Patrik Engellau: När lösningar inte finns

Patrik Engellau

Vi som växt upp i ett tryggt och välfungerande land, vilket Sverige en gång var, har den grundläggande föreställningen att problem kan lösas. Det är ett slags mental utgångspunkt inte minst när vi diskuterar samhällsfrågor. Vad det än handlar om – otillräckligt brandförsvar, brottslighet, stök i skolorna, bristande tillgänglighet inom sjukvården etc – så anser vi det självklart att det finns adekvata åtgärder för att lösa problemen. Kanske ytterligare 10 000 poliser, kanske högre lärarlöner, kanske kurser i självförsvar för sjuksköterskor på akuten, kanske något annat, man vet inte säkert vari rätt lösning ligger, man vet bara att den finns.

De som har denna sangviniska inställning, vilket verkar vara nästan alla, kan ta Sveriges många ”utmaningar” med en klackspark eftersom det i deras sorglösa idévärld ju alltid finns en lösning som man på grund av någon olycklig omständighet bara inte kommit sig för att tillämpa.

Jag har emellertid jobbat i u-länder tillräckligt länge för att veta att förekomsten av multipla och samtidiga kriser kan vara ett permanent samhällstillstånd och inte, som vi tror, en obekväm tillfällighet. Jovisst, dessa sorglösa svenskar inser att det kanske ligger till på det viset i u-länder, men tanken att något motsvarande skulle kunna föreligga i Sverige anser de helt absurd. (Svenskarna verkar tro sig åtnjuta ett särskilt beskydd från högre makter och därför inte behöva värna om sitt hus utan kunna slösa och slarva lite hur som helst. Allt kommer nämligen att ordna sig.)

Polisen erbjuder, vad jag tycker mig kunna förstå utan särskilt mycket sakkunskaper, ett illustrativt exempel. Kriminaliteten ökar och medborgarna är bekymrade men det verkar inte finnas någon i ledande ställning, varken inom politiken eller hos polisen själv, som riktigt tar det på allvar. Själv grips jag av panik när jag gör minsta lilla trendutdragning, men det officiella Sverige visar ingen brådska. Det officiella Sverige tar en kaka till och litar på makternas beskydd.
I snart fem år har polisen kunnat skylla sina tillkortakommanden på att den hållit på med en stor omorganisation, den största omorganisationen av svensk polis någonsin. Efter fyra års misslyckad organisatorisk omdaning bytte de ledande politikerna ut rikspolischefen Dan Eliasson mot den nye rikspolischefen Anders Thornberg och fick därigenom lite respit. Man kunde ju alltid hävda att felet var Eliassons. Sedan var Thornberg ju tvungen att bli varm i kläderna, vilket naturligtvis skulle ta tid.

I vilket fall som helst visar brottslighetskrisen inga tecken på att avta. ”I en slutrapport till regeringen i september 2018 konstaterade Statskontoret att omorganisationens mål ’om bättre verksamhetsresultat och högre kvalitet’ inte är uppnådda”, skriver Svenska Dagbladet.

Men för det officiella Sverige verkar krisen inte vara ett besvär utan en levnadsform. Vad är naturligare än att man ordnar en konferens för att snacka om saken? Nyligen avhölls en konferens med sexhundra polischefer på ett hotell i Stockholm. Inrikesminister Mikael Damberg passade på att kräva krafttag mot kriminaliteten. Det grova gängvåldet i utsatta områden ”måste ner”.

Men hur det ska gå till vet ingen. Eller rättare sagt: det vet alla. Det ska ske på det vanliga sättet, nämligen genom mer planering, mer långsiktiga åtgärder, mer resurser, fler utredningar och dokument och troligen fler sammanträden, seminarier och konferenser.

Redan Dan Eliasson hade konstaterat att ”svensk polis lider av ett strukturellt underskott på strategiskt tänkande med längre tidshorisonter än några enstaka år framåt”. Det framgångsrika svenska försvaret har en perspektivstudie som sträcker sig ända fram till 2035. Där såg Eliasson lösningen och begärde försvarsmaktens ”benägna bistånd” med ”strategisk omvärldsbevakning, analys och planering till stöd för utvecklingen av myndighetens kärnverksamhet… Uppdraget är angeläget”.

Anders Thornberg lade ned detta projekt för att i stället starta ”ett långsiktigt strategiskt visionsarbete om var Polismyndigheten ska vara år 2024”. Polisfacket jobbar internt på att ”inrätta en nationell polisberedning”.

I en artikel i Upsala Nya Tidning gör generalsekreterare Magnus Lindgren i Stiftelsen Tryggare Sverige en distinktion mellan å ena sidan den tunga brottsligheten såsom ”terrorbrott, våldsbejakande extremism, grov organiserad brottslighet och kriminella gäng i utsatta områden” och å den andra de så kallade mängdbrotten eller livskvalitetsbrotten, exempelvis ”bostadsinbrott och stölder till ungdomsgäng som stör ordningen i offentlig miljö, buskörning i bostadsområden, skadegörelse och klotter, nedskräpning, ’plankning’ i kollektivtrafik, förtäring av alkohol på platser med alkoholförbud, otillåten affischering, offentlig urinering”. (Själv skulle jag vilja lägga till cykelåkning på trottoarer.)

Lindgren säger att ”erfarenheterna från både Sverige och andra länder [visar] att den typ av brott och ordningsstörningar som påverkar människors livskvalitet i vardagen sällan prioriteras av en statlig polis. Orsaken är att poliskulturen lägger hinder samt att fokus tenderar att vara på de grövsta brotten”. Sedan säger han att livskvalitetsbrotten också måste beivras ty annars är risken att ”medborgarna tappar förtroendet för samhället i allmänhet och för rättsväsendet i synnerhet”.

Det låter övertygande på mig. Polisen koncentrerar sig på den tunga brottsligheten och det gör den alltså, som det verkar, genom att färdigställa långtidsutredningar för att få reda på vad den ska göra om fem år. Men vem hanterare då livskvalitetsbrotten?

