Patrik Engellau: Handlade det om kryddor eller om att sprida Herrens löftesrika budskap?

Patrik Engellau

Jag har en stabil och banal marxistisk grundposition när det gäller att försöka begripa varför samhällen gör vad de gör. Jag tror att när samhällena bestämmer sig för att göra något så är det för att inflytelserika grupper anser att de har något att vinna på det.

Redan där krånglar det till sig inte minst för att ”vinna på” kan betyda så olika saker. Vi som lever i en penningräknande kultur utgår normalt från att det innebär förbättrat utslag i resultaträkningen eller mer pengar på banken. Men det finns andra kulturer där ära och status eftersträvas framför rikedom. Fast på något vis, säger min inre marxist, så slutar det nog i alla fall med att de som vinner ära också tar pengarna (eller den odlingsbara marken med tillhörande trälar eller vad som nu motsvarar dagens sedlar).

Så presenterar sig då verkligheten. Då skjuts grundskott mot den självsäkra materialistiska analysen. Betrakta Sverige idag. Jag vet att det välfärdsindustriella komplexet har haft sin egen välfärd knuten till det numera erkänt misslyckade migrationsprojektet. Jag vet att politikerväldet åtminstone delvis byggt sina högmodiga föreställningar om att vara en humanitär stormakt på samma grund. Men migrationsprojektet har gripit Sverige med långt starkare kraft än vad som motiveras av dessa dominerande gruppers ekonomiska fördelar.

Minns extasen efter den treårige Aylans död på en turkisk strand år 2015 och Stefan Löfvens darrande stämma när han förklarade att hans Europa inte byggde några murar.
Det där var något större än egenintresset. Det var, tror jag, religion. Människor drevs inte, som Marx troligen menade, av snöda egenintressen, utan mer, som hans lärofader Hegel ansåg, av idéer.

Idéer är ofta men inte alltid galna. När de uppmuntrar människor att själva använda sina huvuden, som under renässansen och upplysningstiden, och litar till vad det mänskliga förnuftet kan åstadkomma om det strävar efter sanning så blir det för det mesta bra. Men om idéerna uppmuntrar till vidskepligt auktoritetstänkande så kan det gå alldeles åt pipan.

Jag anser att Sverige numera är besatt av vidskepligt auktoritetstänkande med starka religiöst svärmiska inslag. Migrationsprojektet är ett exempel som under det senaste året delvis har ersatts av klimathysteri och Gretakult.

Om människor nu för tiden kan kollra bort sig själva med sådan envis beslutsamhet så måste det tidvis ha varit på samma sätt under den tidigare historien. Vad var det till exempel som motiverade fjorton- och femtonhundratalets portugiser att driva sitt översjöiska upptäckarprojekt? Varför sträckte de sina seglatser över de okända haven? Var det, som jag alltid lite slappt har tänkt i marxistisk anda, att de ville hitta vägen dit pepparn växer för att kunna återvända till Europa med karaveller lastade med peppar för att kunna sälja med enorm förtjänst till folk som ville krydda maten?

Peppar? Skulle de ha gjort sådana enorma samhällssatsningar bara för kryddornas skull även om kryddorna gjorde den ofta halvruttna maten snäppet ätligare? Vid närmare eftertanke tror jag inte det och det trodde inte portugiserna heller, det framgår av ett brev från skrivaren Pero Vaz de Caminha vid den flotta under ledning av amiral Pedro Álvares Cabral som Portugals kung skickat ut för att upptäcka världen och i april år 1500 oförhappandes hamnade i det som numera kallas Brasilien.

Flottan stannade en månad och Caminha skrev ett brev till kungen i Lissabon med rapporter om det nyupptäckta området. Där fanns infödingar som var ett ”vilt och okunnigt folkslag” men å andra sidan var ”mycket renliga och friska”. Skrivaren var särskilt chockerad över att de samfällt ”blottade sina könsdelar lika ogenerat som ansiktet”. Något litet anar man hans känslor när han beskriver en av kvinnorna:

Hon var sannerligen så välskapad och rundhyllt och hennes blygd (som hon inte blygdes för) så täck att skåda att många kvinnor i vårt eget land skulle bli skamsna om de finge se en sådan fulländning och betänka sin egen ofullkomlighet på det stället.

Det som framför allt tycks lovande för Caminha är emellertid inte dessa kvinnor och ej heller någon sorts materiella rikedomar som det nyupptäckta området skulle kunna avkasta utan möjligheten att missionera och omvända vildarna till kristendomen (sedan man fått dem att täcka sin blygd). Det restes ett kors på stranden och fader Enrique ”steg upp på en hög predikstol” medan ”menigheten”, det vill säga de nakna vildarna, satte sig i sanden. Fader Enrique höll en ”högtidlig och uppbygglig predikan och talade om hur vi hade dragit ut och funnit detta land såsom det anstod Kristi riddares kors i vars tjänst vi seglade över haven”.

