Patrik Engellau: Joakim von Anka-syndromet

Patrik Engellau

Jag tror med tilltagande övertygelse att Sveriges problem är att en växande del av befolkningen, uppmuntrade därtill av PK-ideologin, har övergivit eller aldrig fått tillfälle att tillägna sig den mentalitet som en gång gjorde landet så framgångsrikt. Den mentaliteten består av ett paket av värderingar och attityder såsom flit, ansvarskänsla, vilja att stå på egna ben, pliktkänsla, solidaritet med nästan och mycket annat sådant som Sverige i alltför stor utsträckning lagt på hyllan. Faktum är att den dominerande PK-ideologin förhånar dessa välsignelsebringande dygder i stället för att, som Sverige borde, predika dem till allmän efterföljd. Konsekvensen är att människomaterialet genomsnittligt blivit sämre. Inte undra på att staten och kommunerna får budgetproblem.

Denna analys – du kanske tycker att ”analys” är ett alltför fint ord för min uppfattning så kallade den i stället för ”idé” om du vill – är egentligen bara Max Webers gamla teori om den protestantiska etiken körd baklänges. Den tyske sociologen Weber ville förklara den kapitalistiska revolutionen med tillhörande explosion av produktivkrafter och välstånd med hänvisning till protestantismens, särskilt kalvinismens, värderingar. De tidiga kalvinistiska kapitalisterna var flitiga asketer, sa Weber. ”Den överlägsna spendersamheten hos herremännen och den brackiga pråligheten hos nouveau riche är lika förhatliga för den kommersielle asketen… Även de rika måste arbeta för att få äta, för även om de inte behöver arbeta för att försörja sig finns Guds bud, som de, liksom de fattiga, måste lyda”. Såklart att världen avsevärt skulle förbättras, menade Weber, om sådana människor kom att dominera samhället.

Min tes är att svenskfödda människor i takt med välståndshöjningen givit upp de gamla dygderna och blivit en sorts nouveau riche. Invandrarna har endast i mycket begränsad utsträckning varit bekanta med denna framgångsrika men alltmer bortglömda och förtalade västerländska anda.

Jag framförde denna tes till min portugisiskafröken och förväntade mig att hon skulle uttrycka sin beundran för mitt skarpsinne. Det gjorde hon inte. Vad är det med det? sa hon som om inget hade kunnat vara alldagligare än mina spekulationer. Jag frågade om hon var bekant med dessa tankespår. Hade hon också läst Max Weber? Äsch, sa hon, jag har läst Kalle Anka. Va? sa jag.
Kalle och hans söner är precis sådana där som tappat bort sina dygder från fattigdomens dagar, förklarade hon. De har aldrig några pengar eftersom de slösar bort allt de får ihop. De har lämnat fattigdomens sparmoral och övergått till rikedomens nitiska slöseri, de har anammat just den ”överlägsna spendersamheten hos herremännen” som du sa.

Jag sa att jag inte tänkt på Kalle Anka i sammanhanget men att det verkade stämma. Men är det inte naturligt att folk gillar att leva i välstånd och att hela tiden kunna konsumera mer och mer – även om det för dagens människor liksom för gamla aristokrater ofta är på krita? frågade jag.
Visst är det naturligt, svarade hon. Det är den naturliga reaktionen på välståndet, den mentalitetsförändring som kommer av sig själv och som är så skadlig. Välståndet är en farlig drog eftersom det förför människorna till att av bekvämlighet sluta upp med de gamla nyttiga mentala vanorna som varit grunden för deras framsteg.

Så vad ska man göra? undrade jag.

Troligen måste man uppfostra folk till att på ett värdigt sätt överleva välstånd, välfärd och rikedom, svarade hon. Vi måste ta lärdom av Farbror Joakim. Det märkvärdiga med den ankan är att han lyckats behålla sina kalvinistiska drifter. Han är snål och sparsam och driftig och längtar inte en sekund efter något pråligt leverne.

Vad gör han med sina pengar? frågade jag och kände mig lite vilsen i analysen.

Det vet du väl! Han lägger pengarna i stora penningbingar och hans största njutning är att simma i slantarna. Han drömmer inte om en ny iPhone utan gläds åt han behållit pengarna så att han bada i dem. För övrigt har han inte slutat jobba utan fortsätter för att öka sina besparingar. ”Ackumulera, ackumulera, det är för kapitalisterna sanningen från Moses och alla profeterna”, sa Karl Marx.

Så du menar att vi skulle kunna fortsätta vårt framgångsrika välståndsbygge om människor uppförde sig som Joakim von Anka? frågade jag.

Jag tror det, svarade hon. Om folk lärde sig att njuta av att se sina bankkonton växa på samma vis som Farbror Joakim njuter av att dyka i penningbingen så skulle mycket vara vunnet.
Men vem skulle köpa alla grejor som producerades? frågade jag.

Jag vet inte, svarade hon. Tidigare i historien byggde man katedraler, monument och pyramider. Det viktiga i ekonomin är inte att det konsumeras, det viktiga är att alla hela tiden jobbar som bävrar. Då försvinner nästan alla sociala problem inklusive arbetslösheten. På det viset sitter både de sociala problemen och deras lösning i våra skallar.

Det är tvärtom emot hur snacket går i den svenska debatten, sa jag dystert.

Så går det ju också som det går för er, svarade hon. Era politiker borde hålla moralpredikningar i stället för att lova nya miljarder i bidrag.

