Mohamed Omar: April – en dikt av Olof Thunman

Mohamed Omar

En poet jag ständigt återkommer till är Olof Thunman. Han föddes 1879 och avled 1944 och är mest känd i hela vårt land för gånglåten ”Vi gå över daggstänkta berg” som skrevs en kväll i juni i Sörmland då poeten var en ung man.

Olof, som gärna kallade sig själv Olle, föddes i Uppsala och studerade senare nordiska språk vid universitetet. I Stockholm utbildade han sig till konstnär vid Konstakademien. Han debuterade sent, 1919, med Pan spelar, och därpå kom regelbundet nya diktsamlingar – Olandssånger, 1927, Från färdväg och fornbygd, 1929, Mark och vindar, 1935, Visor från vidd och vrå, 1939. Dessa böcker finns inte att få tag på i bokhandeln och trycks inte på nytt. Ytterst få av dikterna finns utlagda på Internet. Det är jag som lagt ut de flesta av dem.

Thunman älskade Sverige och Uppland – han var nationalist och provinsialist, fosterlands- och hembygdsromantiker. I många av sina dikter skildrar han det uppländska landskapet. Han har skrivit vår landskapssång: ”Här ligger landet” eller ”Upplandssången”. Han var en vandrande trubadur som besjöng träden, fåglarna och bäckarna. Han valde som personlig symbol Pan, den lurvige Pan, skogens gud. Man kan säga att han var vad Karlfeldt var för Dalarna, Bååth för Skåne och Fröding för Värmland. En stor skillnad mellan honom och dem är att Thunman är mer eller mindre bortglömd.

Hans dikter om Uppland handlar om årets gång, om de stora högtiderna, om sagor och myter, om hur forntiden lever i nuet. Det är därför jag, som intresserar mig för hur svensk kultur formats i samklang med årstidernas växlingar, har haft så behållning av hans dikter.

Vandraren Thunman gick hela sitt liv över daggstänkta berg. Livet och naturen hade ständigt ett friskt, daggvått skimmer över sig. Och längst bort hägrade som i sången ”fågel Fenix land”, sagolandet som ”skiner av kristaller och rubiner”.

Mohamed Omar (Eddie) vid Olof Thunmans grav på Alla helgons dag 2017

Dikten ”April” är hämtad ur samlingen Mark och vindar från 1935. Här jämför han det skiftande och nyckfulla aprilvädret med en ung och blond valkyria. Thunman hade ett stort intresse för arkeologi och historia – han blev med tiden en lärd man – och hans dikter är fulla med motiv hämtade från vikingatidens värld. Hans älsklingsrätt var fläsklägg med rotmos. Evert Taubes nekrolog över Thunman avslutas med denna rad: ”Nu är han död, men lever än – som Pan”.

Och solen lyser den ena dagen
så lovande varmt och skönt.
Och i den knoppande hasselhagen
börjar fornan skifta i grönt.
Och sippan slår ut
och dricker av ljuset så livsbetagen
och tror att vintern är slut.
Solen skiner och strålarna värma,
och skälvande dallrar luftens flor
över slättens vindlande å,
som sorlar bred och stor.
Myggor dansa och fjärilar svärma,
och en bofink flyger med fjun och strå
från och till.
Spovarnas flöjtspel hörs då och då,
och lärkorna slå.
Vinden är still.
Himmelen är blå.
Det är april.

Nästa dag går nordan vred
och vräker snöregn och hagel ned
ur molnens bukiga skålar –
släcker solskenets strålar
och gnyr och vrålar
på vintersed
och flåsar och skakar träden.
Då sveper sippan förskräckt
allt tätare om sig sin gråverksdräkt –
då tystna spovarnas kväden –
då domnar lärkans drill.
Men nästa dag är allt förbytt,
och solen skiner på nytt.
Det är april.

Du underbara och trolska månad,
som sveper din brokigt skiftande spånad
av mörker och ljus kring en yrvaken jord!
Hur du lockar och drager
mig bort från böckernas dammiga ord
ut i din spelande dager!
En sjuttonårig och stridbar tös,
en ung valkyria tycks du mig vara.
Och en glimt i blicken av stålgrå fara
blir stundom spord –
helst när du skrattar och slår dig lös.
Dina flygande lockar lysa som gull,
och din barm står av savtidens längtan full,
men du vet ej än vad du vill.
Du älskar striden för stridens skull,
förbryllande april!