Vildarna förstod naturligtvis inget eftersom det saknades ett gemensamt språk men de visade sin mottaglighet inför budskapet genom att liksom portugiserna kyssa korset.

Caminha hade gott hopp om att det statsfinansierade upptäcktsprojektets mål skulle kunna nås:

Jag tror inte att Herren förde oss hit av en slump. Ers majestät som hyser en så innerlig önskan att utbreda den heliga katolska tron ska förvisso verka för infödingarnas frälsning. Gud give att denna uppgift kan fullföljas utan svårighet.

Det är för mig en svindlande tanke att portugiserna faktiskt gjorde sina enorma satsningar för något så, om du ursäktar mig, huvudlöst som att försöka omvända ett antal vildar till katolicismen. Det går liksom inte att förstå. Men när jag betraktar de missionerande strävanden som sporrar dagens Sverige så får jag ge mig och erkänna att ja, så gör människor och tidvis med vidunderlig frenesi.

43 reaktioner på ”Patrik Engellau: Handlade det om kryddor eller om att sprida Herrens löftesrika budskap?

  1. A skriver:

    Ja P.E, med den skillnaden att dagens missionärer är satanister rakt av. Det fungerar som så att man hela tiden definierar det goda i motsats till det onda. Väljer allt bra nu och väljer bort allt dåligt som är uppenbart på kort sikt. Detta legetimerar makt att undanröja hindren för det goda lyckoriket. Detta undanröjande är själva satanismen. De handlingar som kommer att vara ”nödvändiga” för att uppnå det ”goda” råkar av en händelse sammanfalla med satans mål att undergräva och att skapa lidande för människan. Och det spelar ingen roll om man betraktar satan som ett väsen eller inte, funktionen är fullständigt verklig och verksam. Satans mål kan vara tex: krossa familjen, förstöra tillit, splittra/söndra, förfula, hetsa raser mot varandra, stjäla, göra människor beroende, likrikta, minska reproduktionen, öka utbytbarhet/göra värdelöst, mindre ansvar, göra människor maktlösa. Det är bara att jämföra själv vad som händer framför ögonen på oss nu i Sverige hela tiden. Man måste se vad de GÖR.

    Mvh A

    Gillad av 12 personer

  2. Gunnar Eriksson skriver:

    Intressant läsning ! Kom att tänka på min f.d som tillhör Jehovas Vittnen. Totalt ointresse av politik , men som besatt att styras av praktisk religionsutövning. Puh ! Jag drog iväg , då jag var en underordnad varelse. Jag uppfattade det som hon var gift med auktoritet Jehova och hans son Jesus.

    Gilla

  3. svenne skriver:

    ”Om människor nu för tiden kan kollra bort sig själva med sådan envis beslutsamhet så måste det tidvis ha varit på samma sätt under den tidigare historien. Vad var det till exempel som motiverade fjorton- och femtonhundratalets portugiser att driva sitt översjöiska upptäckarprojekt?”

    Ett kännetecken för människan är väl att det finns en inbyggd drift att fundera över – och försöka ta reda på vad som finns ”bortom horisonten eller på andra sidan av berget”. Om man tar initiativet att företa en resa, för att verkligen få klarhet i detta, och det då visar sig att resan får en biprodukt i form av nyttigheter som går att omvandla till valuta så stimulerar detta givetvis till fortsatt resande med ”enorm förtjänst” som en stark drivkraft.

    Parallellt med den kommers som uppstår tack vare detta så utvecklas ju även den teknik som är nödvändig för att möjliggöra långresor mot okända destinationer. I och med detta startar en växelverkan som innehåller både teknisk och kommersiell utveckling och det måste väl betraktas som något positivt.

    ”Det är för mig en svindlande tanke att portugiserna faktiskt gjorde sina enorma satsningar för något så, om du ursäktar mig, huvudlöst som att försöka omvända ett antal vildar till katolicismen.”

    Jag tycker också att detta är svårförståeligt, men det fanns kanske en baktanke att ”tämja vildarna” för att lättare kunna handskas med dem om de impregnerades med samma kristna ”värdegrund” som portugiserna hade som rättesnöre.

    Reinfeldt anser ju att ursvenskarna är barbarer, och han försökte rätta till detta genom att importera – enligt vad han anser – mer förfinad kultur utifrån i ett försök att rätta till problemet. Det sker ju nu en febrilt missionerande aktivitet – bland de politiker och andra som anser sig representera godhet – för att omvända den motsträviga svenska befolkningen till den rätta ”grundsynen”, men detta kommer givetvis att bli ett fiasko precis som portugisernas försök att omvända vildarna liksom tidigare insatser för att ”förbättra integrationen”.

