Gästskribent Brendan O’Neill: Extinction Rebellion är en reaktionär dödskult

Brendan O’Neill

Häromdagen bevittnade jag en spöklik, skrämmande syn – jag såg en dödskult fira en offentlig ceremoni. Männen och kvinnorna hade samlats utanför King’s Cross-stationen där de formade en cirkel. De vaggade fram och tillbaka och mässade entonigt medan de predikade om domedagen och höll upp plakat av den helveteseld de tror ska sluka mänskligheten inom kort. De krävde bot och bättring och ett slut på konsumtion, flygresor och köttätande.

I likhet med alla andra dödskulter delade de också ut flygblad om SANNINGEN. Flygblad som förutspådde översvämningar och bränder och allt utom möjligen gräshoppor. Och om man ifrågasätter deras SANNING? Då blir man genast stämplad som heretiker, likt dem som drogs inför den katolska inkvisitionen för 500 år sedan, och avfärdad som en förnekare. Förnekare av deras uppenbarelser, förnekare av deras visioner.

När de såg att jag filmade deras läskiga apokalyptiska ceremoni, började en av dem vifta med sitt plakat framför ögonen på mig, som en varning från kulten till en depraverad utomstående.

Det var naturligtvis den globala klimatrörelsen Extinction Rebellion. Låt oss inte gå som katten runt het gröt om de här människorna. Det här är en dödskult för den övre medelklassen. En rörelse som förvisso talar om vetenskap, men som drivs av ren och skär irrationalism, fruktan, moralisk utmattning och misantropi. Det här är den självföraktande bourgeoisien som samlas för att projicera sina egna psykosociala fixeringar på hela samhället. De måste kritiseras och förlöjligas tills rörelsen tynar bort.

Sammankomsten jag såg var, likt så många andra av klimatrörelsens sammankomster, medelålders och medelklass. Pendlarna, som gick ut och in på stationen, såg på dem med förbryllade miner och en ung man hänvisade till dem som ”extinction freaks”. Alltsammans ingav en känsla av att den välmående borgarklassen hade samlats just på denna hektiska plats för att omvända de hjärntvättade pendlarna till ekoalarmister.

Det var en sammankomst som syftade till att markera Extinction Rebellions söndringsvecka. Gruppen uppmanar människor i London och andra städer runt om i världen att ta två veckor ledigt från arbetet och ansluta sig till revolten mot ”klimat- och ekokrisen”. Det är lätt att se vilka de vänder sig till. Arbetare och fattiga i New Delhi, Mumbai och Kapstaden – vissa av de städer där gruppen tänker orsaka söndring – har givetvis inte råd att ta två veckor ledigt. Men det spelar ingen roll, för protesterna är ändå inte till för dem. De är faktiskt riktade mot dem.

Extinction Rebellion är en reaktionär, regressiv och elitistisk rörelse vars mål är att införa de mest stötande formerna av åtstramning för människor världen över. Den stora ironin när det gäller ”progressiva” politiker idag är att vänstern säger att det gränsar till fascism om högerpolitiker stänger ner ett bibliotek i en arbetarstadsdel, men jublar åt ekokultens krav på minskad tillväxt. Och de ägnar inte en tanke åt de förödande konsekvenser detta skulle få för de hårt arbetande, strävsamma folken i världen.

Klimatkulten påstår att mänskligheten är dömd om vi inte minskar koldioxidutsläppen radikalt till 2025. Det är om sex år. Tänk på det: De vill att vi ska stänga ner en oändlig mängd mänskliga aktiviteter som avger koldioxid. Fabriker världen över, som sysselsätter miljoner människor och producerar miljarder nyttosaker som används av människor över hela världen.

Alla jobb inom oljeindustrin, kolindustrin, allt flygande, all bilkörning… Allt ska stramas åt, tyglas och stoppas.

Och alla som är beroende av detta för sin utkomst, och för att få mat på bordet och tak över huvudet? Strunt i dem. De är ju bara människor, Hemska, destruktiva, dumma människor.

Progressiva rörelser brukade en gång i tiden, som namnet antyder, handla om att sträva efter framsteg, föra människan framåt, skapa ett större välstånd och en bättre värld för alla. Extinction Rebellion vill ha den exakta motsatsen. De vill driva oss bakåt, tillbaka till stenåldern, och upphäva det kanske viktigaste i mänsklighetens historia – den industriella revolutionen. De vill återskapa den gamla, skoningslösa världen där alla levde på landet, åt lokalproducerat och där ingen reste, där dans kring majstången var det största nöjet och där folk dog av kolera innan de fyllt 40.

Den totala bakåtsträvan som genomsyrar Extinction Rebellion fångades på ett talande sätt när två medlemmar var med på Sky News för några dagar sen. De klagade hysteriskt på allt modernt, och en av dem uttryckte sorg över elektriciteten som används i en stad som London. Så belysningen och uppvärmningen av städer, den elektricitet som driver hem, arbetsplatser, transportsystem och livsuppehållande apparater är alltså kränkande för dessa självgisslare i sina tagelskjortor. ”Stäng av alltsammans” är deras skrämmande omoraliska rop.

Det som är mest häpnadsväckande med fenomenet kring klimatkulten är hur lätt det är för de här människorna att ta sig in i medierna och i de politiska systemen. De behandlas som visa och radikala försvarare av förnuftet och av framtiden. I själva verket är de ett hot mot sunt förnuft, rationalitet, sanning och framsteg. Deras förutsägelser om helveteseldar är rena struntpratet. De ljuger och sprider fruktan och stör hårt arbetande människor liv. Och om du ser den här kulten marknadsföra sin dödliga propaganda på gatorna i din stad, låt dem då få veta vad du tycker om saken.

Brendan O’Neill är redaktör för webbtidningen Spiked och driver podcasten The Brendan O’Neill Show Artikeln är tidigare publicerad här.

Översättning och bearbetning: Bitte Assarmo