PS Men vad med efterfrågan? Vem ska köpa allt det där som idoga människor producerar?

Portugisiskalärarinnan är ingen nationalekonom men i egenskap av någorlunda skolad ekonom kan jag intyga att hennes resonemang inte är fullt så puckat som det kan verka. Före Keynes var nästan alla ekonomer anhängare av den så kallade Says lag – efter den franske ekonomen Jean-Baptiste Say – som förklarade, ungefär, att utbudet skapar sin egen efterfrågan. Keynes vände på synsättet och började resonera att staten skulle styra ekonomin genom att manipulera efterfrågan.

54 reaktioner på ”Patrik Engellau: Joakim von Anka-syndromet

  1. Thomas Ek skriver:

    I don’t get it
    Varför krångla till det?
    Människan producerar naturligtvis det som efterfrågas.
    Inte tvärtom.

    Kapitalism är det enda etiskt sanna ekonomiska system som finns på vårt planet. Detta faktum styrks också av bibeln. Föreställningen att det finns en moralisk jämlikhet mellan socialism och kapitalism är inget annat än stöld, lurendrejeri, bedrägeri och totalitarism. Socialism är sålunda överhuvudtaget inget ekonomiskt system, alls.

    Kapitalismen måste försvaras, företrädesvis ur ett moraliskt perspektiv
    Företag och privatpersoner INVESTERAR sina medel, i; företagsidéer, varor och tjänster. Detta skapar fler arbetstillfällen, bättre levnadsstandard, för ett ökat antal människor, vilket göder en god samhällsutveckling. Utförandet skapar RESURSER, som är en förutsättning, för att hjälpa sjuka och utsatta människor. Utan pengar finns det inget att fördela. Kapitalism är den största och mest rättvisa formen av förmögenhets distribution som står att finna i mänsklighetens historia. Kapitalism är en frivillig rörelse, av kapital.

    PK-ideologin som Patrik undervisar oss om, och som vårt Public Service understödjer lurar, eller vilseleder om du så vill, medborgaren, vilket leder till samhällskollaps.

    Gillad av 10 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      ”Varför krångla till det?
      Människan producerar naturligtvis det som efterfrågas.
      Inte tvärtom.”

      Fast det går väl att sälja in skapade ‘behov’ genom nya pryttlar som blir till moden, och sedan uppdateringar av dessa och co-branding. Jurassic-burgare på Donken. Och femtielfte generationens smartfån, för klimatet!

      Gilla

  2. Arne anka skriver:

    Alltid dessa pengar. Det finns en annan historia i Kalle (vi har köpt en stor låda från 80-tal och framåt som min son läser) än att ackumulera pengar. Jag uppfattar inte att Kalle slösar och är en looser, istället så har han det rätt bra med knattarna och Kajsa, och Joakim ger honom jobb och ser till att han skärper sig. De åker på äventyr tillsammans och kämpar mot bovar (som är bovar) och häxor (som är häxor). Det finns gott och ont, och den vetenskapliga metoden är representerad i Jocke och alla vet att den fungerar.

    Så allt mäts inte i pengar utan folks storhet är vad de gör med vad de har, och dygderna handlar mycket mer om att ta hand om sin familj och vänner och försöka förbättra något varje dag. Så Kalle, åtminstone förr, genomsyras av tio Guds bud, det är inte som Bamse där vänsterns ”moral” krupit in. Att Kalle är lite klantig och lat är också en del av det, inget är perfekt.

    Hade Kalle varit vänster så hade han varje dag funderat på det orättvisa i att Joakim har så mycket pengar, och att Jocke är så smart och att Alexander Lukas alltid har tur. Han skulle säkerligen försökt få in Farmor Anka på ett hem och tagit över hennes gård, och slagit sig ihop med björnbusarna för de är inte bovar egentligen, de är bara offer för socioekonomiska faktorer. Kajsa hade han övertalat att ljuga om att Joakim tafsat och knattarna! Oj oj! Kalle har ju TRE Gretor som han kan ställa framför Joakims valv så att alla vänder sig mot Joakim så att alla pengar KAN DELAS RÄTTVIST!

    Gillad av 11 personer

    • A skriver:

      Bra AA. Jag betraktar i verkliga livet, patriarker, det är något mycket bra. Någon som lite kärvt men välvilligt sörjer för de sina. Det FUNGERAR och är guld värt. Allt som fungerar är en måltavla för vänstern, alltid. Vad de egentligen gör är att rationalisera fram en skenbar logik som rättfärdigar önsketänkande. Att saker ska fungera på ett visst vis. Av en händelse så råkar det viset inte fungera.. däremot möjliggöra stöld.

      Mvh A

      Gillad av 5 personer

    • Elisabeth G skriver:

      Du har rätt. Kalle är inte vänster, då hade han gjort som du beskriver i sista stycket. Jag läser, så gammal jag är, varje vecka Kalle Anka med stor behållning och den figur jag tycker bäst om är faktiskt Kalle. Han är så djupt mänsklig.

