När jag var framtidsforskare för fyrtio år sedan så gjorde jag en framtidsstudie om framtidens tre dominerande teknologier. Jag hade en teknologi rätt och en fel och den tredje har jag glömt.

Den som var rätt handlade om det vi numera kallar IT, informationsteknologi. Min förutsägelse var inte fullt så banal som du kanske tror, för IT hade inte ens ett namn vid det laget. Jag kallade företeelsen ”mikroniken” och förklarade att den skulle bli en av de teknologier som dominerade världen. Internet uppstod inte förrän 1983, alltså för lite mer än 35 år sedan. Så sent som 1996 påstås dåvarande svenska kommunikationsminister Ines Uusmann ha sagt att ”internet kanske bara är en fluga”. Skratta inte för mycket för vid det laget startade ett svenskt IT-under i form av ett antal sanslöst övervärderade bolag som gick i konkurs under svåra våndor för börsen några år senare.

Den förutsägelse som på det hela taget slog fel handlade om vattenbruk, så kallad akvakultur, typ sådant som sedermera manifesterades i misslyckade musselodlingar i Bohuslän och framgångsrika laxodlingar i Norge. Jag trodde vid det laget mycket mer på vattenbruket än på mikroniken, ännu ett tecken på hur fel man kan ha. Men hur tänkte jag och varför prickade jag så – i varje fall ganska – snett?

Argumenten kommer långsamt tillbaka till mig och de är överväldigande. För lite mer än tiotusen år sedan inträffade den neolitiska revolutionen. Gradvis övergick människan från att jaga och samla för sin försörjning till att odla jorden och äta grödorna. En del hävdar att detta medförde en utarmning av kosthållet och en sänkning av levnadsstandarden men sådana eventuella effekter bleknar i jämförelse med den enorma produktivitetsökning som jordbruksrevolutionen medförde. När människan med hjälp av sitt förnuft omvandlade villkoren för sin livsmedelsförsörjning kunde jorden plötsligt föda långt fler människor.

Mitt första och svindlande argument var att mänskligheten nu stod på tröskeln av en ny era, där jordbruksrevolutionens tänkande överfördes till vattnen, sjöarna, floderna och haven. Vi skulle inte jaga i vattendragen utan odla upp dem. Vi stod helt enkelt inför en ny motsvarighet till den neolitiska revolutionen. Vi skulle svinga oss upp till nya nivåer. Jag flämtade över det oändliga löftet till mänskligheten i denna vision.

Och det skulle bli ännu bättre än man först anade ty Neolitium II skulle ha tre dimensioner medan Neolitium I bara haft två. En kvadratmeter odlad mark har bara längd och bredd medan en kvadratmeter odlad sjö dessutom har djup. Det var lätt att förstå att samma yta kunde ge långt rikare skördar i vatten än på land. Jag fick yrsel av framtidsutsikterna.

Men medan mikroniken på fyrtio år förvandlat världen till det bättre för nästan alla människor har vattenbruket inte alls gett den utdelning som man hade kunnat vänta sig. Jo, Norge har som sagt fått sin imponerade laxindustri som gjort denna lyxfisk till vardagsmat.

Jag har sedermera insett det vanliga, nämligen att man inte blir profet i sin egen stad. Sverige, Europa och den övriga västvärlden brydde sig inte om min framtidsstudie. Men det gjorde de flitiga asiaterna. Så här har odlingen av fisk och skaldjur utvecklats i världen sedan min profetia presenterades.

År 1960 producerades ungefär sex hekto odlad sjömat per jordbo. År 2015 var motsvarande siffra 15 kilo. Det är, tycker jag, en alldeles oerhörd utveckling. Själv har jag upptäckt gynnsamma följdverkningar inpå knuten ty i en frysdisk på ICA Esplanad kan man nu köpa enorma, skalade tigerrandiga räkor för 229 kronor kilot och pilgrimsmusslor för 329 kronor kilot.

Alltihop verkar komma från Vietnam med omnejd. Detta fyller mig med avund och tillförsikt, avund för att asiaterna med lite företagsamhet gjort något som vi svenskar lika gärna kunde ha gjort själva i stället för att oja oss över att informationsteknologin och den artificiella intelligensen kommer att slå ut alla jobb, tillförsikt för att våra chanser fortfarande finns kvar. Abborren är världens godaste fisk endast utmanad om ledarställningen av gösen. Titta på diagrammet igen och tänk på vad svensk fisk skulle kunna göra för världen och för oss själva.