Turligt nog har detta nyligen utretts av den så kallade Trygghetskommissionen under ordförandeskap av Fredrik Reinfeldt. Den har avgivit två rapporter om sammanlagt 336 sidor. I en av rapporterna fastslås att man egentligen inte vet något om vilka åtgärder som bör vidtas:

På området förs en komplicerad samhällsdebatt. Åsikterna om vilka metoder som är mest effektiva går brett isär och rör alltifrån huruvida militär ska sättas in för att få ordning i de utsatta områdena eller om man i stället ska ta intryck av en helt annan typ av arbete varvid utländska exempel har lyfts fram. Parallellt pågår en debatt om straffens effektivitet. En samlad bedömning är att debatten inte skapar någon klarare bild av vilka insatser som är framgångsrika och därför inte heller kring vilka åtgärder som bör vidtas. Det är tydligt att det finns en brist på evidensbaserad kunskap som kan vägleda debatt och åtgärder.

Men även om Trygghetskommissionen inte vet något så kan den ju alltid be om pengar till sina uppdragsgivare. Kommissionen tillsattes av Svensk Försäkring, som är försäkringsföretagens branschorganisation. Kommissionen föreslår att fler aktörer mobiliseras i den osäkra kampen mot livskvalitetsbrotten, till exempel försäkringsbolag och säkerhetsföretag. Men det är såklart att skattebetalarna får hosta upp rejält med slantar:

Beroende på visionerna och områdets särskilda utmaningar kan det krävas förhållandevis stora summor för att förverkliga dem. Det är inte realistiskt att tro att detta ansvar helt kan läggas på privata aktörer, utan vi menar att stat eller kommun måste ta ett omfattande ansvar för finansieringen av olika områdens förändring. Hur den närmare finansieringsmodellen ska se ut måste anpassas efter det enskilda områdets förutsättningar. För att ett arbete ska bli riktigt framgångsrikt behöver det pågå under flera år, varför en långsiktig finansieringsplan är nödvändig.

Det krävs inte så mycket ansträngning, verkar det, för att begripa det här med polisen och brottsligheten bättre än det officiella Sverige. Varför talar inte experterna om elefanterna i rummet?

En elefant är migrationen. Ska man bekämpa brottsligheten måste man stoppa invandringen som visserligen inte är ensam orsak till kriminaliteten men som gör den desto svårare att komma till rätta med.

En annan elefant är manin att alltmer värna om brottslingarnas intressen. Poliskommissarie Gunnar Appelgren vid Stockholmspolisen talar om att domstolarna ofta frikänner vad han anser vara solklara gärningsmän. I tidningen Mitt i Stockholm säger han ”att känslan hos honom och hos utredarna är att det finns en bevisinflation. De bevis som kunde få en person fälld för mord för 10 till 15 år sedan räcker inte längre”.

En tredje elefant är vårt samhälles officiella människosyn som är att människor egentligen inte har ansvar för sina gärningar utan att ansvaret ligger hos någon annan, till exempel sociala förhållanden som troligen kommunen är skyldig till.

Kort sagt verkar ingenting ske som kan ge anledning att hoppas på framtiden. I sista hand beror detta på maktförhållanden. Politikerväldet och det välfärdsindustriella komplexet, där polisen ingår och Svensk Försäkring gärna vill vara med på ett hörn, kan inte ifrågasätta sitt eget tänkande. Det går ut över mig och andra medelklassare som förhoppningsvis inte hotas av det kriminella förortsvåldet, men väl av livskvalitetsbrotten.

70 reaktioner på ”Patrik Engellau: När lösningar inte finns

  1. Bo Svensson skriver:

    1: Även polisverksamhet och krigsmakt kan släppas ut i den friska sektorn, om vi tar över det direkta ansvaret för våra skattemedels fördelning över skattefinansierade ändamål. – De regler som verksamheterna måste följa, är ju redan formulerade och bara aktörer som följer dem, godkänns av de folkvalda. – Resursflödet kommer då att styras helt efter hur vi bedömer hur aktörerna i inbördes konkurrens sköter sitt uppdrag. – Planekonomi är idioti.

    2: Terrorismen kommer att tvinga fram en ordning med krav å ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet tillsammans med rätt nivå på de belopp garanterna måste betala efter våldsbrott och rätt nivå på konsekvenserna av att påträffas där man inte får vara. – En ordning som ger de rätta incitamenten för att maximalt distansera sig från allt som riskerar att man hamnar i kategorin högriskklientel och får en oöverkomlig brottsförsäkringskostnad.

    3: Tanken att påföljderna skall handla om förövarnas reformering måste överges. – Påföljdernas funktion är att förhindra brott och det är graden av obehag som svarar för styreffekten. – Är straffet fängelse, kan tiden man döms till vara kortvarigare, ju tristare förhållandena är där man placeras. – Kostnaderna kan då reduceras till några procent av de aktuella.

    Gilla

  2. Aurora skriver:

    Iden om att vi lan lösa alla problem. Referensen till erfarenhet från u-land är bra. Sveriges oförmåga att se vidden av våra samhällsproblem kan göra oss till u-land. Man förstår inte, annat än på ett papper, att situationen snart antar dimentioner som inverkar psykologiskt negativt på hela befolkningen. Människor mår dåligt i Sverige idag.

    Gillad av 4 personer

  3. A skriver:

    Svensken tror fortfarande att inget egentligen kan hända P.E. Det gör att skammen över att tro sig HA, fortfarande är verksam. Svensken inser ännu inte att han potentiellt inte har något alls.
    Att skammen är ett bedrägeri.

    Mvh A

    Gillad av 2 personer

  4. V for Vendetta skriver:

    Ständigt denna väntan!! Att väta på att någon annan gör något, att vänta på ett politiskt besked, att vänta på att det kommer pengar men framförallt att vänta på att människor anpassar sig till det nya landet. Inget va det kommer att hända och medan det väntas så plundras lada efter lada, såväl de rent ekonomiska ladorna som de mentala ladorna. Väntan beror till största delen på, precis som P E skriver, att ingen vill nämna tjuven vid namn. Man släpper gärningsmän på grund av att de heter namn som inte är genuint svenska, det får inte komma ut att brottsligheten ökat p g a den nya adeln. Då är det bättre att kräva bevis in absurdum eller fila av domarna som delas ut lite i kanterna så brottet inte verkar ha sitt ursprung i mer än ett missförstånd. I stället sköts domstolsarbetet av media. En 25 år gammal misshandel får allt ljus på sig, vita medelålders män görs till kollektiva måltavlor och får stå i skamvrån för vad en skitstövel i vänsterkulturetablissemanget gjorde för 25 år sedan, och detta allt medan det väller in Islamistiska förövare över gränsen som blivit utjagade för sina brott där de bland annat kokt spädbarn och serverat modern köttet. Men tiden läker ju som bekant alla sår och väntar vi bara lite till så löser det sig nog. Jag tror dock personligen inte på det, jag tror inte heller att landet kommer att repa sig, tvärt om det kommer att dras ytterligare ned många varv i den depressiva spiralen. Den enda lösningen som borde bära vore att lämna landet och själv bli till en förhatad flykting någon annanstans i världen……. frågan är bara var?