“Valkyrien”, målad 1869 av Peter Nicolai Arbo.

Jag vill ut, jag vill med under skyarnas tåg.
På molnskuggans stig
vill jag följa dig
med oro och fröjd i min håg.
Jag vill ströva i markerna dagen lång
och rasta i skogens alkov.
Jag vill sova på åsen som fordom jag sov
och vakna vid orrspelet än en gång.

Jag vill njuta av de frusna lingonens must
och dricka mig styrka och levnadslust
som förr ur en vårkall våg.
Jag vill skåda en nejd,
som jag aldrig såg.
Jag vill vandra och drömma vilsen och vill
i din nyckfulla tumlande fejd,
blonda april!

8 reaktioner på ”Mohamed Omar: April – en dikt av Olof Thunman

  1. PV544S skriver:

    Mitt April börjar med ett servicebesök för bilen i Uppsala, med en resa på 12 + 12 mil.
    Sedan ett besök på konditori Fågelsången… Årets spaning var välklädda damer, har inte tidigare lagt märke till hur originellt många damer klär sig i Uppsala. Nästa spaning var en del kick-bikes som var elektriska. Bilen fick nog en uppdaterad programvara. Kollade snittförbrukningen på väg hem och den var lägre som för sommardäcken trots friktionsdäcken rullade.

    Gillad av 2 personer

  2. Lennart Bengtsson skriver:

    Uppiggande och själsstärkande läsning efter att ha blivit utsatt för P1 och dess trista nyheter. Dit hör att flickorna inte gillar att vara soldater och alla hemskheter om president Trump som till stor del visar sig vara påhittade. Det säger förstås inte P1 men däremot överraskande nog SvD i dagens tidning. Det är ju ändå befriande att det inte råder konsensus om lögnen.

    Gillad av 1 person

  3. Göran Holmström skriver:

    Tackar för en vacker dikt, denna April har bjudit på två tranor som bosatt sig på en åker 200 meter bort, dom står där hela dagarna och gör vad nu tranor gör, kanske pickar mask eller något annat lika givande? Oavsett så är dom mycket vackra att titta på, ståtliga rent av, en annan del av mig undrar hur dom smakar, om man skulle grilla dom eller göra en Wok på dom med massor av grönsaker och kryddor. Hm det finstämda övergick tydligen i hunger, så kan det gå ibland.

    Gillad av 1 person

  4. lenam skriver:

    Just en sån där nordanvindsdag är idag. April är sig lik med sin nyckfullhet. Som barn fick vi sjunga spelolles gånglåt i skolan. Den gillade jag. Jag gillade refrängen sol, sol sol i de glimmande snår. Sol sol är det var jag går. En speleman, en hjärteglad, en speleman en speleman är jag. Det var så magiskt det där att upprepa ett ord 3 gånger i melodin. Kanske var det Denna Olle Thunmans låt?

    Gilla

  5. olle reimers skriver:

    Som fd (30 år 1962- 1992) Uppsalabo med all dess studentikosa, lärda, högtidsfulla, byggnadsmärkvärdiga (Domkyrkan, Universitetet, Carolina och Slottet), historiska (Gamla Uppsala), vältaliga Skytteanum), romantiska (Fyris),pekoralistiska (Ofvandahls)och finstämda (H Trefaldighet) gåvor till ett rikt liv, kan jag inte annat än att klämma en liten tår av igenkännande i Olof Thunmans rader.

    Så Googlar jag på Ofvandahls och hittar en artikel som handlar om denne storslagne pekoralist, läser igenom den och tycker att stilen i den alldeles utmärkta artikeln känns bekant. Författaren är….Mohamed Omar!

    En fråga bara till Mohamed: varför platsar inte Ulf Peder Olrog i din miniantologi (och varför inte den 92-årige Owe T?)

    Gilla

Lämna ett svar till phnordin Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.