GÄSTSKRIBENT HANS JENSEVIK: KAN KOMMUNER GÅ I KONKURS?

Svaret är nej med anledningen av att konkurs är en fackterm som gäller företag och som regleras av två lagar, aktiebolagslagen och bokföringslagen. Där anges vad det åligger en VD att göra om halva egna kapitalet är förbrukat.

För kommuner gäller andra regler, vilka är oklara och inte mycket prövade. Kommuner är tvångsorganisationer, som inte får upphöra men som får svårigheter om det blir underskott i kassan.

Man pratar om sex begrepp inom ekonomin. Först inkomster och utgifter. En inkomst kan ses i två aspekter, som intäkt och som inbetalning. På motsvarande sätt ses en utgift som en kostnad och en utbetalning.

En budget eller redovisning i form av en resultaträkning innehåller intäkter och kostnader. Det är där man ser hur det egna kapitalet utvecklas. Viktigt för ett företag som lyder under konkursregler och en kommun som har ett balanskrav.

Ett företag kan alltså gå med förlust tills halva egna kapitalet (ägarnas insats) är förbrukat. Då ska en likvidator ta över och avveckla företaget om inte ägarna vill gå in med mer eget kapital.
En kommun som går med underskott (förlust) ett år ska återlägga detta genom överskott (vinster) inom ett antal år (vanligtvis tre år) enligt lag. Men detta är ett ”mjukt” krav då kommunens fullmäktige kan hitta på anledningar och besluta att det inte behöver ske.

Men man kan inte bara i en kommun eller ett företag bevaka utvecklingen av resultatet. Det finns också en kassa och den är skillnaden mellan inbetalningar och utbetalningar. Man kan i båda dessa typer av organisationer ha intäkter bokförda ett år och erhålla motsvarande inbetalningar kommande år samtidigt som man betalar utgifter i form av utbetalningar åratal i förskott. Sker detta i stor skala kan det bli underskott i kassan som klaras genom upplåning så länge som kreditvärdighet finns.

Då kommuner är tvångsorganisationer så kan alltså en kommun fullgöra sina förpliktelser så länge det finns pengar i kassan. Det innebär att lokalpolitikerna kan kringgå balanskravet så många år som man är kreditvärdig och kan fylla på kassan, det vill säga belåna kommunen. Därefter är det slut och vanligtvis hotas då först personalens löneutbetalningar. Det sista en kommun ”får” ge sig på att ransonera är utbetalningar av bidrag. Idag är bidragstagarna huvudsakligen invandrare.

Stora företag, med många små underentreprenörer har för vana att strunta i betalningstiderna till dessa. Fakturor som ska betalas inom en månad kan betalas flera månader senare och det lilla beroende företaget kanske underlåter att debitera dröjsmålsränta eller anlita indrivning. Det blir lönsamma positiva kassasaldon i det stora företaget och därmed ränteintäkter medan det blir motsvarande kassaunderskott i de små företagen med räntekostnader. Det diskuteras att lagstifta om att alla fordringar ska regleras inom en månad, vilket skulle gynna de små företagarna. Deras organisationer driver den frågan.

Åren har gått och ännu har denna fråga inte hörsammats av regeringen möjligtvis beroende på att staten behandlar våra 290 kommuner på samma sätt som storföretag behandlar småföretag. Kommunerna åläggs uppgifter, tvingas redovisa intäkter och kostnader det år uppgiften genomförs och får statsbidragen utbetalade kanske flera år i efterhand. Vill du se ett exempel på detta så finns det en video som jag gjort och som du här hittar länken till. Den heter ”Mer om Flen mm”. Staten vill nog inte förbättra företagsklimatet genom att lagstifta om betalningskrav inom en månad för det skulle allvarligt inskränka möjligheterna att lova reformer som kommunerna blir skyldiga att genomföra. Staten skulle få vänta tills pengar fanns. Att statens beteende är en kommunalekonomisk belastning är utom allt tvivel.

Idag är det inte längre ett spel om kassalikviditet mellan staten och kommunerna. Idag får kommunerna inte längre bidrag för alla de kostnader som kommunerna förorsakas genom statens invandringspolitik. Ingen behöver vara särskilt kunnig i ekonomi för att förstå att läget är ohållbart. Sverige har kalkylmässigt en nationell produktionskapacitet för en befolkning på ca 8,5 miljoner. Men befolkningen, som belastar välfärden var officiellt 10,2 i december 2018 men kan med papperslösa, som även de har tillgång till stora delar av välfärdsproduktionen, vara upp emot 12 miljoner invånare. Hur det är, är en väl fördold hemlighet av staten.

Nu skriver Stig Bertilsson (M), kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors, brev till regeringen om det ekonomiska läget i Bengtsfors kommun. Man säger sig gå mot konkurs. Rättare sagt är det ebb i kassan eller så blir det snart ett läge där kommunen saknar pengar. Kreditgivarna förstår att utlånade pengar till Bengtsfors kommun kan vara för alltid förlorade i ett läge där hela nationens ekonomiska läge strukturellt sett är genomruttet.

Frågan är när Sveriges statsminister, vem det än råkar vara när det händer, gör en ”Person”, det vill säga vänder sig till ett numera mindre förvånat folk och förmedlar att ”den som är satt i skuld är inte är fri”. Men först under en period kommer staten att förse kommunerna med pengar i omgångar tills staten har fått en ny kritisk hög statsskuld, som under finans- och fastighetskrisen i början av 1990-talet.

Vilka villkor kommer det internationella samhället att ställa för att hjälpa Sverige på fötter? Två villkor är inte svåra att vaska fram när det gäller kommunerna: staten kommer att tvingas ge tillbaka kommunalskattebasen till varje kommun och dessutom låta varje kommun få bestämma reglerna för socialbidrag. Det är inte svårt att inse att det är enda möjligheten att räta upp läget i Malmö. Men det måste bli en nationell ekonomisk kris först innan de 349 i Riksdagen förstår lägets allvar till den grad att de handlar.

Det kan gå fortare om landets 290 kommunledningar gemensamt skulle tåga till Helgeandsholmen, som jag anser ska döpas om till Cyklopernas ö.

Hans Jensevik är pensionär. Han har varit VD och delägare i Svensk Kommunrating, storstadsutredare, administrativ biståndsarbetare i Afrika och kommunekonom och ekonomichef i Uppsala kommun. Lärare i Nationalekonomi, Göteborgs Universitet och forskarassistent på stadsbyggnad, CTH.