      Gillad av 4 personer

    • Elisabeth skriver:

      Arne Anka, jag har packar av Kalle Anka från 60-talet fram till 80-talet. Jag älskar dem. Jag vet inte hur tidningen är nuförtiden , jag antar att utgivaren är trendkänslig och att Kalle omformats på ett sätt som jag inte kommer att gilla, jag vill alltså inte läsa dem. Men gamla Kalle hjälpte till att uppfostra vår generation. De präglas av humor och framåtanda, gammaldags amerikansk moral. I de äldre numrena finns min favorit, Farmor Anka i knäppkängor. Hon hade fullt schå med att jaga igång sin late släkting/dräng, Mårten Gås som ofta bar en liten Edvard Persson-hatt. De speglade väl en tid när USA fortfarande var ett bärkraftigt småbrukarsamhälle på sina håll. De gamla tidningarna hade en hög nivå, man kunde referera till konst, konstnärer, historiska händelser, platser, som läsaren förutsattes ha ett hum om. Man hade en bildningsambition förr som saknas idag.

      Gillad av 3 personer

      • Elisabeth G skriver:

        Elisabeth, jag prenumererar på tidningen sedan flera år och har inte märkt någon PK-ism och jag är ändå ganska känslig. För inte så länge sedan slängde jag en nyss påbörjad bok när författaren kom dragande med migrationssnyft, klimathot och en bög som avfärdade sin arga syster med att hon nog bara skulle ha mens. Den författaren finns nu på min svarta lista.

        Gillad av 1 person

      • Hovs_klipphällar skriver:

        Elisabeth — Ja, även jag var fascinerad av Kalle Anka som barn, i slutet av 50-talet. Den tidens historier var ofta mycket välgjorda, somligt minns jag än idag.

        Har stött på KA långt senare, på typ 70-talet, och det hela var långt sämre då. Fantasilöst berättat minns jag.

        Gillad av 1 person

      • Elisabeth skriver:

        Elisabeth G, bra om inte Kalle påverkats i så fall. Kanske det t o m är nytryck du läser.
        HovsKlippHällar, jag äger ett inbundet stort album där författaren/tecknaren skildrat ätten von Ankas historia. Så fantastiskt välgjord in i minsta detalj.Jag minns också många av de små korta Kalle Ankafilmerna som nog tillverkades som paus- eller barnprogramsfilmer. Sån charmig munterhet. Åh, den där om Kalle Anka och det lilla sjölejonet som rymt från cirkus….. Ja, bäst är Ankorna som gjordes runt mitten av 1900-talet. Disneystudion producerade också många fina filmer. Snövit, Askungen, Pinnochio är mästerverk. På 70-talet är det tydligt hur mycket sämre teckningen blev, ta Robin Hood och Djungelboken exempelvis. Visserligen charmiga, men….. Men sedan ryckte man upp sig med Lejonkungen , Ringaren i Notre Dame och Pocahontas för att sedan förfalla igen. När datoriseringen kom. Och nu….tja, troligtvis själlös smörja. Men rätta mig gärna om jag har fel. Och smaken är ju olika.

        Gilla

      • Elisabeth G skriver:

        ”Elisabeth G, bra om inte Kalle påverkats i så fall. Kanske det t o m är nytryck du läser.”

        Det är blandat. Längst ner på sidan står oftast var och när serien är producerad. Ofta är det nyskrivet från Holland.

        Gilla

    • Jari Norvanto skriver:

      Fritt ur minnet, från Kalle Anka & Co för många år sen: ”Jag kan bara ett ord som rimmar på Kajsa, och det är inte särskilt romantiskt.”

      Och ”Ju enklare desto simplare”, en av Björnligans maximer.

      Gilla

    • Palle9 skriver:

      Arne Anka: Du har så rätt när du skriver: ” Så allt mäts inte i pengar utan folks storhet är vad de gör med vad de har, och dygderna handlar mycket mer om att ta hand om sin familj och vänner och försöka förbättra något varje dag.” Amen.

      Gilla

  3. Arne anka skriver:

    Jag kanske nu är orättvis men jag tycker mig ana denna socialistiska tanken omedvetet under alltihop, ymnighetens horn som bara skall fördelas. Livet handlar bara om pengar endast för vänstern och den verkligt girige och vänstern använde den rike Scrooge som karikatyr för all strävan. De har ju vunnit, detta synsätt härskar idag, socialisten Greta säger ”gör något” och ”ge mig” och gör inget själv, ett anti-kristet budskap, anti-väst, anti-asatro. Så jag tycker det är att tänka som vänstern att inteckna välståndet, vi han knappt få det innan vänstern och annan ondska tog över, det finns inget stabilt sluttillstånd utan endast strävan. Jag är en mycket arg människa, för något år sedan så dog jag nästan, i ett par dagar så var det osäkert, jag tänkte då kommer jag ihåg mellan morfinhallucinationerna att ”inte vara arg, göra det lite bättre”. Det blev ett mantra. Det går väl sådär men tyvärr är det så att vi lever inte i Ankeborg utan i förrädartiden och styrs av förklädda socialister i 7-klövern, vår kamp har börjat. Vi måste förbättra något varje dag och det betyder kämpa mot den destruktiva vänsterideologi som härskar och dess hantlangare.

    Gillad av 8 personer

    • Fre. Östman skriver:

      Inte undra på att du anar den. Kalvinismen skapade inte bara den protestantiska arbetsmoralen, utan även socialismen och liberalismen. Kalvinismen var en reaktion på vetenskapen, som utvecklade sig samtidigt, det var de intellektuellas hämnd på experimentatörerna, de sedvanliga missförstånden och hybrisen. Endast ordet, endast pratet, räknades för kalvinisterna. Kulmen kom i den så kallade upplysningen och revolutionen i Frankrike. Som alltid är det onda och det goda förbundna med varandra som ler och långhalm.