    Gillad av 2 personer

    • Spiro skriver:

      Nu är det nya tongångar
      Nationalismens renässans är här. Vi lever just nu i en brytningstid där det gamla unkna etablissemanget och deras bandhundar kastas på historiens soptipp i land efter land, sade Gustav Kasselstrand i Malmö samtidigt som han pekade mot vänstern.

      Partiledaren talade också om framtiden för Sverige. Även om den på flera sätt ser mörk ut finns ännu den starka svenska folksjälen kvar, förklarade han, och den tänker hans parti väcka till liv.
      – Revolution är ingen tebjudning, och att ta tillbaka friheten i Sverige är inte heller någon tebjudning, men nån ska göra det. Krävs det att vi står på gator och torg, så gör vi också det. För vi kan inte lita på att Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Ulf Kristersson eller någon av de andra pajaspolitikerna kommer göra ett ärligt handtag för Sverige. Utan det krävs att vi själva är den förändring vi vill se i samhället.

      – Det måste bli mer tåga i svenskarna, som vi var förr i tiden, men den folksjälen finns kvar. Vi måste bara väcka den. Så länge jag lever är Sverige inte förlorat, så länge vi lever är Sverige inte förlorat!, förklarade Gustav Kasselstrand för åhörarna.

      – Det kommer en ny tid, en ny tid där politikerna ska sätta det egna folket främst. Den tiden ska vi vara pionjärer för. Våra idéer ligger i tiden och vi kommer få uppleva den dagen då våra idéer är regeringspolitik. Sanna mina ord!”

      Så talar en sann politisk ledare.

      Gillad av 8 personer

      • Ms skriver:

        Tyckte också det var mycket bra, det krävs en enorm målmedvetenhet. Nå håller Herr Kasselstrand kursen så kan han påräkna sig mitt stöd till evigheten.

        Gillad av 3 personer

  4. Tomas skriver:

    Grunden till många skeende är väl människor som vill utmärka sig och ofta i en situation av nöd eller tristess. När bollen kommit i rullning, ibland startad av en envis gaphals som fått med sig flera gelikar i t.ex. nätverk, krävs bekräftelse av en galen ide’ genom att hota/tvinga oliktänkande till bekännelse. Galningarna känner ofta oro för att ide’n inte är bra vilken stillas av allas acceptans. Tänk om galningarna kunde vara nöjda med att tro på sina egna ide’er då vore problemen färre.

    Gilla

  5. På samma fläck skriver:

    Människan använder ständigt och jämt sig själv som mätstock. Det gör även kulturer. Vi ser sällan det absoluta – utan mest skillnader. Varken människan själv eller kulturer är en gång för alla givna. Vi föds med olika personlighetsdrag, in i varierande miljöer och får därmed olika levnadsomständigheter. Inom vissa ramar sker ständigt formativa livsval. En del aktiva. Men de flesta bara finns där som något redan givet. Och ingen individ kommer någonsin ut helt lik någon annan.

    Men ändå förblir det meningsfullt att söka en mänsklig kärna. Likt den vi söker hos övriga djur, i form av morfologi och i beteendemönster. Vi söker då det som ständigt går igen, oavsett skiftande förhållanden. En slags kvarstående kärna. Och då handlar det i hög grad om arv. Vad vår gener sjunger för sång inom oss.

    Men det finns ett stort aber. Allt arv har utmejslats tillsammans med miljön.
    Den har hela tiden funnit med – från protoplasmans närhet inom cellen – och ut i den mer storskaliga externa miljön. Så även om avsikten är att komma åt mer hårdför genetik så kommer vi nästan aldrig undan miljön själv.

    En gång i tiden kunde vi söka mänsklig likhet och olikhet med hjälp antropologisk kunskap. Men den kunskapen ligger i dag mest inlåst som dokumentation i dammiga arkiv. De kulturskillnader vi möter i dag utgör endast en liten spillra av allt som tidigare gått före. Vi ser kulturell mångfald genom ett mycket smalt rör. Tror vi att vi ser hela människan – tror vi fel. Det blir lite som att besöka Saxnäs, och tro att man därigenom sett hela Sverige.

    Så även den antropologiska vägen präglas av många stängda dörrar. Men trots det kan antropologisk kunskap säga oss rätt mycket. Vänd mot oss själva ser vi att vi lever i en extremt materialistisk kultur. Men vill man komma åt människan som en slags kärnprototyp, bör man koncentrera sig på tiden som föregick materialismen och jordbruket. För det är i jägar- och samlarsamhällen vi bäst närmar oss de förhållanden som mejslat fram människan som biologisk varelse.