    Gillad av 11 personer

      • Bo Adolfsson skriver:

        I Guardian och DN idag:
        Myndigheterna jagar den identitära rörelsen och dess ledare Martin Sellner för påstått samröre med attentasmannen i Christchurch.
        T o m i Österrike är det större fokus på ”högerextremisterna” än på återvändande IS-mördare!

        Gilla

      • gmiksche skriver:

        Enligt de kortfattade reportagen i dagens österrikiska tidningar är det enda som för tillfället hålls emot Fellner och den österrikiska identitära rörelsen att de tagit emot pengar från attentatsmannen i Christchurch före dådet. Således inte minsta belägg för ett samband med dådet. Die Presse bedömer följdriktigt att något case med chans på framgång inte kan byggas på detta. Givetvis finns det starka krafter som försöker komma åt rörelsen. Men eftersom Österrike fortfarande är en rättsstat – i motsats till Sverige – med en grundlag som förvaltas av en författningsdomstol med oberoende domare har dessa krafter svårt att få rättsligt gehör.

        Gillad av 2 personer

      • IB skriver:

        Och var har vår statsminister har sitt fokus…
        Men vad är det som får Stefan Löfven att driva samma globalistiska politik som Reinfeldt och Lööf? Varför förespråkar han en ännu ”generösare” inströmning av låg- och outbildade människor från tredje världen? En invandring som främst skulle drabba hans egna väljares yrkes- och bostadsområden.

        Eller hör han numera hemma hos de kapitalistiska globalisterna – de som driver fri rörlighet för hela världens arbetskraft? Om de når sitt mål, innebär det slutet för fackföreningarna. Är Löfvens väljare medvetna om det?
        Det finns all anledning att ställa frågan: Var finns Stefan Löfvens solidaritet?

        Ja inte är det hos pursvensken.

        Gillad av 1 person

  5. Lars Strömberg skriver:

    Jag tror att problemen vi har främst beror på INDIVIDEN. Den enskilda människan.
    De flesta verkar dock mena att problem med sådant som fungerar dåligt beror på: POLITIKER; ORGANISATION; EKONOMISKA RESURSER; LÖNEN; STRESSEN; CHEFEN…
    Enkelt sammanfattat – NÅGON eller NÅGOT ANNAT än jag själv. Och så kan det såklart ofta vara.
    Men då har jag ett konkret tips:
    Tänk mer på – Finns det något JAG göra för att lösa ett visst problem? Vad kan JAG bidra med?
    Tänk mindre på – Vad borde ANDRA göra?
    I jobbet brukar jag spetsa till det lite:
    ”Okay, det där är ett problem, det där är inte bra. -Kan DU göra något åt det? Ja eller nej?
    Om JA: Gör det!
    Om NEJ: Tänk en gång till!
    Om fortfarande NEJ: Fokusera på det du KAN påverka!”
    Människor är alldeles för bekväma. Gömmer sig i kollektivet. Vill inte sticka ut. Vill inte bli osams. Föredrar mysig fikastämning.

    Gillad av 2 personer

  6. Elof H skriver:

    Det är inte speciellt svårt att se att personer med invandrarbakgrund står för mellan 70 och 98% av brotten i de flesta brottskategorierna. VILL man minska brotten måste man börja här. Obligatorisk livstids utvisning, strikta gränskontroller, interna kontroller, indrag av lättvindigt utgivna medborgarskap, fängelseplatser och förvar utomlands, obligatoriska dna-register, osv. osv. Finns massor av effektiva metoder. Problemet är att VILJAN saknas.

    Gillad av 13 personer

  7. gmiksche skriver:

    Ganska så uttömmande. Ganska så deprimerande. Kodorden är ”Vi måste…”. ”Långsiktigt” (skjuta på framtiden)…”. ”Satsa”. ”Värna”. ”Trygghet”…

    Vid en andra genomläsning av inlägget av citatet från Reinfeldtkommissionen blev jag uppmärksam på uttrycket ”evidensbaserad kunskap”, som jag vid sidan om ”kunskap” nyligen råkade stöta på vid en kommunal event i min hemkommun. De stod att läsa på samma bild.

    Efter föredraget frågade jag föredragshållaren, en verbalt begåvad kvinnlig tjänsteman, vad som skiljde uttrycken. Hon harklade sig, så jag föreslog ”tyckande” som definition för hennes nakna ”kunskap”. Det fick henne att småle förläget. För en gångs skull fick jag en del av de många bistra pensionärer som utgjorde huvuddelen bland fritidspolitikerna att ge ifrån sig ett dämpat skratt.

    Sverige styrs av ett negativt, sig själv reproducerande urval. Uppifrån och hela vägen nedåt.