      Gillad av 4 personer

  4. Emil skriver:

    Hårda tider skapar hårda/dugliga män/människor, dugliga människor skapar goda samhällen, goda samhällen skapar veka människor, veka (odugliga) människor orsakar hårda tider. Cirkeln är sluten och börjar om. Något liknande är en tanke/teori jag läst någonstans. Påminner om resonemanget i artikeln. Jag tror det ligger mycket sanning i detta. Tyvärr.

    Gillad av 7 personer

      • uppstigersolen skriver:

        Jag är ju förtjust i Italien. Där har de en liten exklusiv förening. De som får vara med är familjer med företag där företaget hela tiden ägts av samma familj. I minst 700 år. Där gäller det att hela tiden tänka framåt. Så inget slöseri där inte.

        Gillad av 7 personer

  5. Mats Ahlberg skriver:

    PE, jag är inte helt säker på att jag förstod vart du ville komma denna gång….

    Att våra politiker skulle försöka föra oss tillbaka till plikt och nit, har jag svårt att se, de är fullt fokuserade på att dra ut varenda skattekrona av oss. De förstår allt mindre det som en gång i tiden gjorde oss framgångsrika, oavsett hur många ”farbror Joakim” som finns kvar….

    Gilla

  6. prosperitystate skriver:

    Sant. För att åstadkomma detta så måste ledarna gå först. Finansministern måste tala om för alla och envar att en förslösad skattekrona är stöld ifrån folket. Igen.
    Vi behöver premier för sparande och inte för lånande. Arbete ska uppmuntras in i minsta detalj emedan bidrag och bistånd ska vara undantag så långt att man knappt kommer att tänka på den möjligheten.
    Detta är en frihetsrevolution. Ty den som skattas hårt och den som får bidrag är icke fri.

    Gillad av 5 personer

  7. Lars Strömberg skriver:

    Människor i gemen är lata: Framförallt avseende på att de inte utvecklar några egna resonemang. Det verkar som att de tycker att det är jobbigt och därför dumt att ägna sig åt.
    Människor i gemen är splittrade: De utsätter sig och sin omgivning med massor av distraktioner.
    Det är INTE politikerna, ”samhället” (vad det nu skulle vara för något…), systemen, eller skumma typer med skumma agendor dragandes i trådar i bakgrunden som är problemet.
    Problemet är Kreti Pletinen själv. Kreti har ingen stabilitet. Ärver eller vinner Kreti pengar så köper vederbörande saker. Men vederbörande gör det utan större principfasthet eller utifrån EGNA värderingar.
    Ett exempel:
    Vi har börjat fundera på att skaffa en nyare båt. Den vi har är över trettio år och pengar har dykt upp som kan användas till bland annat detta. En genomsökning av utbudet av modernare daycruisers ger emellertid vid handen att merparten av dem är sämre planerade än vår gamla Draco från -87. De ser mer ut som bubbelpooler än båtar, trängre men bulligare. Frestelsen att köpa – bara för att man kan – får inte förblinda omdömet och ställa ens önskemål om hur det EGENTLIGEN bör vara i bakgrunden.
    Då får det hellre vara.
    Ett annat exempel:
    Bara för att man har råd, så behöver man inte byta all fasadpanel på huset. Hellre återanvända det friska virket och skaffa nytt i den mån det behövs. Det är både givande och mentalt uppfriskande att vara måttfull, principfast och omdömesgill.
    Ett tredje exempel:
    Jag vill inte ha lönesamtal med chefen. Jag utför mitt arbete på ett bra sätt och chefen värderar detta med en lön. Jag jobbar inte bättre av en erhållen eller hägrande löneförhöjning. Arbetet gör jag för att det behöver göras. Engagemanget påverkas INTE av lönen.

    Gillad av 2 personer

    • uppstigersolen skriver:

      Din sista mening vänder jag mig emot. Jag har arbetat som säljare. Jag har varit rätt så framgångsrik. Hygglig lön. Men under de fyra sista åren jag jobbade så införde en ny chef ett nytt bonussystem. När man nått årets mål och lite till så fick man betydligt mer i bonus än man fick först. Så jag knegade på rejält för att uppnå ån bättre resultat. Visserligen snodde ju finansministern en rejäl bit men det blev som man säger ”klirr i kassan” ändå. Så när jag gick i pension hade jag en hygglig slant på banken. Betydligt mer än jag hade hoppats på. Så för min del, lönen gör skillnad.

      Gillad av 1 person

      • Lars Strömberg skriver:

        Jag vill nog inte ha någon bonus. Jag vill få mig till att värdesätta känslan av att ha utfört ett gott arbete. Naturligtvis inte till vilken lön som helst, men det är en annan sak.
        Denna min attityd förutsätter förmodligen att arbetsuppgifterna är motiverande i sig och att man har en kanske lite små-udda inställning, vilket jag har.
        Jag har massor av exempel på arbetsplatser där jag haft kolleger som gjort minsta möjliga. Själv blir jag extremt uttråkad av att göra så. (Jag har försökt…) Alla arbeten blir betydligt mer givande om man gör betydligt mer än vad ”grundkraven” anger.
        Dock har den inställningen emellanåt gjort att man blir lite illa sedd.