    I den typen av mer ursprungliga samhällen, som man lyckats studera, visar det sig individuell status utgöra något viktigt. Vardagsmänniskan vill gärna luta sig mot större auktoriteter, än sig själv. Till individer som står för mer i förmåga eller i kunskap. Sant eller inte spelar mindre roll.

    Något som ständigt återkommer är anordnande av stora fester, där alla i samhället bjuds in. En del hövdingar kan hålla på i åratal för att bygga upp festresurser. Och sedan bränna av dem i en slags megafest – som pågår under en längre tid. Kärnan tycks vara att sång, festande, mat, social samvaro och övriga utsvävningar binder människor samman. Och den som iscensatt det vinner i status. Och därigenom i egen auktoritet – över andra.

    Kanske innehåller melodifestivalen delar av festen moment. Fast med tittaren på läktarplats. Och fenomenet Greta speglar kanske vårt behov av auktoriteter, kombinerat med en viss svaghet för barn och yngre. De som kan föra våra förhoppningar vidare. Där de egna tillkortakommandena osynliggörs.

    Vad vi då ser är inte en smartare människa. Utan bara en spegling av vårt eget behov av vägledning. Ungefär som inom religion. Och att vi lätt förväxlar detta med progression. Men att människan i själva verket mest nöter på samma fläck.

    Gilla

  6. Christer L skriver:

    Min uppfattning är att religion aldrig varit och aldrig kan bli något sakligt och begripligt. Det handlar om något utanför vår sinnevärld. Men vi kan iakttaga hur märkliga saker händer och sker, som tycks bero på gudomliga eller andliga orsaker. Ta det här med brasilianskor. De är ju än idag gudomliga i sin märkliga frimodighet. Deras själar tycks leva på en annan nivå än såväl den latinska machismo som den nordiska feminismo.

    Gilla

  7. Min strand skriver:

    Ja det fanns väl olika drivkrafter, pengar, blygd, ära och religion i en salig blandning, och du glömde väl det som alltid varit en stor drivkraft för mig och som är ett av människans främsta kännetecken, nämligen upptäckarlusten. Det är främst därför jag skriver på dessa sidor, jag följde inte politiska tankespår som ung utan bygger min värld nu, sten för sten, och DGS är det bästa stället i Sverige för detta. Igår skrev någon att DGS är kvasiintellektuellt, jag vill då veta var den intellektuella samhällsanalysen sker, för i min erfarenhet så förlorar man sig bland experter bara i detaljer, så har det varit i hela min karriär inom affärslivet, folk ser aldrig skogen för alla träden. Visst är diskussionen om träden mycket intellektuell och sofistikerad, men varför finns det så ofta plats för en liten pojke som pekar på en bar röv? Detta har varit min roll, det är inte populärt, och så uppfattar jag DGS också. En massa barn som pekar på en bar röv. Finns det forum som gör detta bättre så skicka gärna förslag.

    Så jag tror att upptäckarlusten drev portugiserna också, jag minns när jag var yngre hur fascinerad jag var av att förstå världen och rotade i filosofi och studerade fysik, sedan bar det iväg ut i världen. Jag vet inte om ni upplevt en kulturchock någon gång, mina starkaste upplevelser av detta har varit när jag kommit tillbaks från öster, och var åter bland alla ohyfsade och buffliga svenskar. Tänk att ha fått resa ut innan allt var känt, det måste ha varit fantastiskt, ut på havet mot en horisont bakom vilken ingen varit! Jag undrar hur detta bli för de som nu är unga, de kan se hela världen på Google Maps och Google Earth, och blir kanske blasé? Vi riskerar nog också att de tror att alla är svenskar…, man måste uppleva en kultur på nära håll, något som är uppenbart att nästan inga politiker gjort, de verkar vara de minst beresta av alla, från början näriga, fulla av räddhågsenhet och dödsångest så varje dag har gått åt att raka åt sig fördelar, inte leva. Så kan vi förstå att de inte vill låta någon annan leva fri heller, de kan bara förstå världen på ett sätt, ett allt mera religiöst sätt, och måste därför bort, på ena eller andra sättet, de kommer inte att förbättra detta, jag hoppas att Patriks artikel ovan betyder att han förstår detta? För de som vi i Sverige förstår sämst, och som icke-religiösa människor förstår sämst, det är de religiösa. Det är nästan omöjligt att förstå denna drivkraft om man inte har den själv. Vi kan dock betrakta hysterin i samhället som håller på att byggas upp, feminism och metoo, invandring och islam, och klimatet, alla är uttryck för att folk söker en större mening med sina liv, det kan inte vara en tillfällighet att vi är de mest sekulära och samtidigt de mest hysteriska och naiva på dessa områden, återigen verkar Greta passa perfekt, det är som blödande Maria-statyetter, vi har i lönndom skrattar åt dessa religiösa som tror på sådant, nu börjar vi få det också i Sverige.

