En bisarr kulturkamp pågår i Sverige. Morgan Johansson har tillsatt en utredning som vill förbjuda nazistiska symboler, vilket även kan innefatta runor. Kanske inte alla runor, men såna som kan tänkas förekomma på halssmycken, affischer eller T-shirts i kretsar som regeringen klassificerar som nazistiska. Att Nordiska Motståndsrörelsen hör dit råder väl ingen tvekan om. Men hur ska man förhålla sig till grupper som helt enkelt gillar fornnordisk mystik? Jag tänker till exempel på Nordiska Asasamfundet, Samfundet Forn Sed eller Tolkiensällskapet Forodrim, eller den lösa krets av forntidsromantiker som från tid till annan fylkas runt runstenar och gravhögar. Är dom också nazister?

2016 larmade tidningen Dagen om att dessa sammanslutningar minsann inte är så oskyldiga. Bland annat avslöjas att det bland grundarna till Nordiska Asasamfundet fanns personer som varit medlemmar i Sverigedemokraterna. Jag har för mig att Jimmie Åkesson under SvTs partiledarutfrågning i höstas svarade fel på frågan om var Rökstenen låg och det kanske var tur för honom. Just vid Rökstenen brukar nämligen Nordiska Asasamfundet hålla sina årliga midsommarblot, och att förknippas med denna kultplats kunde ju ge dålig publicitet i tidningen Dagen.

När blev svensk kulturhistoria nazistisk? Att förbjuda runtecken i Sverige är ungefär som att förbjuda hieroglyfer i Egypten, eller göra det politiskt problematiskt att använda kilskrift i Irak – eller som att hacka bort tusentals solkors från indiska tempel, bara för att en österrikisk korpral vid namn Hitler en gång använde dem som logotyp.

Inte ens IS-flaggan är ju förbjuden i Sverige. Eftersom den var en symbol redan innan Islamska Staten bildades, och bruket att bekämpa otrogna under svart fana kan ledas tillbaka till Mohammed, anses den inte utgöra någon ”hets mot folkgrupp”. Men det gör alltså runorna. Eller vissa av dem om man får tro Morgan Johansson.

Runorna är enligt nordisk mytologi en gåva från Oden, och lustigt nog har Oden och Mohammed en del saker gemensamt:

-De var båda krigare.
-De gav upphov till varsin religiös kult.
-De färdades på varsin flygande häst.
-De författade varsin märkvärdig bok.
-De var ungefär samtida.

Den sista av punkterna kanske kräver en förklaring. Under delar av 1800-talet betraktades Oden som en historisk person och placerades ofta längst bak i den svenska kungalängden. Numera är de flesta överens om att han är en myt. Men eftersom han trots allt författat en bok (Havamal), samt äger personlighetsdrag som inte går helt i linje med gängse stereotypen för gudar, kan man inte utesluta att han lånat drag från någon existerande klanhövding. Denne kan i så fall ha levt ett par århundrade före vikingatiden, alltså ungefär vid Mohammeds tid.

I likhet med Mohammed var Oden en krigare. Eftersom han gett namn åt orter i Danmark och södra Sverige, är det en rimlig tanke att han kom söderifrån och trängde undan den kult som fanns där innan.

För det ändamålet disponerade han en flygande häst vid namn Sleipner. Även Mohammed flög på en häst, vid namn Buraq, men bara en enda gång. Exakt vart färden gick preciseras inte i Koranen, men enligt muslimsk tradition tillbringade han en natt i Jerusalem, som därför räknas som islams tredje heliga stad efter Mecka och Medina. Oden befann sig desto oftare på flygande fot. Säkert besökte han flera gånger Miklagård, en känd stad under vikingatiden och ofta nämnd på svenska runstenar. Staden, som numera heter Istanbul, kan alltså enligt samma logik sägas tillhöra svenska asadyrkare.

Mellan krigsherrarna fanns också skillnader. De böckerna de producerade visar på två helt olika personligheter. Koranen manar till oförsonlig kamp mot icke-muslimer – och ursäktar för det syftet vad som idag skulle räknas som folkmord, stympning, slaveri, barnäktenskap och våldtäkt – medan tonen i Havamal är ganska försonlig mot främlingar:

Ofta illa veta, de som inne sitta,
vad slags folk, som farande komma.
Ingen är så bra, att ej brist han äger,
eller så dålig, att till intet han duger.

Den visdom Oden lämnar åt eftervärlden handlar nästan uteslutande om hur man ska bevara sitt vett, undvika dryckenskap, övermod och annan dårskap, och aldrig brista i vaksamhet mot ränksmidare och dumbommar:

Ovis man tror alla vara vänner,
som vänligt le;
han förstår icke, fast de stämpla mot honom,
om han bland sluga sitter.

Framför allt gav han oss ett skriftspråk. Såvitt jag vet det äldsta i Norden. Det är detta skriftspråk som Morgan Johansson och hans kollegor nu upplever som ett hot.

Om ont du märker,
säg, att ont det är,
och giv ej din fiende frid.