För ett tag sen spreds ett viralt klipp över nätet där några ordningsvakter avvisade en fuskåkande gravid kvinna från tunnelbanan. Kvinnan gör motstånd och beter sig aggressivt, varpå vakterna försöker tvinga henne ner på en bänk. Kanske borde de inte hållit fast henne på just det sättet, eller försökt tvinga ner henne på bänken. Kanske borde de inte rört henne över huvud taget eftersom hon var hysterisk. Och kanske borde de fått bättre utbildning i att hantera människor med paniksyndrom. Men jag kan faktiskt inte se att de slår henne. Visserligen använder de en del våld för att hålla kvar henne på bänken, men det är kvinnan som är aggressiv. Vakterna säger saker som ”Släpp!”, ”Lugna ner dig”, ”Låt mig hjälpa till” och så uttrycker man sig inte om man vill göra någon illa.

Det slutar i alla fall med att kvinnan ligger på marken och skriker, med tröjan uppdragen så den höggravida magen syns och beter sig som att hon just blivit misshandlad. Hennes minderåriga barn gråter. Förbipasserande utgår från att vakterna försökt skada henne. Stämningen på perrongen är minst sagt tryckt.

En liknande händelse inträffade 2015 när en vakt på Malmö Central håller fast en aggressiv marockansk pojke och trycker ner hans huvud mot golvet. Det ser otäckt ut, men i ett annat klipp utdelar pojken karatesparkar i huvudhöjd, så han är antagligen äldre än de nio år han påstår sig vara. Förmodligen var det nödvändigt att hålla fast honom för att han inte skulle skada sig själv och andra. Visst kunde vakten ha varit mjukare i nyporna, men jag kan i varje fall inte se någon uppenbar vilja att skada. Ändå blev han uthängd som barnmisshandlare i alla Sveriges tidningar och Jonas Gardell skrev den här melodramen i Expressen.

En tredje händelse inträffade för ett par månader sen, när några vakter kastade ut tre stökiga 12-åringar från Kista Galleria, sedan de anmälts av personalen på biblioteket. SvT beskriver händelsen som ett uppenbart fall av barnmisshandel och får medhåll av Röda Korset. Att pojkarna upprepade gånger trakasserat bibliotekspersonal och övriga besökare, och trots massor av tillsägelser vägrat visa respekt (läs rapporten här), nämns knappt över huvud taget. Istället väljer man att intervjua storasystern till en av pojkarna, som kallar vakternas agerande för ”ett svek från samhället”.

Jag kanske är cynisk men jag tror varken den gravida mamman, den marockanske pojken eller de stökiga 12-åringarna hade betett sig som de gjorde, om de inte varit medvetna om sitt övertag. Överallt i samhället finns folk med mobilkameror, och många är beredda att registrera våldshandlingar från ordningsmakten. Varje typ av kroppskontakt kan tolkas som ett övergrepp. Provokationer och annat som föregår ingripandet klipps gärna bort eller redovisas aldrig. Är man exempelvis kvinna eller minderårig är det i stort sett ofarligt att slå mot en polis. Man kan nästan räkna med att bli hjälte.

Samtidigt begås våldsbrott runt om i Sverige, som ingen vågar registrera med mobilen och ännu mindre lägga ut på YouTube. Det skulle vara förenat med livsfara. Många är beredda att vittna om polisers brutalitet – det är ofarligt och ger bekräftelse. Men ingen vågar vittna mot kriminella. Även media är noga med att skydda deras identiteter, pixla deras porträtt och vägra lämna ut signalement, vilket i slutändan kanske handlar om att skydda journalister från repressalier. Några som däremot sällan kan tänka på sin personliga säkerhet är ordningsvakter. Flera av dem som var med och avvisade de stökiga 12-åringarna har sedan SvT:s publicering utsatts för dödshot. Trots att en utredning visat att de inte begått något fel.

Att kriminella nätverk vill få bort polis och vaktbolag från gatorna är begripligt. Det ligger i själva deras affärsidé. Det är heller inte förvånande att många använder sociala medier för att framställa ordningsmakten i sämsta möjliga dager, det är liksom en del av utanförskapet. Men att etablerade media som SvT är så snabba med att haka på, är obehagligt. Det blir ännu obehagligare när en andlig ”auktoritet” som Helle Klein twittrar om att ”väktare är det största säkerhetshotet för medborgarna”, eller när Özz Nuyen förklarar att dom representerar ”vit makt”.

Om svensk polis och övrig uniformerad personal varit brutala på riktigt, om de haft för vana att misshandla oskyldiga, tagit mutor, samarbetat med maffian, sett till att folk ”försvinner”, utövat utpressning (vilket sker i många länder). Då hade det varit begripligt att hata dem. Det hade till och med varit moraliskt försvarbart. Men nu har vi sannolikt den mest pacificerade ordningsmakten i världen – samtidigt som vi befinner oss i en situation där Sverige håller på att utvecklas till ett av de våldsammaste länderna i EU.

För vår egen skull kanske vi borde nyansera rapporteringen om ”väktarvåldet” en smula, kanske till och med visa våra hårt arbetande ordningsvakter en gnutta kärlek.