    Så de som styr drivs nog av pengar, blygd, ära och religion i lika delar. Pengar får de, EU hägrar, och blygd också, Bryssel är Europas huvudstad för prostitution, äran är uppenbar, i TV så hyllar de varandra på alla galor och på Nobel dunkar de varandras ryggar, och religionen den ser vi växa fram. Det enda vi INTE ser är att de har upptäckarlusta, istället lever vi i en tid när en dogma formas och stelnar, det går snabbt, det är som snabbstelnande cement, och den religion som skapas är ett hafsverk, där metoo skall samsas med att vissa föräldrar kastar syra i ansiktet på sina egna döttrar. Vi utanför ser skogen med många bara rövar, frågar är hur man kan väcka folk? Jag funderar på om äran är en väg? Vi måste attackera där det gör som ondast, på de mest uppenbara motsägelserna och visa att de uppmuntrar ondska istället för godhet, våldtäkter istället för jämställdhet, våld istället för trygghet, och växtgifter istället för CO2. Vi måste angripa deras ära, deras ryggdunkande Nobel. De borde skämmas, istället för att vara stolta, jag tycker deras slutenhet och hysteriska tonläge tyder på att de är så rädda för att de har fel, de sluter sig i varandra och höjer tonläget för har de fel så har de fel om allt.

    Gillad av 9 personer

    • pllay skriver:

      Varför ser vi dem som något vi måste bekämpa och besegra, som fiender?
      Så snart vi definierar dem som fienden blir vi deras fiende, de har makten, motivationen och resurserna, låt dem öda detta på något annat än att bekämpa oss.
      De är en hop lämlar på väg till havet.
      Låt dem dränka sig.
      De kan inte räddas från sig själva och sin religion, släpp dem fria i sin övertygelse om att de räddar världen och människorna. Sök i stället skydd i säkerhet.
      Vi måste lyfta blicken och se hur vi ska återuppbygga landet när de är borta, efter katastrofen.
      När 80% av befolkningen i panik och religiös extas önskar större och snabbare förstörelse av vår kultur och vårt land bör man inte stå i vägen för den lavin av ondska och dårskap detta innebär, nej, ett steg tillbaka, skåda eländet och se framåt mot återuppbyggnaden.
      Historien måste ha sin gång och dagens dårskap har ännu inte nått sin kulmen men havet anas där borta.

      Gillad av 1 person

      • Min strand skriver:

        Jo, detta kan du ha rätt i, och det är väl det som sker, jag bara fruktar än mera galna förslag, som exempelvis att tvinga ihop svenska barn och invandrare, något som man aldrig utsatt sig själv för, inte vill man fylla hela riksdagen med invandrare, samma på tv och alla tidningsredaktioner, de enda som får plats är onkel Toms, vi har INGA riktiga muslimska program, för ingen vill ha det och det hade väckt svensken. Så jag fruktar sådant, och att de börjar konfiskera vår egendom och begränsa rätten att lämna landet med eventuella korvören.

        Trots allt har du nog rätt, de dränker sig själva och nästan inget vi gör kan rubba det.

        Gillad av 1 person

      • Matte skriver:

        Och när de vill sterilisera sig för att rädda världen, stå inte ivägen, räck dem saxen.

        Men lägg inte för mycket energi på dem. Vi ska främst stärka oss.

        Gillad av 1 person

    • olle reimers skriver:

      Jag tror att du satte fingret på deras svagaste punkt.

      Deras kroppspråk och anspråk talar för det. Den ”humanitära stormakten” är det yttersta uttrycket för det.

      De är de sista och de vet om det. Därför försvarar de sitt territorium med alla medel. Alla masker är kastade.

      De har ingenting kvar utom att förnedra sig själva med lögner och utfall. Efter oss syndafallet, tycks de säga.

      Låt dem försvinna för gott så snart som möjligt.

      Gilla

    • M skriver:

      Ärans väg trodde fransmännen på när de gick ut till WW1. Man skulle vinna pga ”esprit”. Religion trodde korsfararna på och det gick igen i 30-åriga kriget och på Nord Irland. Jag tror du måste ned en nivå under dessa begrepp för att förstå människors drivkrafter. Social motivation, vi är sociala djur, vi vill förstå vår värld, men inte enbart det, vi vill ha en position, vårt hem, vår trygga punkt i tillvaron dit vi kan komma tillbaka. Vi vill ha värme och kärlek. Du tror väl det är en motsättning jämfört med vad du skriver, men det är det inte.

