Saker och ting har ofta bäst före-datum. Det betyder att de vid någon tidpunkt slutar att fungera enligt plan. De kanske ruttnar eller möglar och så småningom förvandlas till mull. Mediciner tappar sin verkan, vinet förvandlas till odrickbar vinäger.

Vi vet med säkerhet att fascistiska rötter är väldigt giftiga. Man kan till exempel mala fascistiska rötter till fascistiska sågspån för att i smyg lägga ut på gatorna. Då kommer det att rycka i högerarmarna på alla som går förbi. Om det står någon där med en grön fana med runor och säljer medlemskap i Nordiska Motståndsrörelsen så kommer nästan alla att betala.

Det här gäller förstås bara om rötterna är tillräckligt färska. De får inte ha passerat sitt bäst före-datum. Om fasciströtterna har gått ut så kanske NMRs medlemsvärvare får en smäll på käften i stället för medlemsavgiften.

Exakt hur det ligger till med de fascistiska rötternas hållbarhet har forskningen ännu inte lyckats fastställa. Den seriösa fascistrotsvetenskapen är sorgligt outvecklad. Mina synpunkter i denna essä ska därför inte betraktas som något definitivt utan bara som inledande observationer som i bästa fall kan ge användbara hållpunkter för mer djuplodande och långsiktiga undersökningar.

En sak vet vi med säkerhet och det är att en fascistrot från 1988 fortfarande är fullt virulent. Då bildades det sverigedemokratiska partiet som alla vet har fascistiska rötter. Dessa rötter hotar fortfarande Sverige även om partiet inte med säkerhet sedermera har haft något tillflöde av friskt fascistblod. Sedan partibildningen har det gått 31 år. Vi kan därför med säkerhet konstatera att en fascistrot håller sig i minst 31 år.

En grundläggande fråga är hur man känner igen en fascistisk rot. En armbindel med swastika och ett idolporträtt av Mussolini är ganska säkra indikationer men de tydligaste tecknen handlar mer om bruna idéer. Den brunaste av alla idéer är att den egna rasen ska förädlas.

En brun idé kan låta så här:

Sterilisering har i vissa avseenden en mycket stor samhällslig betydelse. Detta gäller särskilt ur arvshygienisk synpunkt, i synnerhet som sterilisering av sinnesslöa i tillräcklig omfattning kommer att medföra en minskning av sinnesslöhetens frekvens i befolkningen. Den sterilisering som företages av sociala skäl är ur samhällets synpunkt också mycket väsentlig, då det därigenom förhindras tillkomsten av barn, som skulle komma att uppväxa under mycket ogynnsamma förhållanden.  

Detta skrevs år 1934 i boken Kris i befolkningsfrågan av de framstående socialdemokratiska tänkarna och vetenskapspersonerna paret Alva och Gunnar Myrdal. Därav får man tydlig ledning i frågan om de fascistiska rötternas hållbarhet. Det socialdemokratiska partiet har som alla vet inga fascistiska rötter. Något som sades år 1934 i dess namn har numera ingen toxisk verkan. Rötterna har passerat sitt bäst före-datum. 1934 är 85 år sedan. Vi kan alltså med säkerhet dra slutsatsen att en fascistisk rot behåller virulensen i 31 år, men inte i 85.

Det blir nu forskningens uppgift att malla in livslängden mer exakt. Detta kommer att få avgörande betydelse för Sveriges framtida politiska liv. Om rötterna visar sig leva i exempelvis 40 år är det nio år kvar innan moderaterna kan börja tala med sverigedemokraterna. Ulf Kristersson skulle i så fall kunna sikta in sig på att samregera med Jimmie Åkesson efter valet 2026.

Låt mig avslutningsvis ge några tips inför den fortsatta forskningen. Makarna Myrdals funderingar ledde inom kort till att tvångssterilisering infördes genom svensk lag. Wikipedia ger närmare detaljer:

De som steriliserades under 1934 och 1941 års steriliseringslagar var psykiskt sjuka, utvecklingsstörda och, under 1941 års lag, även personer med fysisk funktionsnedsättning (”svårartad sjukdom eller svårt lyte”) och så kallade asociala. I praktiken steriliserades framför allt kvinnor – många unga och från socialt utsatta grupper – på ganska godtyckliga grunder, exempelvis för att en läkare bedömde dem som promiskuösa eller som tattare… Syftet med steriliseringspolitiken var bland annat rashygien, folkhälsoskäl, ekonomiska besparingar och kontroll av asociala. Denna praxis nådde sin kulmen vid mitten av 1940-talet.

Detta skedde under socialdemokratiska regeringar (och samlingsregering under andra världskriget). Men eftersom inget av de inblandade partierna har några fascistiska rötter inser man att roten förlorat sin toxicitet sedan mitten av 1940-talet. Den håller sig därför kortare tid än 75 år.

En mycket djärv hypotes bygger på observationen att denna lag till rasförädlingens främjande upphävdes först år 1976. De fascistiska rötterna levde alltså år 1976 men de partier som vid det laget regerade Sverige har idag inga fascistiska rötter.

Förstår du? En fascistisk rot från 1976 har gått ut idag, men inte en fascistisk rot från 1988! Om forskningen kan bekräfta detta så betyder det att det troligen blir fritt fram att samarbeta med sverigedemokraterna senast om tolv år, alltså vid valet 2030.