Nyligen ägde jippot Brilliant Minds rum i Stockhom, upphaussat som få andra events, och med särskilt utvalda gäster, alla ur elitens elit. Barrack Obama, Joel Kinnaman, Greta Thunberg, Micael Bindefeld och Stefan Löfven var några av de briljanta tänkare som bjudits in. Ett jippo som inte går av för hackor, minsann.

Brilliant Minds grundades 2015 och har, enligt texten på hemsidan, som syfte att samla innovativa och kreativa entreprenörer av olika slag. Stora tänkare som genom mod och framåtanda ska skapa en enad och bättre värld genom att kombinera alla goda egenskaper med ännu bättre egenskaper, liksom. Det är ingen hejd på entusiasmen.

Temat för årets jippo var ”The Fluxability Quotient”, FQ. På svenska skulle det heta Flexibilitetsflödeskvot, ungefär, vilket låter precis så tomt och innehållslöst som det ju faktiskt är. Lite som Tillbaka till framtiden fast utan humorn och självdistansen.

Man tycker ju att de som anses vara snillen borde kunna se igenom ett så uppenbart ordbajseri men icke. Fast det är kanske inte så konstigt. Det är nog lätt att dras med i extasen och köpa hela alltet, särskilt när det på Brilliant Minds hemsida trumpetas ut att FQ är ett mått på ”hållbarhet i konsten att ständigt förvandlas” och att den har en hög FQ som ”om och om igen går emot strömmen och framhärdar i att göra saker på sitt eget sätt”. Säg den skådis, festfixare eller expresident som inte känner sig smickrad av att få vara med i ett så genialt och coolt gäng!

Men det finns något med Brilliant Minds som luktar illa. Och då talar jag inte bara om själva ordbajseriet, utan också om den infantila övertron på att vissa människor har närmast övermänskliga egenskaper. Om det är något vi kan lära av historien är det att denna övertro, och de personkulter som ofta uppstår i samband med den, kan få förödande konsekvenser för samhället såväl som för individer.

Ett färskt exempel på detta är personkulten kring Elizabeth Holmes och övertron på företaget Theranos. 2015 skulle hon ha varit en självskriven hedersgäst och en av huvudtalarna på Brilliant Mindsjippot. Få personer har hyllats som hon i modern tid och få har omgett sig med så mycket ordbajseri. Nonsensbegreppet ”The Fluxability Quotient” sitter som en smäck, liksom.

För dig som inte känner till Elizabeth Holmes kan jag berätta att hon var en driftig Silicon Valley-ikon som byggde upp företaget Theranos kring en blodprovsinnovation. ”Snillet” Holmes hade nämligen, med hjälp av ett antal forskare, uppfunnit maskinen Edison som kunde ta lika många prover från ett stick i fingret som man tidigare behövt ta blod ur armen för.

Av någon anledning blev folk som besatta vid tanken på att byta ut blodprov i armen mot ett stick i fingret och Elizabeth Holmes prisades av alla. Investerarna stod på kö och när Holmes var på toppen av sin karriär, och prydde omslaget på Time magazine, hade hon lyckats få ihop 700 miljoner dollar från extatiska beundrare. Privat var hon god för fyra och en halv miljarder dollar och räknades som en av världens 100 mest inflytelserika personer.

Alla ville vara med och sola sig i glansen från snillets gloria. Ända tills ingen ville vara med längre. Det visade sig nämligen snart att Theranos var ett luftslott av sällan skådat slag, att Edison var en oduglig uppfinning och att det mest snillrika med Elizabeth Holmes var hennes förmåga att dupera sin omgivning.

Elizabeth Holmes framfart fick svåra konsekvenser för många. Människor som fick felaktiga provsvar, vilket påverkade deras hälsa. Anställda som hotades till tystnad. Människor som svartmålades och smutskastades när de sa sanningen. Men själv levde hon förstås gott medan det begav sig, och det kanske var huvudsaken.

Det kanske är huvudsaken även för de briljanta tänkare som sammanstrålade på Brilliant Minds i Stockholm, vad vet jag. Det kan man bara spekulera i. Men själv tycker jag att de som samlas under en floskel som ”The Fluxability Quotient” mest verkar vara självbelåtna människor med uppblåsta egon.