Idag är det den 6 januari och trettondedag jul. Dagen benämns också ”tre konungars fest” eftersom man då brukar komma ihåg de tre vise män eller heliga konungar som följde stjärnan tills stallet i Betlehem. Evangelisten Matteus berättar (2:11):

”De gick in i huset, och där fann de barnet och Maria, hans mor, och föll ner och hyllade honom. De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myrra.”

Det står ingenting om att de var konungar. De har inte ens några namn. Men ur denna mening växte en legend. De vise männen blev tre till antalet (lika många som gåvorna), de blev konungar, och de fick namn. Kaspar, Melkior och Baltasar. Man berättade om vilka länder de kom ifrån, hur de såg ut och hur gamla de var. De ska ha kommit från tre olika världsdelar, namn på länder som Indien, Kaldéen, Persien, Nubien och Arabien brukar nämnas. En av de tre beskrivas ofta som afrikan eller ”mor”.

Men i den första avbildningen från 300-talet bär alla tre persiska huvudbonader. I evangelierna kallas de ”mager”, ett persiskt ord som på svenska översatts till ”stjärntydare”.

Motivet ”Konungarnas tillbedjan” blev med tiden väldigt omtyckt av europeiska konstnärer. De tre konungarna i exotiska och pråliga dräkter som faller ned i tillbedjan inför gudabarnet. Alltsedan fornkyrkan uppförde kristna också spel där berättelsen om de tre vise männen dramatiserades. Från dessa spel har vi fått stjärngossarna med sina strutar och stjärnprydda stavar.

Jag ska vara stjärngosse idag vid vårt trettondagsfirande. Jag kanske passar extra bra eftersom jag har iransk bakgrund?

På Svenska kyrkans hemsida står det att de tre vise männen representerar tre världsdelar:

”I folkliga traditioner kallas stjärntydarna för ’de tre vise männen’. De heter då Kaspar, Melchior och Baltasar och de representerar världsdelarna Europa, Afrika och Asien.”

Kyrkan har valt att betona sitt internationella arbete denna dag:

”Maria och Josef tvingades fly undan hot och förföljelser till Egypten och Jesus föddes som flyktingbarn. Svenska kyrkan förknippar därför trettondagen med vår delaktighet i världen. Trettondagen är final för insamling till Svenska kyrkans internationella arbete.”

Men Jesus föddes inte som ett flyktingbarn. Han föddes i Betlehem. De var där för att skattskrivas, inte för att söka asyl. Det var först efter födseln som hans föräldrar reste till Egypten för att undkomma kung Herodes. Dessutom nämner inte Svenska kyrkan att 1) både Egypten och Judeen var provinser i det romerska riket och 2) familjen reste hem igen när faran var över.

Fastän jag inte har någon tro, så tycker om kyrkan och går gärna dit vid högtider. Jag känner mig ibland, liksom Patrik Engellau bekände häromdagen, som ”garderobskristen”. En sak jag uppskattar är kyrkoåret med dess olika teman på olika dagar som ger livet rytm, påminner oss om historia och sammanhang och sammanbinder oss med tidigare generationer.

Det finns dock vissa saker i den kristna läran jag har svårt för. En sådan sak är universalismen – att alla folk ska enas i tron på Jesus på samma sätt som de tre konungarna, personifikationer av de tre världsdelarna, böjde knä inför barnet i krubban.

Kristen mission, som Svenska kyrkan verkar ha bytt ut mot ”internationellt arbete”, har genom historien haft som mål att göra alla folk till kristna i enlighet med Jesu befallning: ”Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar”.

Missionen har fört mycket gott med sig, till exempel att Bibeln översattes till många språk som tidigare inte haft någon litteratur. De har så kunnat bevaras och studeras. Men å andra sidan är det först och främst dessa språks talare som är ansvariga för sina språks bevarande. Västerlänningar vill gärna ta på sig hela världens bekymmer. Men hur många andra bryr sig om våra bekymmer? I den situation som Europa befinner sig i nu, så behöver hon oss. Jesus sade: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”. Det betyder att du ska älska dig själv, något som ofta glöms bort.

Engellau spekulerar i om att ”det våras för Gud”. Jag är tveksam. Även jag upplever ett tomrum och att det behöver fyllas med något. Men samtidigt har jag svårt att föreställa mig att kristendomen skulle göra comeback i väst. Så vad kommer i stället? Jag vet inte, jag söker. Vad tror ni?