        Gillad av 1 person

      • uppstigersolen skriver:

        Lars, jag har alltid ansträngt mig för att göra mitt bästa. Ofta har det uppskattats men inte alltid. Då har jag bytt arbetsgivare. Så när jag mot slutet av min arbetskarriär kände att det var dags att byta igen, vid 60 års ålder, så inför arbetsgivaren ett nytt bonussystem som gör att jag knegar på så mycket jag kan och det lönar sig över hövan. Så hos min sista arbetsgivare stannade jag 10 år. Rekord, jag hade aldrig varit längre än 5 år hos någon annan.

        Gilla

  8. Elisabeth G skriver:

    Många unga verkar inte kunna se kopplingen mellan arbete och mat på bordet. Pengar är något som bara finns. Jag känner till en kommun som har ett underskott på 50 miljoner kronor och likväl finns det de som tjatar på politikerna att ge dem en ishall.

    Man brukar ju säga att den första generationen bygger välstånd, den andra förvaltar förmögenheten och den tredje sätter sprätt på den. Förvärva, ärva och fördärva. Vi befinner oss tyvärr i fördärvandets tid.

    Vad gäller Joakim von Anka är han visserligen i vissa stycken ett föredöme men han kan vara dumsnål också. Han kan slösa bort stora summor på att göra en vinst som är lägre än de summor han lägger ner för att få den.

    Gillad av 2 personer

  9. miketheviking skriver:

    Att alltför många svenskar tappat heder, nit och pliktkänsla står väl klart för alla.
    Svensken är förvirrad och ”vilse i pannkakan”. Det var väl också meningen att skapa stressade, osäkra flockmänniskor som identifierar sig med konsumtionsvaror istället för karaktär.

    Å andra sidan så har många yngre generationer sett sina föräldrar utöva pliktkänsla och nit – för ingenting. Utnyttjade av staten och snikna arbetsgivare jobbar de fram till pension och tror allt ska bli bra sen. 20% uppnår aldrig pensionsålder.

    De har sett hur nysvenskar, med värderingar från basarer, afrikas djungler och kaukasiens bergsbyar ta för sig allt och alla som kommer i deras väg. De utnyttjar hänsynslöst ”trygghetssystemen” och bildar enklaver inom sina grupperingar.

    Jag är övertygad om att yngre svenskar utan invandrarbakgrund ör ytterst dåligt rustade att klara av framtiden. De har indoktrinerats i att staten tar hand om allt och märker först nu att det är djungelns lag som gäller i Sverige. De kommer då antingen gå under eller lära sig smartness från våra nya medborgare.

    Sverige är för evigt transformerat och deformerat. Endast mindre svenska enklaver kommer leva vidare om de skapar en stark kuturell sammanhållning. Svenskar kommer vara en minoritet i likhet med samerna.

    Shekarabi & company kommer ha tagit över och gjort Sverige till Sverigestan – ”det mest fulländade mångkulturella projektet i världen” ( DN:s ledsrsida 2026-02-28).

    Gillad av 7 personer

  10. Fly ur nosen skriver:

    När jag växte upp var bortskämdhet bland det värsta som fanns. Man gjorde allt för att undvika den. Den genomsyrade hela min barndom och uppfostran. Jag omgavs av en svärm av ordspråk. Uttalade i olika vardagssituationer. Som spetsiga pekpinnar och rappa slag av påminnelser. En fläkt från en äldre tid som tycks ha försvunnit. Vad fick jag då höra? Vid armbåge i bordet ”Unga hus behöver inga stöttor”. Man sitter väl till bords. Och ”Maten tystar mun”. Jag skall ha – ”Ska ha! – det är stora ord för en tiggare”. Man ber att få. Tilltalsordet ”Du” var stängt förbjudet. Man sa det absolut inte till sina föräldrar. Vid gråt när något kärt gått sönder ”Gråt inte över spilld mjölk”. Det påtalades ständigt ”Att gammal är äldst”. Och att man alltid är tyst när äldre talar. Och så de mer allmänt hållna, ”Att i nöden prövas vännen”, ”Ju fler kockar desto sämre soppa”, Även små grytor har öron”. Livet bestod av en uppfostrande slalombana av korrigerande uttryck, för att undvika alla former av uppstudsighet och bortskämdhet. Än idag när jag står bakom någon vid en disk och de framför säger till expediten att ” Jag ska ha”, går det kraftiga rysningar genom mitt sinne. Man ber att få. Mina föräldrars äldre typ av uppfostran sitter i. Och det som mest ringer i mina öron är det fatala i att bli bortskämd. Den otacksamma attityden i tillvarons större labyrint. I dessa moderna tider har det blivit extra tydligt varför all bortskämdhet utgjorde ett rött skynke för mina nu döda föräldrar. Det viskar högt och ljudligt från sina gravar om varför vår egen tid hamnat så himla snett. Som nu döda föräldrar förstår jag dem mycket bättre idag, än jag gjorde då. PK-ismen består helt och hållet av de bortskämdas röster. De osnutna, otacksamma och ouppfostrade barnen, om än vuxna idag.

    Gillad av 9 personer

    • Jari Norvanto skriver:

      Mycket bra! Jag lyssnade på en intervju med den republikanske senatorn Ben Sasse (Nebraska) på Hoover Institution, igår (Youtube). Och det handlade bl a om dygder och glädjen att vara behövd, göra sig nyttig genom ett arbete och därvid njuta av välförtjänt vila – nöje eller återhämtning. Intervjun ‘The Vanishing American Adult’ (titeln på hans bok). Sasse verkar vara ovanlig som politiker, åtminstone med svenska mått mätt, genom bildningen och förmågan till koherenta resonemang. Han varnade bl a för passiviserande livsstil genom digitaliseringen och bristen på karaktär som kan följa på en vegeterande tillvaro av eskapism.