    Gillad av 9 personer

  8. Eva Danielsson skriver:

    PEs tre elefanter är bra att trycka på OM politikerväldet plötsligt skulle få för sig att man skulle vilja försöka få till ordning och trygghet i landet. Oviljan från politikerväldet att bekämpa brottsligheten är väl själva mammuten i samnanhanget. Oviljan syns ju även bl a i de citerade raderna från Trygghetskommissionrns rapporter, där man låtsas som att det inte går att veta vad som bör göras. Såklart att man vet det. Det finns mycket tydliga metoder med resultatredovisning t ex från NewYork. Polismetoder som bygger på en klar vilja från politikerna att komma tillrätta med kriminaliteten. Ansvariga politiker har då veckomöten med samtliga polischefer i området som får rapportera om vilka bovar man haffat och annan statistik över veckans händelser (inte vad man hoppas på eller tänker göra). OCH de chefer som upprepat inte kan visa upp positiva resultat degraderas/avskedas. Detta är nog en viktig förutsättning som i dagens Sverige inte existerar ens tankemässigt. Snarare verkar det finnas ett uttalat eller outtalat budskap från politikerna till polisen att ta det lite lugnt, ingrip inte i onödan. Särskilt om förövarna kan antas vara invandrare, är min gissning. Enskilda poliser kan ju inte göra mycket om passivitet är politikernas direktiv via polischeferna. Förutom att rättsväsendet därefter verkar relativisera och maska och döma till så lindriga straff som möjligt. För övrigt finns nog också olika effektiva direkta polismetoder att lära sig av från andra länder, ifall vi i en framtid skulle få politiker som vill allmänheten väl.

    Gillad av 15 personer

    • Christer L skriver:

      Väl talat, Eva D! Olle Wästberg skrev 23 mars 2017 i SvD om brottsbekämpningen i New York. Artikeln börjar:

      ”1990 kulminerade brottsligheten i New York. 2 262 människor blev mördade, 3 126 kvinnor våldtagna, över 100 000 rån begicks. Några år senare genomfördes en ny polisstrategi och brottsligheten har sedan 1990 minskat med nära 80 procent. 2016 var antalet mord 330, våldtäkter 1 415 och rån 15 195. Antalet skjutningar är 88 procent färre. Gängkriminaliteten har minskat drastiskt. New York har 8,5 miljoner invånare och går alltså i storlek att jämföra med Sverige som helhet. Vad är det som skett i New York? Kan vi lära oss något?”

      ”Kan vi lära oss något?” Vill politiker och andra makthavare lära sig något? Vill polisen lära sig något? Vem vill aktivt inte lära sig något och varför i h-v? Wästbergs artikel ger en bra överblick över vad som behövs och fungerar. Det enda som Sverige har tagit till sig i detta är ordet Nolltolerans, som fått en pseudoreligiös förkunnarpolitisk innebörd.

      Gillad av 6 personer

      • Tina skriver:

        Ryska maffian har funnits lika länge som Sovjet och fortsatt därefter. De fann det aldrig värt besväret att råna pensionärer, men tog andel av alla byggen och alla större affärstransaktioner, de tog sin kommission. Hederliga politiker sköts ihjäl, utan ett ord i väst. Alla har väl läst om byggskandalerna inför OS i Sotji? Ryska maffian fanns i Estland länge. Jag var där under Vilda österns tid på,1990-talet. Det var kul, äntligen bli ett fritt land efter 700 århundraden av slaveri, alla var glada, fast de nästan svalt. Skrev svenska media om detta? Icke.
        Men det finns ingen rysk maffia där mer. De tog i viss mån död på sig själva på ödsliga parkeringsplatser 1990-talet. Sen tvättade vinnarna pengarna och blev hederliga med fru och barnens framtid i åtanke. Estnisk polis fixade resten. Uppklarningsprocenten på brott i Estland är 42 procent. Det värsta idag är cykelstölder.

        Gilla

      • ABC skriver:

        Anledningen till den där förbättringen i NY hade mycket att göra med att man förändrade bostadspolitiken, man rensade bort hyresrätter osv. i staden vilket gjorde att de kriminella elementen (företrädesvis afroamerikaner) tvingades bort från stan. Det var alltså inte bara en polisiär omorganisation som skapade denna förändring, något man gärna vill få det att låta som i media.

        Gilla

  9. Aurora skriver:

    Samhället kan inte längre skydda oss. Samhället vill inte skydda oss. Samhället (i meningen de styrande) är inte till för oss. De är bara till för dem själva. Vi är bara deras medel för att nå sitt/sina mål. Makt och egna förmåner. Medan alltfler mår dåligt (männikskan mår faktiskt dåligt av att leva i ett dysfunktionellt samhälle) så avfärdas sådana vittnesmål som skev ’bild’ till ren rasism och de andra numera gångse nedvärderande epiteten. När människor försöker med egna medel skydda sig, flytta, byta skola, eller andra möjliga val, så vill man aktivt förhindra sådana möjligheter. Vanliga människor ska tvingas att leva mitt i det dysfunktionella. Annars är man inte solidarisk. Media berättar nu om en duktig och ordningssam student (Albin) som kallblodigt mördades av en frisläppt farlig vettvilling. Och det finns många fler ute i frihet.

    Gillad av 10 personer

  10. Fredrik Östman skriver:

    Det problem som inledningsvis beskrivs är en effekt av det allmänna fenomenet att begåvningen varierar kraftigt i befolkningen. De allra flesta kan inte och skall inte inrätta samhällets institutioner, utan flyter helt naturligt och självklart bara med i strömmen. Oavsett om samhället är väl eller illa inrättat kan de inte göra annat än att deltaga i det.

    Gillad av 2 personer

    • Kulturisten skriver:

      Utöver de stora och växande begåvningsvariationerna i befolkningen har den svenska skolan redan i tre decennier utgjort barnkammaren för alla samhällets elefanter, med sin aktivt fördummande metodik och värdegrundistiska indoktrinering. Detta i kombination med det svenska folkets fredskada gör att en normalisering kommer att ta åtminstone en generation. Under den tiden har den dödliga kombinationen av svenska dumhet å enda sidan och arabisk aggressivitet och ambition å andra sidan redan åsamkat nationen irreparabel skada. Den som kan; skaffa boende och ett socialt nätverk i ett friskt land i god tid före det stora lämmeltåget från Sverige inleds.

      Gillad av 4 personer

  11. Tritonen skriver:

    Elefanten i rummet ligger bakom de flesta problem vi har. Inte dessto mindre trumpetas fördelarna ut oförtrutet, och nödvändigheten av att vara elefantskötare understryks med emfas.
    Vi har dessutom inte något val. Vi har ”undertecknat konventioner”.
    Vi är en humanität stormakt.
    ”Vi går till botten där vi står, men flaggan, den går i topp!”

