. Hedningen skriver:

    Fel i sak. Prokopios skrev inte att nordborna var ängsliga eller rädda, så vitt jag vet, men däremot att en budbärare, posterad på ett högt berg, blev den förste att rapportera om solens glädjefyllda återkomst, och att kvinnorna firade en stor ljusfest, vilken kan ha varit förebilden till en långt senare Ljusi-Lussi… enligt somliga etnologer…

    Och Ragnarök är inte slutet. Lös Volsupas sista strofer, om den andra jorden…och en ny kosmisk cykel…ett evigt kretslopp, som härmar vad som händer i naturen varje år.

    Med all respekt för psalmbokens poesi, finner jag dess ibland rätt enahanda tugg om ”herren” osv rätt tjatig – inte anhängare av just den sortens slavmoral själv, även om vissa psalmer har sin styrka. Jag är själv svag för den gamla krigarpsalmen ”vår gud är oss en väldig borg” (”ein fester Burg ist unser Gott”) som ju är en luthersk hymn från början, använd av redan Gustav II Adolfs soldater. Den nämner inte VILKEN gud det är tal om, och det kan lika gärna vara Tor som anropas i den – själv sjunger jag vissa textrader obetydligt annorlunda i Korum, vilket ingen hör… utom de Hedningar, som står bakom och intill mig i fasta, oryggliga led…

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.