      Gillad av 3 personer

  11. Erik skriver:

    Två kommentarer.
    1) en hel del människor,antalet ökar kraftigt,verkar inte ha någon strävan efter rikedom och stora materiella tillgångar. De är helt enkelt ganska nöjda med att bli försörjda genom bidrag så de kan bo bra i tillräckligt stora bostäder samt laga god mat som de gillar. De kräver inte märkeskläder och andra statusprylar utan ör nöjda med en plattTV så att de kan se sina kanaler.
    Varför skulle dessa låta sig integreras i samhället när det innebär att de måste börja jobba hela dagarna på ett lågavlönat och för det mesta rätt trist jobb?
    2) varför ska övriga spara och inte i stället låna och köpa bostäder,konst,aktier ?
    De senaste 30-40 åren har det ju varit så att den som lånat mest ”vunnit” ,d.v,s. Blivit rikast när deras tillgångar ökat kraftigt i värde. Detta har dessutom accelererat senaste fem ören när staten infört extremt låga räntor samt på en massa andra sätt gynnat spekulantekonomin.

    Gillad av 2 personer

    • Aha skriver:

      Forts
      kapitalismen lyckas bygga upp ett system där efterfrågan och utbud möts. I en ständig kamp kämpar utbudsproducenterna om efterfrågarnas gunst. Se bara på restaurangbranschen som lever under ett ständigt överbud vilket håller nere vinstmarginalerna och som får restauranger att komma och gå.

      Vad kan ersätta ett sådant system vars innersta kärna är att tillgodose behov?

      Gillad av 1 person

      • Tina skriver:

        Vari resonemanget får du upp plasten ur havet? Kunderna ser ju aldrig heller de förgiftade gruvmiljöer som delarna till deras telefoner kommer ifrån . Sverige har heller inga skogar kvar, vi har faktiskt minst skog i hela världen. Vi har 2 % naturskog kvar. Sterila gran- och tallåkrar är inte skogar. Vi lever i den sjätte massutrotningen, som måste stoppas nu om vi vill ha en värld värd att leva i. Nuvarande ”utbud skapar efterfrågan”-systemet löser inte detta, tvärtom.

        Gilla

  12. villervalle03 skriver:

    Vad som håller på att hända i landet är att den hårt arbetande medel svennen som hade stor respekt för grannarnas åsikter om hans flit och arbetsmoral, håller på att skita i grannens åsikter. Nu för tiden är den som arbetar och betalar höga skatter lite av en skämtfigur, eller mob.offer.
    Många har lämnat tidigare ideal att reda sig själv ock inte ligga samhället till last. Den livsregeln är en grundtanke från förr, som i dagens samhälle har blivit rena idiotin. När ens skattemedel slängs åt alla, kreti som pleti, varför vara kvar i gamla värderingar. Det finns nya, som framhäver lättjan som en livsregel, som utnyttjas flitigt av kändisar och politiker, där skattemedel nuförtiden är till för att tillgodogöra dessa oproduktiva bekväma ömfotingar. Lev gott, utnyttja andra människor och hånskratta i smyg, åt den som går till jobbet varje dag och ser till att nya pengar flyter in, sitt sen i tv soffan och berätta lite till av samma lögner som förut, det är livet. Flertalet börjar inse att det vettigaste sättet att få livsekonomin att gå ihop, är att lura myndigheterna, som eliten i samhället gör, politiker som tjänstemän och sk. artister. Sök bidrag för allt som går och betala så lite som möjligt tillbaks, det är melodin i dag. Flyg och ha fester, de finansieras av oss andra, som varje år får mindre i plånboken.

    Gillad av 2 personer

  13. Rutger skriver:

    Joakims förnamn är Ebenezer, skapad av serietecknaren Carl Barks med förebilden personen Ebenezer Scrooge i Charles Dickens Julsaga A Christmas Carol. Att Joakim älskar pengar beror primärt på den trygghet den skänker honom, för barndomen varit fattig. Eller annorlunda uttryckt är driftkraften skräcken för fattigdomen.

    Joakim är personligen totalt irrationellt tidslös i sitt tänkande med därpå följande ständiga flit. Han bekymrar sig för utgifter som kan riskera göra honom urfattig inom tusen år. De få gånger Joakim funderar på sin bortgång är han orolig för att hans arvingar ska slösa bort allt.

    Joakims personlighet är en förutsättning för att varje efterföljande generation ska få det bättre.
    Om skräcken för fattigdomen försvinner kommer arvtagarna konsumera upp pengarna på hummer och Porschebilar och till slut infinner sig fattigdomen

    Skräcken för fattigdom och drivkraften att skapa pengar kan bara upprätthållas av de som har det synsättet. Det är förmodligen inte dagens politiker, för många uppfattar sitt jobb att primärt rekvirera pengar och spendera dessa. De flesta politiker anser också att konsumtion i sig ökar välståndet, varför Joakims personlighet inte uppmuntras, utan motarbetas. Om Joakim kommer på tal så handlar det oftast om det är rimligt att han ska få ha kvar sina rikedomar.

