Även banala saker kan vara svårbegripliga. Just nu funderar jag över hur djupt moderiktiga, politiskt korrekta idéer sitter i folks skallar. Sitter de fastvuxna i hjärnbarken eller kan de bytas som när man tar på sig en ny skjorta?

Funderingen föranleds av att jag häromdagen var på en fin middagsbjudning och såklart kom i samtal med bordsgrannarna. Bordsgrannarna var väluppfostrade och högt utbildade och visste hur det ligger till med världen. En bordsgranne förklarade att problemet med migrationen inte är migrationen utan att Sverige är så urbota dåligt på att integrera migranter. En annan utvecklade resonemanget med observationen att det minsann inte är första gången västerlandet förtrycker och missaktar folk från andra kulturer och kontinenter. Vad menar du? frågade jag.

Kolonialismen till exempel svarade bordsgrannen och höjde lite på ögonbrynen som för att säga ”dumskalle”. En annan bordsgranne invände mot föregående talare med argumentet att de omnämnda problemen verkligen är problem men ändå småpotatis i jämförelse med klimathotet. Jag frågade om hon slutat flyga. Hon svarade att hon övervägde saken men att hon först skulle resa till Thailand. För övrigt gick det ju alltid att klimatkompensera.

Sådär höll det på. Människor tycker om att sitta i grupp och framföra förutsägbara uppfattningar som alla delar. Det kallas att ha trevligt. Det påminner om när apor sitter i flock och plockar löss ur varandras päls. Ett lågt tjattrande sorl sprider sig och aporna trivs.

Efter ett tag sa jag att jag hade annorlunda uppfattningar på varenda punkt. Kolonialismen var nog på det hela taget en välgörande civilisatorisk gärning. Se bara på Indien som behållit allt brittiskt sedan landet väl blivit av med britterna som satt på de fina jobb som indierna själva ville ha. När det gäller klimatet vet vi ju faktiskt inte riktigt hur det ligger till och Lennart Bengtsson har sagt att flygets koldioxidutsläpp är mindre än det som kommer från våra hundar och katter. Jag tror i alla fall att han sagt det.

Jag förutsatte att jag skulle bli strimlad när jag var färdig med mitt föredrag som pågick i kanske trettio sekunder. Några protester hördes väl men det märkvärdiga var att mina ord slank ned nästan helt konfliktfritt. Reaktionen var inte ”usling!” utan snarare ”ja, så kan man väl också se det”. Några sa till och med att de höll med. ”Det är alldeles för mycket hype om det där med klimatet nu för tiden.”

Reagerade bordsgrannarna sådär bara för att de på ett artigt sätt vill få tyst på mig? Det är inte lätt att veta men jag tolkar det inte så. Jag fick i stället en aha-upplevelse av att samhällspolitiska uppfattningar kanske för många människor är ett slags modebetonade företeelser. Just nu är det modernt att anlägga flygskam precis som att eleganta kavajer ska vara betydligt kortare än för fem år sedan.

Sedan jag betänkt detta en stund kom jag fram till att det nog ligger mer i det synsättet än jag anat. Vanliga människor är ideologikonsumenter på samma vis som de är klädkonsumenter. Varje tidpunkt har sitt mode som folk strävar att anpassa sig till.

Klädmodet utvecklas på något sätt av klädproducenterna. Förut bestämdes modet för kvinnor av de stora modehusen i Paris och för män i London och Milano. Hur det går till numera vet jag inte. Skälet till att modeproducenterna hittar på nya moden är att de vill sälja mer kläder.

På samma vis finns det ideologiproducenter som hittar på nya moderna uppfattningar.

Idéfabrikerna utgörs framför allt av amerikanska universitet som hela tiden skickar ut nya modeller som idékonsumenterna kan anamma för att hålla sig intellektuellt chica. Precis som unga grabbar klär sig med gällivarehäng enligt amerikanskt fängelsemode börjar de humanistiska institutionerna vid svenska universitet utveckla teorier om nya kön efter föredöme från University of California Los Angeles. För oss konsumenter känns det hippt att förklara för våra bordsgrannar att vetenskapen hittills hittat flera dussin kön som ingen tidigare visste existerar. Det ger också en fin känsla av överlägsenhet att med förakt kunna betrakta en medmänniska som inte begripit att psykiska tillstånd som tidigare bedömdes som utvecklingsstörningar i själva verket är tecken på någon sorts särbegåvning som kan förmås att blomstra med rätt sorts terapeutiska insatser av särskilt utbildad personal.

Modeproducenterna inom klädbranschen gör sitt jobb för pengarna och det gör idéproducenterna också. Tills motsatsen är bevisad hävdar jag att alla moderna politiskt korrekta idéer i sista hand syftar till att bereda försörjning för någon aspirant på offentliga bidrag. Varje rapport om tropiska stormar och smältande polarisar ger nya och säkrare intäkter till klimatindustrin vare sig fakta är korrekta eller inte. Varje gång en bordsgranne säger något om att den bristande integrationen är svenskarnas fel så förstärks uppfattningen att det välfärdsindustriella komplexet måste ha större anslag för att lägga sakerna till rätta.