Uppdrag Granskning berättar i reportaget “Tysta vittnen” om småbarnspappan som Johan blev misshandlad av ett ungdomsgäng när han firade valborg med sin familj. Det hände förra året i Bro. Massor av människor såg vad som hände, men ingen ville vittna.

Polisen känner till gänget. Det har rykte om sig att vara farligt. Ett av vittnena som hoppar av säger att det inte vill utsätta sina barn för risker. Till slut hittar dock polisen ett videoklipp av misshandeln i en beslagtagen mobiltelefon. Två av tre gärningsmän kan identifieras. De döms till ungdomsvård och en månads fängelse. Den tredje går fri.

På Twitter skyller moderattoppen Elisabeth Svantesson på dem som inte vågade vittna. De visade inte civilkurage, vilket är ”uselt”:

”Fruktansvärt. Det finns så många dimensioner i detta. Men att INGEN vittnar och visar civilkurage är uselt.”

Det är inte lite fräckt av en företrädare för att parti som är medskyldigt till att det blivit så här. Var fanns politikernas mod? Varför vågade de inte kritisera den ansvarslösa invandringspolitiken? När allt fler vanliga människor drabbas av den ökande gängkriminaliteten så har Svantesson fräckheten att skylla på oss som måste leva våra liv i Det Nya Sverige.

Det är lätt att tala om civilkurage för politiker som bor i trygga, välbärgade och kulturellt homogena kvarter och dessutom skyddas av Säkerhetspolisen.

För oss som bor i de mångkulturella kvarteren är verkligheten en annan. Jag bodde i Gottsunda utanför Uppsala i 13 år. Jag blev vittne till knarklangning nästan dagligen. Småkillar som sprang ärenden åt äldre gangsters. Jag bevittnade gängbråk med påkar och knivar. Det sköts med skarpa vapen på min gata. Killar i 6-7 årsåldern kunde uppvisa extrem aggressivitet och skrika saker som ”Jag knullar din mamma” och ”Jag ska döda dig, din hora”.

Vad består gängen av för typer? De allra flesta har invandrarbakgrund. Jag behöver ingen statistik eftersom jag såg det med egna ögon. Det är unga män som antingen har invandrat själva, eller är barn till invandrare, från Afrika och Mellanöstern. Låt mig säga så här: värstingarna heter inte Kalle och Johan, snarare Ali och Muhammed.

Till och med ängsliga Dagens Nyheter, den politiska korrekthetens väktare, vågade i en artikel den 20 maj 2017, ”Vanligt med utländsk bakgrund bland unga män som skjuter”, berätta att unga män från Mellanöstern och Nordafrika ligger bakom nästan alla mord och mordförsök med skjutvapen.

Den salafistiske predikanten Anas Khalifa har en viss inblick i den gängkriminella miljön. I en av sina föreläsningar på YouTube, ”Varför ger Allah oss inte seger?”, säger han: ”Vi har muslimer som skjuter varandra på grund av knark”, och att 90 procent av alla gängmedlemmar i Sverige har muslimska bakgrund. Han tycker också att de unga muslimska männen i stället för att skjuta varandra i det han kallar ”kaosliv” borde börja arbeta för att upprätta ett kalifat.

Är Förortskalifatet så mycket bättre än Kaosistan?

Skulle jag ha vittnat om polisen frågat mig hjälp? Jag är ledsen att behöva säga det, men absolut inte. Polisen kommer och går, gängen består. Langarna, rånarna, hälarna och våldsverkarna är dina grannar. De vet var du bor. De känner dina barn. Varje morgon då du ska till jobbet och varje kväll då du ska hem igen passerar du värstingarna som står i hörnen och langar. De köper solrosfröna de tuggar på i butiken där du handlar: ”Mustafas Orient Livs”.

I Gottsunda vittnar man inte.

De ”humanitära” politikerna som skapat våra mångkulturella utopier behöver inte leva i dem. De kan som Reinfeldt tillbringa sin tid i Stockholms idylliska och monokulturella skärgård.

Varför utsätta sig för fara när gärningsmännen inte ens får några kännbara straff? Värstingarna som slog ner Johan fick knappt någonting. Det kännbara straffet drabbar i stället vittnet som ska leva sitt liv, sin vardag, i den mångkulturella utopin. Polisen kommer inte att kunna skydda mig.

Det politiska etablissemanget öppnade våra gränser för att i medmänsklighetens och godhetens namn släppa in alla som sade sig behöva asyl. Vart ska de som behöver fly de mångkulturella och mångkriminella områdena i Sverige söka asyl? Är vi inte lika mycket värda?

Svantesson och andra företrädare för det politiska etablissemanget borde skämmas. Nej, du. Det är vi som kräver att ni visar kurage, kurage nog att erkänna er skuld till att allt fler områden i Sverige förvandlats från Bullerbyar till Rinkebyar.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)