    Gillad av 5 personer

  14. V för Vendetta skriver:

    Man får inte glömma att Knattarna har Gröngölingshandboken…. i den finns alla svar på alla frågor. Vi borde ha en Gröngölingshandbok! I övrigt är det nog svårt att göra som JvA. Om alla stoppade in sin slantar i stora kasuner för att bada i dem så uppstår snart en sparparadox där ingen pengar finns tillgängliga till investeringar. Problemet med pengar är således inte ATT de används utan mer HUR de används. Skall vi ha ett land med en befolkning som bara arbetar utan att de generar något så får vi snart ett fattigt land, likt många av de länder som finns i tredje världen.
    På ett sätt är vi i Sverige idag ganska nära det fenomen som uppstod då man byggde pyramiderna, katedralerna eller kinesiska muren. Massor med folk skall arbeta för att bygga upp något, i vårt fall ett samhälle, men de får inte behålla ens en bråkdel av det de tjänar på sitt slit utan det går till annat och någonstans i toppen sitter en byggmästare som blir både ekonomiskt oberoende samt och tämligen förmögen på makt. Pyamidbyggarna tjänade pengar liksom katedralbyggarna men det mesta de tjänade fick de återbetala i skatt för att staten eller farao skulle kunna bygga vidare på sin pyramid eller katedral. Det mesta vi tjänar går tillbaka till staten så de kan bygga sin invällarekonomi som vi arbetar ihjäl oss för att upprätthålla. detta skapar varken sparparadox eller ens välstånd…. det skapar bara elände på sikt med eller utan Kalle Anka.

    Gillad av 2 personer

  15. MartinA skriver:

    ”befolkningen”
    ”människomaterialet”
    ”svenskfödda människor”
    ”dagens människor”
    ”människor”

    För den som inte fattat det ännu erkänner PE inte att det Svenska folket existerar. Och om vi gjorde det erkänner han inte att det finns något värde i vår existens. Jag tror hans attityd är typisk för övre medelklassen och hans generation. Är det då märkligt att de har orsakat denna förstörelse och skapat en sitaution som är så svår som tänkbart möjligt för Svenskarna att existera? Varför skulle de göra det om de inte hatade oss? Hur kommer det sig att PE inte ens idag erkänner Svenskarnas existens?

    Gillad av 2 personer

  16. phnordin skriver:

    Alldeles riktigt. Det ekonomiska överskottet behöver inte av nödvändighet konsumeras-se hur norrmännen resonerar när de skapat en av världens största strategiska fonder att utnyttjas bara om en allvarlig kris skulle uppstå. Alternativt kan överskottet användas för att utforska rymden och därigenom öka förståelsen för hur vår lilla planet förhåller sig till världsalltet.

    Gilla

  17. Göran Holmström skriver:

    Gillade Kalle Anka mycket som liten,
    Nu när över halva livet har flytt ner i timglaset.
    Så är det intressant att se verkligheten ur Kalle Anka perspektivet igen.
    Joakim kommer återfödas som romsk tiggare i nästa liv.
    Uppfinnarjocke skulle aldrig uppfinna något om han bodde i Sverige, skattesystem och byråkrati hade stoppat honom direkt.
    Kalle och Kajsa hade haft massor av bonusbarn samt jobbat övertid konstant för att få råd med middag.
    Farmor anka och Magica de hex hade startat familjehem, samt gift sig med unga män med lustiga frisyrer.
    Musse pigg skulle dumpat Mimmi och könskorrigerat sig för Långbens skull.
    Men vänta nu, man behöver ju inte läsa Kalle anka för att uppleva det!
    Det räcker ju att slå på det”opartiska” SVT,
    för att bli matad med sådant i parti och minut.
    Jag saknar Kalles enkla värld.

    Gillad av 5 personer

    • Elisabeth G skriver:

      ”Jag saknar Kalles enkla värld.”

      Skaffa dig en prenumeration. Det är härligt att någon gång i veckan få leva i en enkel värld. Efter att några ovan uttryckte farhågor över att Kalle kanske blivit PK gick jag än en gång igenom senaste numret men kunde inte finna det minsta PK. Kalle deltar i en tårttävling men råkar få tag i cement istället för mjöl. Magica de Hex blir angripen av talande skor. Musse Pigg löser deckargåtor osv. Tidningen är en lisa för själen och jag hoppas att den förblir så.

      Gillad av 3 personer

      • Göran Holmström skriver:

        Har en oljemålning i det temat, Sjuk-klövern öser deg över välfärdsrädddarna.
        Som skjuter och står i. I andra halvan så går vi in genom grindar med skylten arbete befriar.
        Grindvakten är en käck liten skäggig gosse.
        Skulle vilja lägga upp den, men frågan är hur man gör det på ett diskret vis.

        Gillad av 1 person

  18. södermaslmsrealisten skriver:

    Fråga till er som är mer allmänbildade än mig (är)
    Jag tror mig sett tavla-sketch avRembrandt (?) som är förlaga för Joakim von Anka i guld-mynthavet.
    Finns den ?

    Gilla

  19. Rikard skriver:

    Hej.

    Jag antar att det inte är den von Anka som lurar infödingar på naturresurser och bränner byar i Afrika du åsyftar, utan Don Rosas version av figuren?

    Kalle är lat, men har samvete och arbetarmoral; plikt konkurrerar i honom med lättja och last och får alltid på nöten av ansvar för Knattarna, eller någon annan som behöver/förtjänar hjälp.