      Och du kan inte ”väcka någon” utan en klar bild av hur det är. Inte med känslor, inte med retorik, inte med hänvisning till retoriska figurer.

      Gilla

    • M skriver:

      Definiera vad som är ”ära”. Är det att ge sig ut på ett riskabelt företag och klara det och vinna social position? Jubel för att man vågat och lyckats? Mäts det dessutom inte i form av resultatet? Var det meningsfullt eller inte?

      Gilla

    • Bengt skriver:

      ”Varför går det inte att förstå? Det är väl den enklaste sak i världen att förstå? Du koketterar med din sjuka upplysningsindoktrinering. Du förstår innerst inne.”

      Så kan du ju inte skriva. Du kan inte överlämna till 1000-tals människor som läser detta att gissa vad du tänker. Så spotta fram det; vad är de som är så enkelt att förstå? Explain, as you would a child.

      Gilla

  8. Göran Holmström skriver:

    Lysande text, egentligen så kastar man bara om orden lätt så blir budskapet kristallklart.
    Kryddar man bara Herrens löftesrika budskap lite extra. Så går det att sälja en gång till. Man kan till och med hävda att man uppfunnit hjulet igen.
    Och på sjätte dagen skapade Socialdemokraterna Hen-människan.
    Den sjunde gick dom ur husen för att protestera mot alla orättvisor ,
    särskilt dom dom själva ansåg sig utsatta för.

    Gillad av 2 personer

  9. Peter skriver:

    Huvudet på spiken men om man lyckas gifta ihop intresset för peppar med frälsning av nakna infödingar så har man en blandning av drivkrafter som motiverar de flesta.

    Gilla

  10. Jan Andersson skriver:

    Tävlingsinstinkt, att komma först. Oftast för att ta revansch för en oförrätt eller förbiseende. En ofta förekommande manlig defekt, ibland också kvinnlig. Hela idrottsvärlden lever på detta energislöseri; att visa vem som orkar stå längst på ett ben med en pinne i röven.

    Nyfikenhet. Är jorden rund som ett klot eller? Nån jävel måste veta, varför vet inte jag? Jag orkar inte höra allt skitsnack om att jorden är platt längre, måste snacka med kardinalerna i morgon efter mässan för att få loss litet ur missionärsfonden som räcker till ett par båtar.

    Affärssinne. Guld betalas bra! Och vem vet, kanske hela jordens jävla baksida är full av guld som man kan sno eller köpa görbilligt. Om jorden nu är rund, vill säga. Men man måste ju få avkastning för risken. En resa, sen kanske man har sitt på det torra?

    Återgäldande av en favör. Kyrkan betalade skeppet, så nu måste ja hålla litet show här och predika litet fast invånarna naturligtvis inte begriper ett skit, och skriva hem om att det är gjort så kyrkan får litet valuta för pengarna. Frågan är hur i hela friden jag skall kunna få brevet frankerat och postat. Äsch, jag får väl ta det med hem själv och posta på La Gomera när vi fyller på färskt. De måste väl ha en postbåt varje månad i alla fall?

    Gillad av 2 personer

  11. M skriver:

    77 sidor Hegel, ”Historiefilosofi nu”. Tankarna går, Hegel skiljer på individ och dennes tänkande och de mer genomgående tankar och företeelser som kännetecknar samhällen och kan spåras i kultur, religion mm. Det är intressant för den dialektik mellan individ och samhälle han bygger upp stämmer ganska väl med ett systemorienterat synsätt med olika system och individ kontra dessa. mekanismen för att bilda gemensam syn och åsikter kan spåras till individens sociala motivation och den jämkning och anpassning via diskurser/kommunikation som sker i de system individen refererar till/är del av. System har intresse av sitt fortbestånd, överlevnad och försvarar sig. Tankens kraft och föreställningar och handling är det primära för att skapa samhällen, men ekonomin skapar restriktioner och pekuniära intressen. Nog var spanjorer och portugiser ute efter att knäcka de landväga handelsmonopolen själva nå producenterna direkt. Det var makthavarnas intresse, systemens intresse, men kanske inte direkt individernas, de som utförde arbetet, även om de ville vinna ära och berömmelse.

    Gilla

    • M skriver:

      97 sidor! Märklig beskrivning av Afrika och negrer! Helt utan moral. Säljer sina barn. Får det bättre som slavar (undrar om han sett ett slavskepp…) Hyfsad beskrivning av Nord Amerika och Sydamerika. Han skiljer på tre karaktäristika: Det öppna stäpplandet. Floddalarna. Kustområden.