    Gillad av 1 person

  12. Dandersan skriver:

    Vi har försökt med silkesvantar och att skylla på socioekonomin.
    Kanske dax att föra över ansvaret till personer som kan påverka skeendet-föräldrarna.
    Skulden för brott bör föras upp till dem och drabba hela familjen och släkten.
    Indragna stöd och i tillämpliga fall utvisningshot för alla berörda föreslås.
    Så kan rekryteringen stoppas och så kan vi ge föräldrarna makt.
    För de verkar maktlösa.

    Gillad av 7 personer

    • Björn skriver:

      De är verkligen inte maktlösa när det gäller döttrar/flickor/kvinnor! ”Ungtupparna” däremot, verkar snarast uppmuntras av sina föräldrar i sina roller som kaxiga, kriminella skitstövlar…..

      Gillad av 1 person

  13. Bo Svensson skriver:

    Om man är ansvarig för sina handlingar eller styrs av omständigheter, kvittar. – I de omständigheter som styr dem som inte styr sig själva, ingår påföljderna på brott och risken att bli ertappad och dömd.

    Gilla

  14. Tabun skriver:

    Tabun handlar om ämnen eller företeelser som inte får, eller bör omnämnas. Och om regler som måste följas till varje pris. Olika tabun kan kulturellt sett ha haft en mycket praktisk bakrund – som att svinkött kan innehålla trikiner – en parasiterande rundmask, som kan vara mycket farligt att få i sig.

    Inom en kultur kan det vara svårt att förklara denna typ av farlighet för det uppväxande släktet. Bättre och effektivare för samhället är då att bygga upp ett tabu. Gör något förbjudet. Som att äta svinkött.

    Problemet med tabun kan vara att de inte fångar in när förändringens vindar ändrat på förutsättningarna. Maximal modern kontroll av svinbesättningar, och väl genomstekt/kokt svinkött, sänker riskerna till så låga nivåer att svinkötts farlighet i praktiken kan anses som obefintligt.

    Även vi svenskar lever mitt uppe i ett stort tabu. Det består i att migrationen – med alla dess effekter – både direkta och indirekta – inte får föras upp till ytan. Den som i vardagen går och oroar sig för samhällsutvecklingen stigmatiseras om de nämner migrationen. Var fjärde LO-medlem har likväl klivit över den tabugränsen. Oron är för dem större än tabut. Man kan då upptäcka hur maktens svar blir. Förstärkt tabut! Till varje pris! Gör det än mer mentalt förbjudet att tänka i termer av migration!

    Dessa LO-medlemnar tabueras nu å det grövsta, framförallt från socialdemokratiskt håll. Det ligger ju i deras intresse. De svarta fåren skall tvättas vita – så de återvänder till det socialdemokratiska fadershuset.
    Man tar då i med det grövsta artilleri man känner till. Och det är nazism. Runt det navet blir det extra lätt att bygga upp ett tabu. Detta mer tidsenliga tabu hamras dagligen in som en spik i trilskande ekvirke. Och media spelar. Mantrat som ständigt upprepas är att SD växt fram ur en vit maktmiljö. Allt för att förstärka tabut. Att skapa något förbjudet.

    Ingen skall få tala om den ohämmade migrationen – tala om elefanten i rummet. Ingen rädsla eller oro accepteras. Effekten blir att ingen får nämna migrationens breda panorama av olika baksidor. Migrationen får inte associeras eller sammankopplas med något negativt. Tabut förvandlar de som ställer sig tveksamma till migrationens effekter till dåliga människor. Människor med extra låg moral och starkt sluttande panna .

    När dessa tabun hamras in från maktens sida utgör de knappast en särskild hälsosam grund för det goda samtalet. Men så ser Sverige ut idag. Om media spelar med. Ur detta kan enbart en handlingsförlamning sprida sig. Och det är väl också meningen…?

    Gillad av 6 personer

  15. lenam skriver:

    Nej vi har inga lösningar eftersom vi nu har infört ett mångkulturellt samhälle. Det betyder bl a att vi har ett samhälle utan en gemensam värdegrund. Det blir en sorts anarki. Man har vilken värdegrund man vill och struntar i vad som håller ihop ett samhälle. Enda nytta Sverige kan göra för världen och mänskligheten är att visa andra hur man inte ska bygga ett samhälle.

    Gillad av 8 personer

    • Kulturisten skriver:

      Lenam, jag kan inte Gilla ditt inlägg men instämmer till fullo; detta ville vi ha och nu är point of no return redan nådd. Det är därför som politiker, myndigheter och kommissioner spelar oförstående och ovetande.

      Gillad av 2 personer

    • Palle9 skriver:

      Lenam: Instämmer till fullo. När jag sett ett par avsnitt av TV-serien om Södertäljepolisen har jag slagits av ingressen. Där nämns hur staden var på väg mot fullständig anarki, men genom en kraftsamling av polisiära resurser, där de bästa poliserna från olika delar av landet förflyttades till Södertälje, har man lyckats få till stånd en förbättring. Som framgår av själva programmens innehåll har kommunen dock fortsatt sin beskärda del av brottslighet, och förövarna heter sällan Pelle eller Kalle.
      Aldrig att man drar någon slutsats såsom: om vi tvingas ta till sådana drakoniska åtgärder för en enda kommun (mycket invandrartät sådan), hur skulle vi då kunna hantera en situation där samma behov finns på ett växande antal platser i landet – t.ex. i olika s.k. utanförskapsområden? Ett barn borde kunna begripa att åtgärd nummer ett måste vara att strypa tillförseln.
      Denna typ av kraftsamlingar får ju också den konsekvensen att andra orter utarmas på kunnigt polisfolk med de konsekvenser för brottslighet där, t.ex. s.k. vardagsbrottslighet, som detta kan medföra.

      Gilla

  16. svenne skriver:

    ”Turligt nog har detta nyligen utretts av den så kallade Trygghetskommissionen under ordförandeskap av Fredrik Reinfeldt.”…….. ”Kommissionen tillsattes av Svensk Försäkring, som är försäkringsföretagens branschorganisation.”

    I konsekvensens namn skulle då Svensk Försäkring kunna tillsätta en mordbrännare för att utreda sin egen anlagda brand. Det finns överhuvudtaget ingen koppling mellan Fredrik Reinfeldt och trygghet lika lite som mellan mordbrännare och brandsäkerhet. Det är för mig obegripligt att Reinfeldt numera har ett så stort förtroende, hos en del organisationer, att han kan agera som ett slags orakel angående problem som han själv har skapat. Han bör helst förpassas till glömskan.