    Joakim är snål, girig, hagalen, maktfullkomlig, och samvetslös i sin iver att upptäcka och stjäla olika folks kulturskatter, bara de har ett monetärt värde – vad Don Rosa genialiskt nog gjorde var att balansera detta med Joakims barndom i Skottland, i armod och fattigdom och hur arbete och idog flit är den enda pålitliga vägen ur detta, och Don Rosa gav honom dessutom ett samvete som gör att han kan sin egen nöd i andras, och även förstå andras annorlunda värderingar (den gömda dal som i den svenska översättningen kallas ‘Tralala’ t ex).

    Alexander Lukas om någon förkroppsligar den moderna tidsandan; allt bara faller på plats för att det är just han det handlar om. Skulle han personifiera ett parti är det Centern.

    Som Alexander är även Björnligan en bra metafor för nutiden: utbilda sig och arbeta och kämpa och lägg ner enorma resurser på att stjäla någon annans tillgångar istället för att skapa egna. Vilket parti och vilka folkgrupper påminner det om, månntro?

    För att fortsätta den politiska tråden kan vi kika på Magica de Hex; skulle kunna leva ett bekvämt liv med sin magi, men är helt och hållet fixerad vid ett ouppnåeligt mål (Joakims första krona) vilket förvrider och perverterar hela hennes varelse och tillvaro – att se henne som ett exempel på feminism och HBTQ-aktivism är inte långsökt.

    Slutligen Joakims spegelbild och om inte tvillingsådan så i alla fall syskonsjäl: Guld-Ivar Flinthjärta. En Joakim men med lösare, mer flexibel moral, helt enkelt, och just därför alltid den eviga tvåan.

    Och sedan kommer en dunderladdad björn och tillämpar den starkares rätt…

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 1 person

  20. Lars skriver:

    Jo Keynes hade rätt. Says lag var felaktig. Den avsåg att sparande alltid investeras och ger inkomster, men uppenbarligen så är inte det fallet för investeringar sker om det finns efterfrågan vilket kräver inkomster. Så när efterfrågan faller t.ex. pga investeringar uteblir eller är större än vad som man önskar investera (bortsett från bubbel ekonomi och improduktiva ”investeringar” i börser och fastigheter. Utan att gå in på konjunkturteori, så avsåg Keynes att ekonomier kunde hamna i ett tillstånd av för lite efterfrågan (som den stora depressionen med stpr arbetslöshet) trots att behov av investeringar och produktion fanns och i det läget menade han att staten kunde öka efterfrågan genom att underbalansera statsbudgeten och därmed skapa inkomster (via investeringar eller skattesänkningar).

    Men Patrik tar upp Micro teori för människors beteende, Keynes Macro teori för samhället i sin helhet bygger på att om alla sparar dvs inte konsumerar så sker onekligen ingen tillväxt. Så vilken syn ska vi ha på dagens Sverige, är det för lite sparande? Nej, vi exporterar kapital, vi har en positiv bytesbalans och det motsvarar kapitalutflöde. Statsfinanserna är bra med ca 35 % statsskuld däremot är den privata, hushållens, skulder höga och man ifrågasätter SCB statistiken om den inte överskattar hushållens sparande. Bostadsbristen och kreditexpansionen för bostadslån har med låga räntor skapat en stor skuldsättning hos hushållen (företagen är jag lite osäker på, men i USA har ju de senaste tre årens börsuppgång i sin helhet skapats av återköp av aktier dvs med lånade pengar, så soliditeten är inte som den var innan centralbankerna började med QE. För alla som skuldsätter sig finns också en långivare där skuldsedeln är en tillgång. Inkomster och sparande och skulder är inte jämnt fördelat i befolkningen.

    Gilla

    • Lars skriver:

      Patriks dygdepaket som numera saknas har ändå fog för sig, jag tror det började på 70-talet med kravmaskiner och talet om att ”staten betalar” och en tro att ”andra betalar” och kanske man kan sammanfatta det med att basalt ekonomiskt tänkande om hushållning med knappa resurser slagits sönder liksom den moraliska kapaciteten att hantera en värld med obeskrivlig fattigdom och egen välmåga och en oförmåga att se sambandet mellan samhällets produktiva förmåga och att det tillståndet inte är givet för all framtid utan bygger på att ”produktivkrafterna”, strukturerna i samhället är sådana att företag och organisationer och hushåll och arbetskraft kan anpassa sig efterhand till en föränderlig verklighet.

      Webers tankar kan ha haft fog för sig för att förklara omvandlingen till industrisamhället för man kan se hur länder som Japan, Kina och tidigare de Europeiska och Amerikanska mobiliserade sparkapital (som var en knapp resurs) och styrde det till investeringar och i vissa länder kompletterade med utlandslån. Idag har USA eller Sverige eller de Europeiska länderna i väst inte knappt om kapital, det är tvärtom ett problem att Japan, Tyskland, Kina har bytesbalansöverskott och exporterar kapital till USA ioch tidigare södra Europa.

      Gilla

  21. Hortensia skriver:

    Den som genom skötsamhet och flit har lyckats väl ekonomiskt bör beakta, att Allmänna arvsfonden med sin stötande verksamhet inte längre är en lämplig mottagare och förvaltare av kvarlåtenskapen efter avlidna svenskar, som saknar arvingar. Skriv testamente i god tid, för att slippa rotera hejdlöst i graven.

    Gilla

Lämna ett svar till Lars Strömberg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.