Att den psykiska ohälsan ökar bland Sveriges unga är ingen nyhet. Sedan mitten av 1980-talet har antalet unga som uppger sig ha psykosomatiska problem fördubblats och enligt en rapport från Folkhälsomyndigheten 2014 har nästan hälften av alla 15-åringar psykiska besvär.

Detta uppmärksammas också i medierna med jämna mellanrum, nu senast i en serie inslag i SVT nyheter om hur självmordsbenägna tonåringar tvingas vänta länge – ibland över ett år – på att få hjälp. Agenda följde upp med en intervju med hälsominister Lena Hallengren och ställde de förväntade frågorna. Vad tycker du om det här? Vad tänker regeringen göra åt problemet? Och så vidare.

Svaren blev förstås också de väntade. Ministern tänker, att psykisk ohälsa är ett samhällsproblem (no shit, Sherlock) och att ingen ska behöva vänta på vård, i alla fall inte så där jättelänge. Ambitionen är jättehög och regeringen har planer på att få bort köerna, det står inskrivet i JÖK. Visserligen har man inte satt upp målet än, men ”vi arbetar hela tiden för att köerna ska bli kortare” och ”vi ska återkomma till hur vi ska hantera hela den här problematiken”.

Så bra. Då blir alla ungdomar med psykiska problem, och deras föräldrar, genast lugnare.

Det kunde ha blivit en intressant intervju om ministern hade fått lite följdfrågor på de svar som hon rabblade upp närmast mekaniskt, men det fick hon naturligtvis inte. Sveriges Television uttrycker bara kritik mot regeringen till en viss gräns, så att tittarna får intrycket av en seriöst granskande journalistik, men mycket mer är det inte. Och det är ju inte så konstigt eftersom public service är en skattefinansierad verksamhet som är i beroendeställning till regimen.

Vad den ökande psykiska ohälsan beror på vet inte ministern så noga. Och det verkar ingen annan veta heller. Folkhälsomyndigheten, såväl som Skolkommissionen, anser att det hela till stor del beror på brister i skolans funktion och på en större medvetenhet om de ökade kraven på arbetsmarknaden. ”Såväl Kommissionen för jämlik hälsa som Skolkommissionen har lyft fram förslag som syftar till att skapa god lärandemiljö i skolan, bättre skolprestationer och en likvärdig skola”, skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida.

Via länk kan man klicka sig vidare till Skolkommissionens sida och några av deras slutsatser, och en av dem är att det fria skolvalet är en av bovarna i dramat. Jo, du hörde rätt. Det fria skolvalet bidrar till att öka den psykiska ohälsan bland barn och unga.

För mig som växte upp under en tid då man vackert fick gå i den skola som låg närmast – om man inte hade föräldrar som hade råd att betala för en privatskola förstås – ter sig den slutsatsen närmast skrattretande. Som jag hade önskat att få gå i en annan skola än den flummiga och stimmiga mötesplats, för att använda ett modernt uttryck, som vår skola var! Men i det Sverige som då styrts av socialdemokraterna i decennier var det förstås omöjligt för ett arbetarbarn med begränsade resurser att själv få välja. Jag fick vackert bliva vid min läst.

Enligt Skolkommissionen bör jag dock vara tacksam för att jag inte hade möjligheten att välja skola. Det hade rentav kunnat ge mig psykiska problem.

Däremot har relationerna inom familjen inte bidragit till den ökande psykiska ohälsan bland unga, fastslår man på Folkhälsomyndigheten. Där har det bara blivit bättre med åren, tydligen, eftersom föräldrars sätt att uppfostra sina barn blivit mindre auktoritärt de senast trettio åren:

”Folkhälsomyndighetens sammanställning av den vetenskapliga litteraturen tyder på att ett mindre auktoritärt föräldraskap minskar risken för att barnen ska utveckla psykisk ohälsa.”

Själv tror jag att det är precis tvärtom – att en ökad föräldraauktoritet faktiskt skulle kunna minsta den psykiska ohälsan bland de unga. Föräldraauktoritet är tecken på kärlek, trygghet, respekt och omsorg – ett tecken på att föräldrarna vågar vara vuxna människor. Om detta skriver psykiatern David Eberhard i sin bok ”Hur barnen tog makten”, men den boken har sannolikt inte varit med i den ”vetenskapliga litteratur” som ligger till grund för Folkhälsomyndighetens slutsatser.

Det är inte särskilt förvånande. Det ligger knappast i Folkhälsomyndighetens, eller någon annan myndighets, intresse att lyfta fram föräldrars auktoritet som viktig eller hälsosam för barn och unga. I Sverige är det ju i första hand staten som ska fostra barnen och därför framställs föräldraauktoritet som något negativt.

Så länge den inställningen tillåts vara rådande är det tveksamt om den psykiska ohälsan bland barn och unga överhuvudtaget kommer att minska.