    Gillad av 11 personer

  17. Bo Svensson skriver:

    Vad kan lagstftarna göra åt att domarkår och advokatkår är nerlusad med aktivister som driver en agenda?

    Det måste ju finnas regler för verksamheten och bryter man mot dem, skall man inte få fortsätta utan få söka annat jobb. – Man kan ju skärpa reglerna om inte de räcker till som gäller nu.

    Gillad av 2 personer

  18. Bo Svensson skriver:

    Problem med minderårigas straffrihet, kan hanteras genom att de alltid döms till villkorligt straff som de får avtjäna som vuxna, om de då fortsätter begå brott. – Och att de förbrytare som önskar dömas som minderåriga fast de verkar vara äldre, avkrävs bevis som styrker deras låga ålder. – Det födelsedatum myndigheter hittat på åt migranter, skall inte ha någon tyngd i sammanhanget.

    Gillad av 4 personer

  19. Sixten Johansson skriver:

    De babbelistiska ritualhandlingarna har blivit så träiga att de bör bytas ut mot andra, uppfriskande och lika verkningsfulla. Förslagsvis kunde de 600 polischeferna och sjuklöverns samtliga riksdags- och regeringshöns varje fredag iförda tafsarmband och fittmössa tåga hand i hand sju gånger motsols runt Stockholms centrala kvarter.

    Gillad av 2 personer

  20. Micke skriver:

    Att Sverige tidigare var ett välfungerande land beror på att Sverige var ett av världens mest homogena länder. Alla såg samhället med samma glasögon och alla visste om alla outtalade kulturella regler. Det gör samtidigt att vi svenskar inte umgås med människor med andra kulturella synsätt, vilket leder till att de inte lär sig Sveriges outtalade regler. Det tar onödigt lång tid för andra att komma in i det svenska samhället.

    Gillad av 1 person

  21. Svante Jonsson skriver:

    Mycket bra om de tre elefanterna. 1. massinvandringen, 2. ”bevisinflation”= rättsväsendets postmodernisering, 3. Den officiella avhumaniseringen av medborgarna genom att förneka personligt ansvar. Dessa tre elefanter leder till nationens upplösning vilket är Löfvénligans mål. De bygger ju för fan ”Det nya landet” samtidigt som deras bankkonton och midjemått blir allt fetare… Girigheten och frosseriet blir deras fall, sanna mina ord.

    Gillad av 2 personer

  22. Niklas R skriver:

    Förslag på ändringar som ska genomföras för att få bukt med kriminaliteten i landet.
    1. Medborgarlagen ändras så att en svensk medborgare får inte inneha utländskt medborgarskap. Om medborgaren inte säger upp sitt utländska medborgarskap upphör det svenska medborgarskapet automatiskt och den utländske medborgaren får istället ett PUT med arbetstillstånd i Sverige.
    2. Utländska medborgare med straffregister får inte bli svenska medborgare. Endast redliga personer har lov att kunna ansöka om svenskt medborgarskap.
    3. Utländska medborgare som döms för brott med fängelse i straffskalan ska utvisas.
    4. Utländska medborgare som dömts till fängelse överförs till hemlandets fängelse efter två tredjedelar av tiden.
    5. Utländska medborgare som dömts men inte fått fängelse utvisas omgående.
    6. Länder som vägrar ta emot sina medborgare som utvisats ska sanktioneras på ett eller flera sätt; indraget bistånd till landet, förbud mot visering av landets medborgare, förbud mot handel med landet.
    7. Transitcenter upprättas i tredje land i Afrika, Sydamerika och Centralasien dit utlänningar som vägrar samarbeta med gränspolisen eller vars länder vägrar, inte kan eller vi inte får utvisa en person till skickas. Dessa transitcenter är öppna så personerna i fråga är fria att gå därifrån med ett TUT från landet där transitcentret ligger.

    Det finns mer, men detta är en bra start.

    Gillad av 6 personer

      • Niklas R skriver:

        Varför inte? Det ska finnas en möjlighet för en utlänning att bli svensk om den faktiskt vill det. Det finns hur många olika scenarion som helst att ta som exempel.
        Ett barns far är utlänning, per automatik får barnen faderns medborgarskap, som är norskt säger vi. Barnen växer upp i Sverige, blir uppfostrade här och är som vilka andra svenska barn som helst. När barnen når myndigålder ska de då inte kunna välja att få ansöka om att bli svenska medborgare?

        Gillad av 1 person

    • Bo Svensson skriver:

      Punkt 1: Inget får göras för att försvåra den repatriering en masse som måste till för normalitetens återställande. – Låt dem alltså behålla sina dubbla medborgarskap.

      Punkt 6 och 7: Utvisning är från ett land och inte till. – Vårt ansvar är bara att fastställa någons rätt att befinna sig här och konsekvenserna av att påträffas här, när man redan upplysts om att man inte är önskvärd. – Det vi kan bjuda på för att vi är snälla, är en enklav intill internationell flygplats, varifrån man kan ta sig vidare när man fått pappren i ordning och skaffat pengar till biljetten.

      Gillad av 1 person

      • Niklas R skriver:

        1. Du kan inte utvisa en svensk medborgare. Så ditt exempel faller på sin egna orimlighet.
        Om sedan utlänningen har flera andra medborgarskap än det svenska är egalt i frågan. Då skickas den till det land som tar emot den.

        2. Då får du de problem som vi har idag. Länder som vägrar ta emot sina egna medborgare som inte lämnar av egen fri vilja eller länder som vi inte kan utvisa till på grund av konventioner som vi är bundna av. Vad är din lösning på de problemen?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Att länder vägrar ta emot sina egna medborgare, är ju ett problem dessa medborgare bör bekymra sig för men var kommer vi in i sammanhanget. – Kan den utvisade inte åka hem, får den väl ta sig någonannanstans. – Det finns så många det är synd om och man måste begrunda var ens ork, pengar och motivation gör bäst nytta.

        Repatriering en masse av folk som getts medborgarskap men inte hör hemma här, skall vara spontan och blir resultatet av sinande bidragsflöde och krav på ekonomisk garant som villkor för rörelsefrihet.

