Drömmen om den helt fria människan är falsk. Hon behöver någon eller något som skyddar och gör det möjligt för henne att vara fri. I fungerande samhällen är det staten. Det finns också andra samhällen. När den romerska staten urholkades så att den i sin omättliga skattehunger mer sågs som ett hot för den enskilde än som ett skydd, drog sig både rika och fattiga undan, i den mån de kunde. Den rike var jordägare. Han erbjöd sina av honom beroende – slavar, frigivna och fattiga fria – skydd mot att de lydde honom och betalade för detta skydd med arbetsinsatser av olika slag. Det feodala samhället föddes redan innan Västrom kom att falla.

Vi är i samma läge nu.

Det syns på olika sätt. Tydligt i det som nyss var en nyhet: de som ville flytta till och dominera en kommun och sedan styra denna efter egna riktlinjer. Det sågs, betecknande nog, som ett odemokratiskt hot. Betecknande därför att hävdandet av demokrati lokalt var ett hot mot staten och dess intressen.

Den långsamma driften mot mer skyddade bostadsområden är ett annat. Konstigt nog har ingen sett nyproduktionen av dyra bostadsrätter i innerstaden för vad det är: ett sätt att hålla populasen borta.

Jag är född i en arbetarfamilj. Vid krigsslutet flyttade vi från Värmland till en nybyggd bostadsrätt i Nyköping. I samma hus flyttade också en disponent (som det hette då) för en mindre industri och en invandrarfamilj in – flyktingar från Estland. I dag vore en sådan sammansättning i ett nybyggt hus fullständigt omöjlig.

Sakta håller alltså den yttre, fysiska miljön att driva mot mer inhägnade, avskilda områden. Själva långsamheten gör att vi vänjer oss. Vi ser inte förändringen. Vi ser bara nuet, som blivit självklart och för de flesta omöjligt att ifrågasätta.

I den digitala världen går det fortare.

Facebook, Apple, Amazon, Netflix and Google (FAANG) – och andra förkortningar och företag delar upp den mentala världen, strukturerar och censurerar den åt oss.

I denna digitala värld utformas våra föreställningar också om den fysiska världen. Vår förståelse av världen och av oss själva hanteras lika hänsynslöst av dessa företag som en gång kyrkan gjorde när den tvang folket till underkastelse. De behöver inte ens inkvisitionens tortyrverktyg. De kan ändå effektivt se till att endast godkända beskrivningar av världens tillstånd tillåts spridas och göras tillgängliga för den stora allmänheten.

För att en förståelse av världen och vår plats i denna skall kunna utvecklas och vara rättvisande måste man kunna dryfta observationer och informationer gjorda i vardagen. Men idag tillåts inte detta. Ett exempel: Vad kan man göra för att minska risken för rån? frågar en förälder polisen.

Svaret blir: det kan vara bra att lämna (de stöldbegärliga) sakerna hemma – då går rånarna vidare till någon annan. På den icke socialt accepterade nätplatsen kommenterar någon detta med: Sist jag hörde detta råd var i Sydafrika.

Har någon sett en kommentar till detta i etablerade media? Det är alltså antingen inte socialt tillåtet att reflektera över en polismans kommentar, som innebär att grova brott inte främst skall bekämpas, utan ses som ett naturligt inslag i vardagen att anpassa sig till – eller också är det just så vardagligt att någon kommentar inte behövs. Hursomhelst förstår man lätt driften mot mer uppdelade och inhägnade samhällen.

När på detta sätt obehagligheter trycks undan följer en än allvarligare skada i den mentala miljön: Varje påtalande av en svårighet eller obehaglighet i vardagen kan upplevas, eller i alla fall beskrivas, som en kränkning. Det är just vad som också sker allt oftare.

Dessa stora företag – FAANG och andra – är också mycket mäktiga på annat sätt. De anställer tiotusentals, mestadels unga människor, som på olika sätt tätt binds till företagen. De lever direkt och helt konkret i ett feodalsamhälle.

Vi andra bör också anpassa oss. Feodalsamhället är på väg tillbaka. Staten håller på att misslyckas lika grundligt som en gång den romerska staten. Samhället, både i sin fysiska och mentala uppenbarelse, blir allt mer uppdelat. Ingen tror sig om att kunna kämpa emot. Det gäller att anpassa sig. Var noggrann och långsiktig i ditt val av bostadsområde. Se till att det finns någon feodalherre som kan skydda dig. Det kan inte längre staten. Bilda själv en milis eller hyr en organisation med tillräckligt våldskapital. Varför inte en invandrarmaffia? Det skulle ju vara ett sätt för en faktisk, praktisk integration.

På statlig nivå sker idag endast byggandet av Potemkin-kulisser.