För några månader sedan publicerade Stiftelsen Det Goda Samhället en rapport om invandring och brottslighet som är lätt åtkomlig på hemsidan. Där finns också allt det statistiska material som Brottsförebyggande rådet tog fram som underlag för rapporten. Bara en liten del av underlaget användes i rapporten så var och en kan botanisera i underlaget och göra sina observationer. Här kommer en observation som inte finns i rapporten.

Den fråga jag ska försöka besvara är följande. Om det en vecka anländer ett hundra afrikanska migranter till Sverige, hur många av dessa kommer inom en femårsperiod att ha begått brott? Svaret är ungefär fyrtio. Är det mycket eller litet? Det vet jag inte, det får du bestämma själv.

Om du tar mig på orden och litar på att jag räknat rätt, vilket du inte kan ge dig sjutton på eftersom det här är ganska komplicerat, så kan du sluta läsa här. Resten är bara en redogörelse för resonemanget inklusive gissningar utan vetenskaplig grund.

Av den näst sista kolumnen i den översta raden i Tabell 1 i underlaget från Brå framgår att 6,4 procent av de svenskfödda av svenskfödda föräldrar som var folkbokförda den sista december 2012 och då var mellan 15 och 44 år blev registrerade för brott under den efterföljande femårsperioden 2013 – 2017.

Redan här uppträder ett svårt metodproblem nämligen uppklaringsprocenten. Uppklaringsprocent kan vara nästan vad som helst, till exempel antalet misstankar per brottsanmälan eller antalet misstänkta individer per brottsanmälan eller antal lagförda individer per brottsanmälan (och sedan finns hela problemet med att antalet anmälningar har en oklar relation till antalet faktiska brott vad nu faktiska brott betyder; det är ju först när en dom fallit i domstol som man vet om ett brott har begåtts).

Jag har en gång räknat ut att uppklaringen i Sverige ligger kring 20 procent men det skulle trötta dig att förklara det. Jerzy Sarnecki säger att uppklaringen ligger på 14 procent vilket skulle göra mitt resonemang ännu mer oroväckande så jag struntar i det.

Om bara 20 procent av anmälningarna klaras upp i bemärkelsen fördelas på de 6,4 procenten enligt ovan så betyder det att fyra gånger så många brottsanmälningar återstår att fästa vid någon misstänkt. (Stopp och belägg! Det var ju på fem år. Men eftersom varje individ som ingår i de 6,4 procenten enligt illustration 12 i Det Goda Samhällets rapport har 5,9 misstankar mot sig, det vill säga mer än en om året, borde detta ta ut sig. Eller tänker jag fel?)

Vem är det som begår de där 80 procent av brotten som polisen inte lyckats fördela ut på misstänkta? Kanske är det samma brottsbelastade 6,4 procent av undersökningspopulationen. Kanske är det någon helt annan procentsats av undersökningspopulationen. Ingen vet. Ska man komma någonstans måste man gissa. Jag gissar att de ofördelade brotten fördelar sig dels på de 6,4 procent som redan åkt dig för något, dels på nästa 6,4 procent av undersökningspopulationen som kanske är snäppet mindre brottslig eller kanske förslagen nog att ännu inte ha åkt dit. Det skulle betyda att nästan 13 procent av den av svenska föräldrar Sverigefödda undersökningspopulationen borde åka dit under en femårsperiod.

Då kan vi jämföra med migranter från Afrika som, enligt illustration 2 i rapporten, i jämförelse med den just omnämnda gruppen har en överrisk på 2,9 vilket betyder att det per 100 individer i varje grupp finns 2,9 gånger så många Afrikafödda som är misstänkta som Sverigefödda (med två svenskfödda föräldrar) som är misstänkta. 2,9 gånger 13 är 38. Det betyder, som jag sa inledningsvis, att om det kommer 100 afrikaner vid ett visst tillfälle så kan man räkna med att nästan 40 stycken bör misstänkas för brott under den kommande femårsperioden (dock att hälften, liksom hälften av de Sverigefödda, enligt mina gissningar går under radarn och lurar rättvisan).

Samma sak, fast något värre, är det med 100 stycken Sverigefödda med två utlandsfödda föräldrar som ett visst år blir femton år och därmed kvalar in i undersökningspopulationen.