        Gilla

      • Niklas R skriver:

        Du menar så som de illegala bekymrar sig idag om åka någon annanstans när deras hemländer inte tar emot dem?
        Det har ju inte fungerat hittills så varför skulle det fungera i framtiden?

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Dom det handlar om, har redan visat sig kunniga i att krångla sig förbi gränskontroller och där kan finnas profit att hämta för flyktingsmugglarna. – Men det är inte någon annans problem. – Det har det ju aldrig varit förr heller. – När jag dröjde mig kvar för läng i Spanien en gång och fick hitta väldigt bra argument för att få stanna kvar, var det inte den avlägsnaste tanke på, att spanska myndigheter skulle ha något ansvar för om jag kom lyckligt tillbaka hem. – Det handlade om förpassning FRÅN Spanien, inte TILL Sverige.

        Gilla

  23. Aha skriver:

    Inför tuffa straff med mål att de som upprepat begår halvallvarliga brott och uppåt interneras tills de blir ca sextio år. Då antas man ha lugnat ner sig. Då blir man av med många av vardagsbrotten för bakom dessa halvallvarliga brott har förövarna utfört mängder av vardagsbrott. En cykel tas t.ex alltid om tillfället är lämpligt.
    Outsorca fängelserna för livsstilskriminella till lågkostnadländer.
    Utvisa vid brott. Dra ner bidrag vid brott. Vräk vid brott.

    Detta sker/görs inte därför att den massiva uppfattningen i etablissemanget är att detta är inte värdigt ett västland. I väst är man humana mot brottslingarna, signum på förfinad humanism. Befolkningarna får helt enkelt acceptera konsekvenserna av denna förfining.

    Det primära borde dock vara att laglydiga människor skyddas från onda människor.

    Gillad av 5 personer

  24. Rikard skriver:

    Hej.

    Döda brottslingar begår inte brott.

    Den som är motståndare till dödsstraff kan börja med att förklara varför det är en god gärning att ‘Södermannen’ inte avrättades redan 1973.

    Sedan kan dödsstraffsmotståndaren förklara varför det är ett gott bruk av resurser att inte avrätta Akilov, utan bistå honom med hotellvistelse i årtionden, istället för att använda samma resurser till exempelvis bättre åldringsvård.

    Vid mord, grovt våld, terrorism, kidnappning, och en del andra brott kan dödsstraff med fördel användas då den skyldige på alla önskvärda sätt visat att den helt saknar respekt för andras liv.

    Men dödsstraffsmotståndare kanske kan tala om varför det är moraliskt gott att sådana som filmar sina våldtäkter skall leva?

    Så där är en lösning. Den tar inte bort orsakerna till problemet, men så behöver brandsoldaten inte heller veta varför en pyroman anlägger bränder: brandsoldatens uppgift är att släcka, inget annat – om liknelsen förstås.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    Gillad av 2 personer

    • Bo Svensson skriver:

      Man måste erkänna, att människolivs värde kan mätas i pengar. – De gigantiska resurser som slösas på lyxen i kriminalvården, har alternativ användning som kan rädda liv eller användas till något ännu angelägnare.

      Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Alltså: För vilken summa skulle du utföra detta riskabla uppdrag, varifrån det är en chans på fem att du inte kommer levande hem? – Multiplicera med fem, så har du ditt eget mått på ditt värde.

        Gilla

      • Bo Svensson skriver:

        Eftersom pengar kan rädda liv, mäter vi ständigt liv i pengar, när vi underlåter rädda liv och gör något annat istället.

        Man använder visst ett mått på människovärdet på runt 23 miljoner för att bedöma rimligheten i investeringar för ökad säkerhet..

        När folkblandningspolitikens årliga kostnader är uppe i 300 miljarder, motsvarar de med detta mått drygt en Estonia-katastrof per månad. – En vink om hur mycket gladare skattebetalarna kunde varit utan detta vanvett.

        Gilla

    • Kamratliga hälsningar skriver:

      Att börja tala om dödsstraff är för mig en total omöjlighet. Den diskussionsnivån drar enbart ned samtalet till ett grottstadie. Till en häxprocessernas och de igenmurade källarvalvens tid.
      I Berias anda.

      Att på allvar föra in resurser och kostnader i bilden, gör enbart att moralen hamnar på ett sluttande plan. En väg som leder ut i ett samhällsmoras.

      Att lägga produktionskriterier som grund för moraliska ställningstaganden är att förtingliga livet självt. Vad gör det på sikt med synen på handikappade, äldre, sjuka och svaga?

      Är du lönsam lille vän – vem vill få den frågan när livet hänger på en skör tråd? Den typen av frågor hör inte hemma i ett civiliserat samhälle. Moral går åt båda håll. Det finns inga vattentäta skott.

      Gillad av 1 person

      • Bo Svensson skriver:

        Det gör ju inte ett dyft på synen på sjuka, handikappade m fl. – Hur kom ”produktionskriterier” in i sammanhanget?

        Bödlar skall vi inte ha, men vissa brott går inte att sona och man skall inte hindra den dömde att ta konsekvenserna av detta hellre än att få ett straff i proportion till brottet.

        Hur skulle man kunna hitta en lämplig påföld på brottet att grilla folk till döds eller de andra vidrigheterna man skryter med att ha begått i Syrien och Irak.

        Inspärrning alltså utan hopp om att släppas ut och ett rep och en krok i taket.

        Gilla

  25. Lars skriver:

    Rättsväsendet ingår inte i vad man normalt ser som välfärdsstaten eller välfärdsystemen. Varför hitta på en egen term, välfärdsindustriellt komplex, när det finns en stor litteratur och vedertagna begrepp kring vad som ingår i välfärdsstaten och som gör det möjligt jämföra mellan länder? Det är ju varken en industri eller ett komplex. Merparten är försäkringsmässiga lösningar för sjukvård, skola, omsorg, pensioner, sjukbidrag, akassa. Omfattningen i stolek ca 26 % av BNP att jämföra med hela skattekvoten om ca 44 % av BNP.

    Det blir inte enklare att analysera om man ska tillämpa egna påhitt som ingen mer än man själv vet innebörden av.

