Det här är en svår text. Svart pist. Akta dig.

Av egen förskyllan och inte utan engagemang och nyfikenhet har jag hamnat i ett projekt som går ut på att uppdatera de uppmärksammade studier om invandring och brottslighet som Brottsförebyggande rådet (Brå) publicerade åren 1996 och 2005.

Att jag blivit inblandad beror på 1) att exempelvis migrationsminister Morgan Johansson inte velat ha någon uppdatering samt 2) att jag och ett gäng andra till skillnad från ministern velat ha en uppdatering.

Vi som ville uppdatera bildade en grupp, samlade ihop pengar och gjorde en statistikbeställning hos Brå. Det var i verkligheten mycket mer komplicerat än det kan låta, men det fungerade. Brå har varit proffsiga att ha att göra med. Nu har vi tabellerna och kommer inom kort att kunna presentera den första rapporten i ärendet på fjorton år. Materialet tillåter för första gången redogörelser av utvecklingen under ungefär trettio år.

Materialet från Brå är en rik källa omfattande 18 tabeller som vi kommer att publicera på internet så att var och en kan räkna själv eftersom vår rapport, för att inte bli alltför otymplig, bara kommer att koncentreras på vad vi uppfattar som de viktigaste utvecklingstendenserna. Dessutom kan allmänheten på det viset kontrollera våra beräkningar.

Låt mig ge ett exempel på överskottsmaterial som kommer att finnas tillgängligt för dig och alla andra i tabellerna men som vi inte särskilt kommer att uppmärksamma i rapporten.

I tabell 12 räknas misstankar om våldtäkt och försök till våldtäkt under perioderna 2002 – 2006 och 2013 – 2017. Tanken är att jämföra genomsnittsutfallet under respektive period för att kunna bedöma hur sakerna utvecklar sig över tid. Precis som Brå tidigare gjort använder vi antalet misstankar som indikator på brottsligheten.

Låt mig göra dig bekant med begreppet överrisk och ursäkta om det blir lite huvudbry. Överrisk definieras som hur många gånger fler misstankar av en viss typ, till exempel våldtäkt, som per capita riktas mot en viss grupp med utländsk anknytning i jämförelse med antalet misstankar om den typen av brott riktade mot den genomsnittlige personen av svenskt ursprung.

Det totala antalet misstankar om våldtäkt och försök till våldtäkt ökade från fem till tolv tusen från den första perioden till den andra, alltså med 145 procent på ett årtionde. För invandrare från Afrika och Västra Asien (vilket betyder Syrien, Afghanistan, Turkiet etc), som var de ursprungsregioner som ökade snabbast, var motsvarande ökning 226 respektive 145 procent. Antalet misstankar om våldtäkter riktade mot afrikaner ökade alltså med 226 procent från den första perioden till den andra. (En del av uppgången beror på att respektive grupp blivit större, inte på grund av att antalet brott per capita inom gruppen skulle ha ökat.)

Nu kommer mysteriet. Överrisken för folk från Afrika och Västra Asien sjunker nämligen rejält mellan perioderna, för afrikanernas del från 7,0 till 4,2 och för västasiaterna från 6,1 till 3,5.

Där får du en statistisk nöt att bita i. Hur kan våldtäktsbrottsligheten se ut att gå upp med ett mått och tyckas gå ned med ett annat mått? Det är sådant jag, sedan jag tvingats börja fuska i kriminologin, stött pannan blodig mot.

I det här fallet är svaret ganska enkelt. Det ligger i begreppet överrisk. Begreppet representerar en jämförelse i brottslighet per capita mellan någon särskild grupp av utländskt ursprung och personer med svensk bakgrund. Det märkvärdiga är att dessa senare, som borträknat våldtäkterna uppvisar en minskad brottslighet, just när det gäller våldtäkter har ökat sin totala brottsproduktion med 160 procent (utan att gruppen själv har blivit fler till antalet så det handlar om mer brottslighet per capita). Brottsligheten för personer med svensk bakgrund för samtliga brott, inklusive våldtäkter och övriga sexualbrott, ökade 17 procent. För mord, misshandel och rån har ingen förändring skett.

Hur ska man tolka det? Har ett stort antal personer med svenskt ursprung ändrat beteende och förvandlats till våldtäktsmän? Det tror inte jag på. Däremot är jag övertygad om att rättsväsendets bedömningar och praxis har förändrats i grunden på tio år. Kanske har #metoo spelat in. Det här vet man inget om.

I vilket fall som helst så innebär begreppet överrisk att om svenskarnas brottslighet på någon punkt fördubblas så halveras andra gruppers överrisk med automatik om allt annat är lika. Om allt annat är lika vet man inte.

När vi publicerar tabellerna kan du göra egna beräkningar och ta fram exempelvis en sådan här uppställning som visar ökningen av antalet misstankar om våldtäkt och försök till våldtäkt mellan två perioder, 2002 – 2006 respektive 2013 – 2017, fördelat på olika befolkningsgrupper (observera återigen att en del av förändringen kan bero på att befolkningsgrupperna blivit större):

Befolkningsgrupp	Ökning av antalet misstankar från den första till den andra perioden i procent
Inrikes födda med två inrikes födda föräldrar	151
Inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder	167
Inrikes födda med två utrikes födda föräldrar	212
Utrikes födda	124
–      Västländer	6
–      Östeuropa	95
–      Latinamerika	82
–      Västra Asien	145
–      Östra Asien	125
–      Afrika	226