      Karaktäristiken av Nord Amerika och de gränslösa vidderna och fortgående koloniseringen och bristen på yttre fiender är intressant och hur det protestantiska religiösa livet påverkat och mångfalden av församlingar och knappt spirande stat påverkas just av tillgången på jord.
      Intressant, det skrevs 1820, och han ser framför sig en förändrad värld när trycket måste kanaliseras inåt. Kanske det är kring 1920-30 då man stängde för invandring som det skedet inträder. Men han lämnar Amerika, för den filosofiska historieskrivning han ämnar göra tar sin grund i länderna kring medelhavet där ”anden” eller ”kollektivt medvetande” tar språng i utvecklingen bl.a. religiöst.

      Intressant att se hur det tidiga 1800-talet tänkte. Hegels läror är ju, enligt honom, en realisering av anden (spirit), en objektiv abstraktion! En ide. Anden är tidlös i nuet, men uttrycket förändras historiskt. Historisk filosofi finns i ett nu.

      Gilla

  12. Rikard skriver:

    Hej.

    Varför måste det vara vinning eller idé?

    Vad tros om detta: människan drivs av nödvändigheter (vinning), men lockas av välfärd (idé om ett gott liv, inte det svenska socialförsäkringssystemet). Piska och morot, helt enkelt.

    Att ständigt förbättra metoder för vinning blir då nödvändigt för att förverkliga idéen om det ljuva livet.

    Att ta ifrån oss nödvändigheten att tänka fram nya idéer blir då ett ok vi inte axlat frivilligt, eller ens av nödtvång.

    Nära min tomt sipprar en liten rännil. Det irriterar mig att vattnet rinner bort, då jag hade kunnat ta det tillvara (förspilld vinning). Således, med markägarens godkännande, gräver jag för hand om en smula. Innan första stöten med spettet tänker jag dock igenom det hela och får idéer. Allteftersom förädlas idéerna via arbetet – gropen jag tänkt mig måste bli mycket mindre då stenarna är för stora, varför ett annat kärl måste konstrueras och så vidare.

    Vinningen för mig är vatten till plantorna. Vinningen för markägaren är att jag hjälper honom städa undan ris och spill från avverkning. Av arbetet får jag nya idéer.

    Jag undrar hur Hegel och Marx ställt sig till att bryta sten, hugga rötter, skotta lergrus, med mera.

    Kanske hade de haft många långa utläggningar om det ena eller det andra – de hade ju stora idéer och storslagna ideal – men hade det blivit något arbete utfört tro?

    Kanske det är så, att kroppsarbete borde vara ett krav för filosofer, humanister och samhällsvetare, särskilt av världsförbättrarslaget?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS En annan sak: den äldre generationen kom med goda råd om hur arbetet skulle kunna utföras – jämnåriga och yngres förslag gick mer ut på ”hyr XX att göra det med grävaren” eller ”åk och köp A, B,C och D”. Lustigt, på sitt sätt. DS

    Gillad av 3 personer

    • M skriver:

      Hegel hävdar att frihet är just att kunna tänka och så agera. att agera är människans lott, så jag gillar din berättelse där du gräver där du står. Men om nyfikenhet och agerande dvs verifiering av världen driver oss vid sidan av annan social motivation så är det inte säkert att ”lustprincipen” avgör, utan att göra är en del av att vara! Tillfredsställelsen av att ha gjort något som fungerar räcker kanske?

      Gilla

  13. Magnus Eriksson skriver:

    Det var nog inte bara för att omvända infödingarna till kristendomen som man drog ut på långa, riskabla sjöresor. Man ville ha guld och silver och kryddor. Kryddor var mycket värdefulla på den tiden. Som exempel ville Nederländerna ha monopol på den dyrbara muskotnöten. Den odlades bara på några få öar i trakten av Indonesien. Holländarna såg till att de hade dessa öar i sin ägo utom en (eller del av en) som ägdes av engelsmännen. Detta ledde till krig mellan Nederländerna och Storbritannien, muskotnötskriget. Det slutade med att Nederländerna fick överta Storbritanniens ö mot att Storbritannien fick överta en ö som Nederländerna ägde i Amerika, nämligen ön Manhattan.