    Gillad av 1 person

  26. Anders F skriver:

    Tyvärr har det svenska rättsväsendet under de senaste 20 åren befunnit sig i en mer eller mindre permanent omorganisation. Fram till slutet av 1990-talet fanns det lokala tingsrätter spridda över landet i de flesta städer. Det fanns också lokala åklagar- och polismyndigheter. Rättsväsendet fanns alltså på plats där brotten begicks. Även om många tingsrätter och åklagar- och polismyndigheter var små fanns där en effektivitet. Den lokala förankringen betydde mycket. I slutet av 1990-talet skulle allt omorganiseras och man skulle – som det uttrycktes – skapa ”slagkraftiga och flexibla organisationer anpassade för framtidens behov”.

    Idag ser vi tyvärr resultatet. De s.k. livskvalitetsbrotten har måst lämnas vind för våg. Resurserna räcker helt enkelt inte till. De centrala polismyndigheterna hinner inte med att utreda dessa brott utan måste koncentrera sig på den tunga och organiserade gängbrottsligheten. Jag är övertygad om att de flesta polismän känner en frustration över att utvecklingen lett till denna ohållbara situation. Åklagarmyndigheter och domstolar är överbelastade med stora balanser som följd.

    Hur skall man lösa situationen? Jag vet inte vad man skall göra. Tyvärr har man i sin förändringsiver förstört välfungerande organisationer. Visst fanns det problem, men de borde man ha löst kanske steg för steg. Det man har skapat är tunga, centraliserade och byråkratiska organisationer och minst av allt flexibla.

    Gilla

    • olle reimers skriver:

      Du har helt rätt. Framtiden ligger i att organisera lokala aktviteter lokalt och så lokalt som möjligt. Det blottlägger all den korruption som skapas för att besluten fattas långt borta.

      Gilla

  27. Linden skriver:

    Igår besökte den ungerske statssekreteraren och talespersonen för den ungerska regeringen, Zoltán Kovács, Sverige riksdag. Det var utrikesutskottet som tog emot honom efter att svenska regeringen vägrat. ”Pinsamt” beskriver Björn Söder regeringens agerande.

    Sjuklöverns företrädare förnekar sig inte. God ton och hyfs är en bristvara där. Lögner och självförhärligande har blivit deras signum parat med en outhärdlig besserwisser attityd där de ska skriva andra på näsan.

    Gillad av 9 personer

  28. Lars Strömberg skriver:

    Idag satte jag mig i en soffa i fikarummet på kontoret för att arbeta. Bland annat för att ringa några samtal.
    Efter en stund kom det ett antal kolleger och slog sig ner för sitt 10-fika.
    Jag deltog lite löst i samtalen, men ägnade mig främst åt att fortsätta arbeta.
    Nu till saken:
    Det var en massa ältande om allt från att det brukar vara slut på toapapper, brist på introduktion av nyanställda, saker som blivit stulna, att man inte vet vilka som slunkit in utan att ha där att göra, försvunna matlådor mm.
    I tre kvart satt de där på betald arbetstid och konstaterade vad som inte var som det borde.
    Vid några tillfällen tittade jag upp och frågade: Vad kan DU göra för att förbättra det du klagar på?
    Det är svårt att få svar på slika frågor. Det återfaller hela tiden i ordmassor om att ”Det måste ju för sjutton finnas någon som ansvarar för…” ”Hur kan det komma sig att det inte…” och så vidare.
    I TRE KVART satt alltså fyra personer på betald arbetstid och gaggade om problem som de uppenbarligen inte kunde påverka själva.
    Jag är övertygad om att detta inte var någon engångsföreteelse.
    Jag är övertygad om att detta är ett belysande exempel på den allmänna mentaliteten.
    Inga organsationsrutor, löneförhöjningar, arbetsbeskrivningar eller kick-offer kan råda bot på detta. Och jag skulle aldrig ägna betald arbetstid att författa detta inlägg…

    Gillad av 1 person

    • Niklas R skriver:

      Samma personer skulle även gnälla om företagsledningen bestämde sig för att öka säkerheten genom att installera kameror som täcker alla dörrar samt områden som personalrum, fikarum, etc.

      Gilla

      • Lars Strömberg skriver:

        Ja, alltså jag blir emellanåt så irriterad att jag hellre arbetar hemifrån.
        Nu gnäller jag ju och klagar, precis som de jag klagar på… Men åtminstone inte på betald arbetstid. Det jag beskriver här ovan vet jag inte om jag kan göra så mycket mer åt, än att försöka föregå med gott exempel.
        Att själv INTE ta jättelånga fikapauser; att själv INTE fastna i långdragna samtal som kan klaras av snabbt; att själv visa att man kan lösa problem snabbt, bocka av ärendet och gå vidare. Att själv visa att det går att fokusera på konkreta lösningar istället för att fokusera på vad ”någon” borde göra. Att själv visa att man kan peta undan sådant man svårligen kan påverka och ta tag i något annat – som man KAN påverka. Att fungera som jag fungerar är inte alldeles lätt i sociala sammanhang som kontorsmiljöer, möten, grupparbeten och liknande. Det blir lätt en små-irriterad stämning, som grundar sig i att jag är lite otålig, resultatfokuserad och pådrivande, när flertalet vill ta det betydligt lugnare och prata mer och längre.
        Hursomhelst så tror jag att VÄLDIGT mycket av våra samhällsproblem bottnar i en initiativsvag, småängslig manjana-mentalitet. Detta – i SIN tur – resulterar i att det blir stort fokus på organisationsrutor, möten, grupparbeten, policy-texter och allt möjligt som INTE leder till särskilt mycket konkret.

        Gillad av 2 personer

  29. johan skriver:

    Jag har en före detta jobbarkompis som numera tjänstgör vid polisen i Ystad. Han berättar att ingen numera ringer från Simrishamn som tillhör Ystadspolisens ”ansvarsområde”. Man vet nämligen att ingen kommer. Det är som om de flesta som bestämmer inte bara nöjer sig med att stoppa ned i huvudet i sanden utan också försöker bygga bo där.

    Gilla

  30. goph skriver:

    Här i en byahåla i Skåne, är allt lugnt. Frånsett att jag läxade upp några ungjävlar som buskörde med en epa-traktor.

    Avvaktar utvecklingen.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.