Idag är det den 5 mars och fettisdag. I fastlagen, tiden före fastan, så ska man festa. I handboken Svenska helger från 1932 skriver husmodern Thora Holm:

”Tiden närmast före Fastlagen är festers och bjudningars tid. Karnevaler och maskerade samt baler avlösa varandra, men allt inomhus, i motsats till Söderns sprudlande gatuliv.”

Ja, visst vore det roligt med en maskerad? Men vad ska man klä ut sig till? Jag tycker man ska klä ut sig till figurerna i Ture Sventon, berättelserna om vår störste semmelälskare! Semlan, den svenskaste av bakelser (”lagom bruna och med mycket grädde, som pöste över åt alla håll”). Jag vill gärna vara Herr Omar eftersom jag tycker jag blir så fin i fez. Dessutom har jag ju hetat Omar fram tills helt nyligen – och skriver fortfarande under det namnet.

I mina hyllor har jag ett seriealbum som heter Ture Sventon i stora världen. Det kom ut 1970 och är baserat på två av Åke Holmbergs Ture Sventon-böcker: Ture Sventon i London från 1950 och Ture Sventon i Paris från 1953.

På en sida målar Herr Omar sitt ansikte svart med skokräm för att likna en afrikan, ingenjör Makumba. Han gör alltså en så kallad blackface. Så om du är extra ambitiös denna fettisdag, så kan du impa dina polare med att visa upp dig som en arab utklädd till afrikan! Om inte annat så kan detta sätta de intersektionella storhjärnorna vid våra universitet i arbete. Något ska de väl göra för att förtjäna sina skattepengar. Så jag ser fram emot en uppsats inom ämnet ”kritisk rasteori” som dekonstruerar denna Ture Sventon-serie. Men det kanske redan finns en?

PK-isterna kommer dock inte bli roade, snarare triggade. Det är märkligt att de känsliga antirasisterna inte har brytt sig om att svarta skådespelare gjort whitefaces, det vill säga sminkar sig för att se ut som vita. På 80-talet skrattade vi åt Eddie Murphy när han uppträdde som Mr. White på Saturday Night Live. Vita kniper ihop stjärten när de går, ja, vita är si och så. Visst, det var på det glada 80-talet. Men så sent som 2013 använde komikern Nazeem Hussain whiteface för att porträttera prins Henry i sin show Legally Brown. Antirasisterna brydde sig inte. Frågan som jag ständigt ställer mig är om inte många av de så kallade antirasisterna egentligen bara är antivita.

Murphy uppträdde också med whiteface i filmen En prins i New York från 1988 (Coming to America). I filmen spelade Murphy en afrikansk prins från det fiktiva landet Zamunda, där kvinnoemancipationen inte kommit så långt: en tös är en tös och en karl är en karl. Han kommer till Amerika och kulturkrockarna leder till den ena lustiga situationen efter den andra. Och som sagt, han gör en whiteface när han uppträder som den judiske farfarn Saul som drar ett skämt med jiddischbrytning. Där har intersektionalisterna vid våra universitet något att bita i.

Den överspända antirasismen, som ser rasism i varje vinkel och vrå, sprider en osund misstänksamhet omkring sig och kväver lust och glädje. Kommer humorn att ha en framtid nu när väst är ansatt av både islamfundisarnas sharia och vänsterns pk-sharia?

Herr Omar, den bugande gentlemannen med ögon svarta och outgrundliga som den arabiska natten hade förmodligen inte klarat sig genom pk-spärren på dagens ängsliga förlag. Än mindre hade chansen varit för honom i rollen som den afrikanske ingenjören Makumba. Men än så länge kan ingen bestämma vad du gör i ditt safe space på din egen maskerad.

Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).