    Gilla

  14. Snackademiens anständiga sekreterare skriver:

    Det ena uteslöt nog inte det andra, rikedom tackar få nej till.
    Richard Sörman skrev häromdagen om Foucault och vår vilja till makt, och den går att beskåda på vilken skolgård som helst.
    Jag uppfattar att det ligger i vår natur att vilja ”erövra” – inte nödvändigtvis lägga under oss (även om den tendensen oxå finns) – men en strävan efter att bemästra vår tillvaro, att ha kontroll. Det vill man ha av många skäl som t ex att kunna eliminera hot och göra tillvaron förutsägbar för att ytterst kunna överleva.
    Vet inte om uttrycket fortfarande används, men mina barn pratade i tonåren mycket om ”äger”, oftast i en överförd bemärkelse som t ex den som sprang snabbast i klassen – han ”ägde”.
    Intressant hur orden används och vilken betydelse man lägger i dem – kanske inte alltid helt entydigt.

    Gilla

  15. mktafSkum skriver:

    Tack Magnus E. just vad jag tänkte skriva. Ön med muskot blev värdelös dock ej Manhattan. Så mycket krig och ett så surrealistiskt resultat. Nathanael´s muskot av Giles Milton ger en fin uppfattning om vad som verkligen lockade alla äventyrare att trotsa all världens faror. Bra bok.

    Gilla

  16. olle reimers skriver:

    När drivkraften att bli rik är tillfredsställd; vad återstår?

    Man vet inte riktigt varför man ville bli rik. Kanske tänkte man som ung att pengarna skulle göra att man fick förverkliga sina drömmar. Men vilka drömmar då? Lyx? Revansch? Trygghet?

    Det räcker inte som förklaring. Den som är rik vill bli ännu rikare; ad infinitum.

    Bygga, skapa, bli berömd, få erkännande, få evigt liv.

    Bortom allt detta ligger något som inte ingick i beräkningarna från början: få makt över andra. Känna maktens berusning. Den känner ingen som inte haft den. Den är knepig; minst sagt.

    Makt innebär att man kan förmå människor att göra saker därför att jag säger att de ska göra det; inte för att de själva vill.

    Kan man flytta kompanier så kan man snart flytta arméer. Världen blir ett schackspel till slut.

    Affärsmän tävlar med andra afärsmän. Vem är rikast, vackrast, bäst, starkast.

    Politiiker tävlar med andra politiker.

    Bara de som är på samma nivå räknas.

    Till slut blir det makten över hela världen som gäller. Det är vad som gäller nu. Därunder finns inga skyddsnät. Uppåt, uppåt!

    Rothschild, Rockefeller, Queen Elisabeth, Hillary Clinton, Macron, Löfven etc.; är alla galna av maktens berusande effekt.

    Nu, när pendeln slår tillbaka är de som farligast.

    Gilla

    • M skriver:

      Top dog! Ser det som social motivation, självhävdande, visa att man är högt upp i hierarkin. Annan motivation jag finner i litteraturen är Verifiering eller förståelse, Värme/kärlek, Anknytning och fysisk motivation. Självhävdande och Verifiering kan nog ses som motivation att trotsa riskerna att ge sig ut på haven i träbåtar, erövra den nya världen, finna rikedomar, Din poäng om att befinna sig i toppen, om så bara på låg nivå som projektledare, är alldeles korrekt. Adrenalinpåslaget måste upplevas, meningen upplevas, återställandet upplevas. Men position, roll, trygghet, anknytning kan upplevas på mycket lägre nivå. Lojalitet och identitet med organisationen. Men att påverka och styra är en kick i sig. Belöningen följer förhoppningsvis som ett resultat (pekuniärt i längden,. mätare av prestationen och omgivningens bedömning). Tror det ändå är behovet att skapa, att konstruera, att påverka dvs att verifiera sig själv och omgivningen som är drivande, men resultat krävs och det kan vara alldeles omöjligt att få feedback i dagens organisationer. Sjuksköterskor och lärare jobbar för att det är deras jobb, men brist på resultat dvs skolans resultat, elevernas resultat, den pekuniära belöningen fräter på självkänslan. Mana anger ibland skillnaden mellan elever i form av förmåga att skjuta upp belöningen dvs studiebegåvade har detta i sig. Man strävar länge utan resultat. Tror det ligger mycket i det, men vad med ala professorer som strävar hela livet utan att producera förändring? Vad är det då som driver? Top Dog? Group Think?

      Gilla

    • M skriver:

      Tänker på kompisens berättelser från Operakällaren, där han var servitör (de fick dricksen, inte köket). En chefsperson brukade frekventera med gäster och ge grundligt med dricks. Så kommer han dit som pensionär och tror han ska få samma bemötande. Ingen brydde sig. Han förväxlade rollen med sig själv. Bildt, Hökmark och någon till var ofta där. Högdragna. Palme med en uppsättning bidragsfikande afrikanska potentater. Prinsen i chambre separee. Ja du milde. Japaner mumsade förnumstigt på gravad lax. Amerikanska dollarturister såg Sverige från Operabaren.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.